Vårkänslor även hos smörbultarna

Bara ett par meter djupare än ålgräset i förra bloggen hittar vi dessa smörbultar. Det kan vara ett par för även smörbultar har vårkänslor men de borde vara över vid det här laget och rommen lagd. I fiskvärlden kan man dock inte riktigt veta för det finns mycket som kan påverka dem som vi inte har koll på.

Det var dybotten och rätt dålig sikt på platsen, men ett par som dessa måste ju förevigas.

Ganska nära hittade min sambo den här smörbulten. Det här är en hanne och han har lyckats bättre för han har både ett bo och det är fullt med ägg. Smörbultshannarna har ofta bo i skrevor mellan stenar, i gamla musselskal eller liknande och försöker locka till sej honor som ska lägga rom i boet som den sedan sköter om och vaktar.

Den här smörbulten hade hittat en flaska med avslagen hals och på så sätt fått ett bo med fönster åt alla håll. Det hade också attraherat en hona (eller kanske flera) för det ljusa man kan se på insidan är ägg. Här är den inne i boet och den har precis viftat runt med fenorna så att äggen fått syrerikt vatten. Sedan tittar den ut genom mynningen igen, ständigt på vakt. 

Även om det nog är lite vasst i kanterna så verkar den mycket nöjd med sitt bo och sin fina äggsamling. 

Svartmunnad smörbult som är en invasiv art som börjat breda ut sej i svenska vatten. Det är dock inte så enkelt att se skillnad på dem och det här är nödvändigtvis inte alls en sådan bara för att den är blåsvart. Jag måste i alla fall se ryggfenan, och om det finns en svart fläck där, för att ens kunna gissa art.   

Vi dök också i en småbåtshamn och på 4-5 m djup hittade vi den här smörbulten som tyckte att ett gammalt järnrör kunde bli ett bra bo. Här kan man kanske ana sej till en svart fläck på ryggfenan och då skulle det kunna vara en svartmunnad smörbult.  

Nästa dyk går vi ner på djupare vatten...

Hej så länge,

Lena

I ålgräset...

Efter Umeå blev det en långhelg på västkusten och förstås lite dykning. Jag börjar väldigt grunt i Gullmarn. På ca 3-4 meters djup hittar man ibland en zon med ålgräs och där kan man hitta en hel del annat kul. Ett givet motiv är ålgräsrosor. Det är en anemon och alltså ett nässeldjur, inte en växt som man kanske kan tro.  

Genom att fotografera ut mot djupare vatten och välja bländare 14 kan jag få en mörkare och renare bakgrund.

Bland ålgräset simmar små grupper med nästan helt genomskinliga små fiskar som heter klarbult. Det finns en annan variant som heter glasbult, men den har en kortare andra ryggfena så jag tror detta är just klarbult. Hur som helst är de helt hopplösa att fokusera på och jag har egentligen inte en enda riktigt skarp bild på dessa.

En pytteliten eremitkräfta kan jag ju förstås inte motstå.

Den roligaste fisken att leka kurragömma med i ålgräset är kantnålen. Det är en långsmal fisk som blir upp till 50 cm. Jag ligger stilla och väntar på att den ska komma fram mellan gräsen.

Den har en lång nos som fungerar ungefär som en pipett när den suger i sej smådjur och annat som den betraktar som mat.

Hos kantnålarna är det hannen som tar hand om avkomman. De har en yngelpåse på buken där en eller flera honor kan deponera befruktade ägg. Hannen bär dessa i ca en månad innan de kläcks och de små ynglen simmar ut. Väl ute i havet får de dock klara sej själva. Vi såg några mycket små kantnålar på en annan dykplats, ca 5-6 cm långa, men jag lyckades inte få någon på bild. Ynglen är dock mindre så de var inte nykläckta.

Hej så länge,

Lena

Björkarnas stad

Jag har just tillbringat tre dagar på en "jobbkurs" i Björkarnas stad, alltså i Umeå. Jag kan intyga att det fanns mängder med björkar.

Varje morgon  promenerade jag till universitetet och sedan hem på eftermiddagen längs gator med björkar. 

Jag passerade en hel del vackra gamla trähus. Alla hade björkar framför.

Här hade man öppen gemenskap och dessutom pyntat med björk.

Cyklisterna for som skållade råttor och det var bara att se upp.

Det strömmade på bra i älven som låg inom gångavstånd från mitt hotell.

Just de här maskinerna är jag inte särskilt förtjust i men jag gillar speglingen i bakgrunden så de fick vara med.

Umeå rådhus.

Våren hade inte riktigt kommit ikapp ännu. Fruktträden blommade, syrenerna hade precis börjat slå ut och det fanns fortfarande tulpaner och pingstliljor.

Här möter gammalt nytt. Jag bodde i den nya delen men åt frukost i den gamla. Den här fusionen var mer lyckad på insidan än på utsidan och frukosten var fantastisk utan att vara överdådig.

Hälsningar Lena