Tustnas övriga djurliv

En morgon då vi lastar båten för dykning upptäcker vi en mink mellan kajens stenblock. Den kommer fram och tittar åt vårt håll...Jag springer in och hämtar "landkameran" som jag inte hunnit packa ännu.

Jag måste passera över kajen där minken håller till för att komma in i huset och sedan för att komma ut på bryggan igen. Minken gömmer sej tillf'älligt men är snart ute igen. Det är mulet och mörkt men avståndet är inte särskilt långt och jag har 100-400 mm på kameran.

Minkar är ett problem som jag är fullt medveten om, men det är ändå lite kul att få se den så här nära. Den här lever nog ganska gott på fiskrens och allehanda rester från fisket som pågår vid denna kaj.

Vi ger oss av och ganska snart lyfter en örn från trädtopparna. Det här är med stor sannolikhet en av de havsörnar som man kan fotografera på Smola, eftersom ön ligger nära och färjan dit passerar bakom oss när vi kör ut.

Det visar sej vara två örnar och den andra lättar från en liten ö när vi passerar med båten.

Vädret är inte det bästa. Det både blåser och småregnar. Eftersom vi dyker i en fjord blir det inte några större problem med vågor eller dyningar. Men det är svårt för båtföraren att plocka upp dykare eftersom båten driver i den hårda vinden och riskerar att gå på grund. Vi får i alla fall en genomgång vid dykplatsen "Avgrunden" och är snart i vattnet.

Fredrik hittar en stor hummer och ställer ifrån sej sin kamera (som tyvärr syns i bild). Han försöker få hummern att komma ut och kolla in honom lite närmare. Ibland går det med stora exemplar som kan vara rätt kaxiga. Den här törs inte riktigt komma ut men pejlar av med antennerna.

En stor vacker anemon kan man ju inte motstå och jag signalerar till Fredrik att stanna upp i bakgrunden. Blåstrålen som plötsligt vill vara med på bild blir en överraskning.

Jag möter en praktfull långa och den ställer upp på några bilder innan den vänder stjärten till. Eftersom bilden är tagen med fisheye gäller det att komma riktigt nära.

Vi hittar också en vackert mönstrad marulk som jag lyckas få några bilder på trots att dyktiden på det här djupet är på väg att ta slut. Vi måste bege oss upp mot grundare vatten...

När vi närmar oss säkerhetsstoppet (dvs 6 m) stöter vi på Stefan som kör undervattensscoter. Om man vill förflytta sej längre sträckor under vatten och inte göra av med luft på att simma själv kan man ha med sej ett sådant hjälpmedel. Inget för fotografer men på ett stort vrak kan det vara praktiskt eller i ett grottsystem (om man har utbildning att dyka där). 

Det är tillfälligt uppehåll i regnet och på väg till vårt lunchställe får vi syn på den här tvåhövdade fågeln. På håll var det svårt att se att det faktiskt var två individer. 

De lättar när vi passerar med båten.

Tyvärr ger de sej av åt två olika håll. Det var meningen att vi skulle avsluta veckan på Tustna med en fotosafari på Smola och fota havsörnar, men vädret satte stopp för det. Det blåste kuling och öste ner regn den morgonen vi skulle åka ut. Det här var de örnmöten vi fick hålla till godo med på denna resa.

På väg tillbaka till kajen efter veckans sista dyk lättar några småskrakar. Vinden har tillfälligt mojnat något.

Nästan framme kommer en röd gummibåt farande. Det är Kent som bytt om till Hawaiikostym inför kvällens obligatoriska hawaiifest. Musiken från den stora högtalaren ljuder över hela fjorden och han bjuder på kalla öl laget runt. Eftersom många skulle åka hem tidigt nästa dag blev det en ganska stillsam fest, men vi tittade på alla inlämnade temabilder från veckan, åt god mat och hade en rolig prisutdelning. Sedan följde veckans sista tärningsspel om disken,  jag klarade mej även denna kväll.

Hälsningar Lena

Märkliga makro

När man dyker med makroobjektiv på kameran hittar man ofta många märkliga små djur. Det här är en havsspindel som dalar genom vattnet med benen hopfällda som ett hopfällt paraply. När den dalat klart och närmar sej botten fäller den ut benen och landar som en spretig liten månlandare. Just denna hade bara fem ben kvar (av åtta) och bilderna på den när den satt på botten blev inte så bra.

Det här är en ganska stor nakensnäcka (ca 5 cm) som heter gulskäggsnuding på svenska. Jag kan inte minnas att jag sett den tidigare, vare sej i Sverige eller Norge men det är inte någon ovanlig art enligt litteraturen.  

Just denna hade bara en "antenn" på huvudet som egentligen heter rhinofor. Den verkar ha blivit av med den andra och bara en liten knopp återstod.

Bara en liten firre men den poserade så fint att den får vara med i dagens kollektion.

En väldigt liten plattfisk, möjligen en rödspätta. Den är bara ca 3 cm lång och jag såg den för att den råkade röra på sej, annars är de mycket välkamouflerade.

Så här ser en pilgrimsmussla ut om man tittar riktigt nära. Man kan se raden av ögon bland fransarna.

När vi dök under bryggan fanns det många fina makromotiv på repen som hängde under ytan. Det här är små anemoner som jag inte riktigt lagt märke till förut. Vackra färger eller hur?

Den här är ca 2 cm i diameter och väldigt vacker i färgsättningen tycker jag.

Eftersom vi var under bryggan kunde jag inte motstå detta motiv. Ni får fundera lite själva hur det har uppstått...

Virvelmaskar fanns det gott om. Det här är en plattmask som är mycket tunn. Ibland får man en känsla av att de "tittar" på en men jag vet inte om de verkligen gör det.

De här vackra rosetterna såg vi mängder av och jag tror att det är ett mossdjur eller det är nog mer rätt att kalla det en koloni av mossdjur.

Veckans största överraskning var nog maneten Physophora hydrostatica. Jag sökte på nätet efter information om dessa maneter och 2011 hade man hittat tre exemplar på västkusten. Enligt Havets hus personal har de har inget svenskt namn, men på engelska kallas den "hula-skirt jellyfish", på grund av sin hula-hulakjolliknande former.

Här fotar Fredrik den med vidvinkel och jag lyckades få en bild trots att jag hade 60 mm makro. Maneterna tillhör gruppen rörmaneter och består av flera organismer som är beroende av varandra, bland annat en flytklocka, en medusadel och flera polyper.

Vi fick se två olika individer och flera andra dykare såg också dessa maneter. Ibland kanske det var samma som vi sett men det är inte otroligt att det fanns betydligt fler än bara två.

Hälsningar Lena