Guidad tur i Tanto och ett besök hos Avtrycket

Det är inte ofta jag träffar bloggkompisar här från Fotosidan IRL men i lördags hade jag stämt träff med Jan Ehrsson i Tantolunden. Jag ville gärna se hararna som håller till där och vem kan vara mer lämplig som guide än Jan. Det blommade för fullt vid kolonilotterna.

Hararna har nog fått vårkänslor för de var inte på sina vanliga ställen. Ett annat litet djur som vaknat till i vårsolen var denna.

Koltrastarna visade upp sej som vanligt.

Jan ser ofta duvhök i Tanto och vi fick en snabbvisit av en individ som flög över våra huvuden. Jag tittade på helt andra saker men Jan fick syn på den.

Jan hade full koll på var ett par trädkrypare byggde bo. Så här ser den fashionabla bostaden ut. Jag hade aldrig sett ett trädkryparbo förut och vi stod länge där för att få se dem bygga. De var inte så aktiva som dagen innan och jag tror Jan kommer att visa betydligt bättre bilder på detta.  

Trädkryparna visade sej i alla fall även om jag inte fick några bilder precis vid boets öppning. Visst har de en skön klättringsstil.

De är otroligt väl kamouflerade när de springer uppför trädstammarna och mycket svåra att se om man inte skymtar de vita fjädrarna på undersidan.

Tantolundens egen fotociceron spanar efter trädkrypare. Han har följt dem under många år och vi spekulerade i om de nog antagligen är generationer inom samma familj som Jan spanat på.

Tack Jan för en toppenfin visning! Bjuder på en sista färgsprakande vårbild från kolonilotterna vid Tanto innan jag drog vidare mot fotoklubben Avtryckets vårutställning.

Här mötte jag fler fotokompisar och tittade på ett blandat och mycket trevligt urval av bilder.   

Även små fyrbenta kan få följa med på utställning. Inte så värst kul men bättre än att vara ensam hemma.

Hälsningar Lena

Tre öronmaneter

Tre öronmaneter...

...sällsamma stillsamheter...

...utan konstigheter.

Hälsningar Lena

Bara blött

Vissa dagar är det bara blött...som idag. Till slut lättade molnen lite....

...men jag hann inte riktigt. När jag precis hittat rätt stämning och möjliga motiv försvann solen bakom några stora moln. Tillbaka till bara blött...

Hälsningar Lena

Vått och blandat

Det var länge sedan jag visade några undervattensbilder och det var också ganska länge sedan vi var ute och dök. Alltså fick det bli ett dyk i arkivet. Här kommer några bilder från Norge som är tagna under 2018 och som jag nog inte har visat tidigare.

Det här är en typ av trollhummer som jag bara sett i Norge fast den ska finnas även längs kusten i Bohuslän. De gömmer sej ofta när man lyser på dem med lampa eller när det blixtrar från kameran, men den här var lite extra nyfiken.  

Ett kärleksfullt par vanliga krabbtaskor som man kan hitta längs hela vår egen västra kust. Tacksamma motiv och kanske inte så spännande. Men jag tyckte de var söta tillsammans.

Eremitkräftor saknar eget yttre skal på bakkroppen och nyttjar därför skal som något annat djur har tillverkat. I detta fall en av våra vackraste snäckor Calliostoma zizyphinum.  

Den här lilla röda eremitkräftan är troligen en Pangurus pubescens . Den sitter på en "död mans hand" som är en sorts korall som är vanlig längs både svenska och norska kusten.

En av mina absoluta favoriter under ytan är en eremitkräfta som heter Pagurus prideaux  som jag bara sett  i norska fjordar. De finns även i Medelhavet men inte i svenska vatten. De lever i symbios med anemonen Adamsia carciniopados som den har som skydd på bakkroppen och den kan dessutom dra nytta av anemonens brännande lila nässeltrådar. Anemonen plockar åt sej rester från eremitens måltider och på så sätt får båda nytta av samlivet.

En liten tejstefisk smyger fram längs botten. Här passerar den ett gäng spökräkor som sitter på strukturerna den passerar.

Spökräkor är mycket små och hör till en grupp djur som heter amphipoder. De runda djuren som ser lite lusliknande ut är också troligen en sorts amphipoder. Här skulle jag ha haft en Raynoxlins eller någon annan form av "supermakro" men det är inte så lätt att veta i förväg. 

Hälsningar Lena

Lappuggla

Johnny visade bilder på en lappuggla i Upplands Väsby förra söndagen och under veckan har jag noterat att den stannat i området. Idag hade vi möjlighet att åka ut en sväng och då blev det en tur till ugglemarkerna...och lappugglan var kvar. Den satt i ett träd och tittade på fotografer och fågelskådare när vi kom.

Ganska snart gjorde den precis det som alla stod och önskade. Den gav sej ut på en flygtur....

....ut över hygget....

...och till en annan utkiksplats. Kunde inte motstå att visa hur vacker den är även bakifrån.

Ugglan var förvånansvärt aktiv  och flög mellan olika träd flera gånger under den tid vi var där.

Här händer det som nästan aldrig brukar hända. Fågel lättar och flyger MOT mej. Det vanliga är att de flyger åt motsatta hållet. Avståndet är fortfarande långt men den kommer snabbt närmare.... 

Det fortsätter komma mot mej och flyger ganska högt upp...

Lappuggla nästan ovanför huvudet. En helt ny upplevelse.

Då breder den ut vingarna och landar.

Tack för den fantastiska poseringen!

Vi stannar en stund till och ser så småningom ugglan flyga bort mot skogsbrynet. Egentligen miljön där den är som finast, men rakt ovanför mitt huvud är också OK.

Hälsningar Lena