Små makroglimtar av sommar

Fjärilar hör sommaren till och just denna väntade jag länge på att den skulle sätta sej i en gul ros och ge den perfekta svenska sommarbilden. Den var dock inte alls intresserad av gula rosor.

Andra blommor var mer lockande.

På ängen bakom huset fanns det lite andra arter.

Ängsblommor och fjärilar i skarpt solljus, då är det sommar.

Humlorna hör också till...

...precis som en och annan långbent insekt.

Hälsningar Lena

Jag kommer att hugga dej!!! Så fort jag bara får en chans...

Budskapet från denna stenknäck var solklart. Den gillade inte att bli ringmärkt, vägd och mätt.

Kolla in blicken. Den skulle döda med sin näbb om den bara kunde. Här är det ändå bara frågan om ett litet mått av vingens längd, inget märkvärdigt alls. Men den lämnade sitt märke i ringmärkarens finger.... 

Stenknäck är så pass ovanligt vid Örbyhus slott och Oxängens märkningsstation att den erfarna ringmärkaren måste öppna instruktionsboken för att få hjälp med att åldersbestämma fågeln.

Nåväl, den fick stå ut med lite granskning och sedan att visas upp lite snabbt för alla som var intresserade. Så illa var det nog inte.... 

Fåglarna fångas i tunna nät som vittjas ca en gång i kvarten för att de inte ska behöva sitta där för länge. De transporteras till märkningen i mjuka tygpåsar. En annan liten fågel som hugger vilt omkring sej är blåmesen. Verkligen en kaxig liten krabat. Här hanteras den varsamt men bestämt för åldersbestämning.

Nästa fågel blev en järnsparv. Lägg märke till plåstret på fingret som håller fågeln. Ett minne från mötet med stenknäcken. Man får alla möjliga bakgrunder när man fotar fåglar vid märkning. Det beror helt och hållet på vad folk har på sej som står i bakgrunden.

Direkt efter järvsparven plockades en juvenil järnsparv ur en påse. Jämför gärna med den vuxna fågeln ovan. Det här är en del av tjusningen med att vara med vid en märkning. Man kan verkligen få se detaljerna. Den här fågeln är så pass ung att den inte släpptes på platsen, även om den kunde flyga. Den matas fortfarande av sina föräldrar och den blev därför buren i en tygpåse tillbaka till exakt den plats där den blev infångad.

Den här unga grönsiskan är däremot betydligt mer mogen och självgående än järnsparvungen. Det ser erfarna märkare på fjäderdräkten men de vet också hur dessa arter skiljer sej i häckningstid. Den här unga fågeln kan de därför släppa direkt efter märkningen. 

Flaggan är hissad vid Örbyhus slott och intresset för att se ringmärkning av fågel i Vendel var stort. Det var många barn där men de står innanför de vuxna och syns inte på bilden. Gänget som märkte fåglar var mycket professionella i hanteringen av fåglarna men de samverkade också på ett utmärkt sätt för att ge information och låta de som ville få vara med och släppa en fågel fri.

Exempel på ringar som kan tänkas passa  på våra vanligaste fåglar.

Här fäster ringmärkaren rätt sorts ring på fågeln med en tång som är anpassad för att inte skada fågelns ben. 

Ett annat mått som noteras är fettansättning. Eftersom huden är tunn och genomskinlig kan man se det genom att blåsa undan fjädrarna. Så här års flyttar inte fåglarna och de har inga fettdepåer. Vad man däremot kan se är att fåglar som ruvar är helt fjäderlösa på buken. Det kallas för en ruvningfläck och bidrar till att föra över värme till äggen under ruvningen.   

En svarthätta får en ring runt foten. Det här är en hane. Honorna har brunröd mössa på huvudet. Märkaren håller fågeln väldigt professionellt med precis så mycket (lite) tryck som behövs för att hålla den stilla utan att begränsa andningen eller stressa den i onödan.  

Sist ut bland de fåglar vi får se är en koltrasthona. En ganska stor fågel jämfört med de vi sett så här långt. Märkaren håller en hand runt fågelns rygg för att den inte ska flaxa med vingarna, av erfarenhet vet de hur varje art ska behandlas för att minimera stress och obehag.    

Solen skiner och humlorna surrar även om det inte alls är så varmt som det varit tidigare. Vi lämnar ringmärkargruppen vid halv tio...

Vi vandrade runt en stund vid Örbyhus slott, men med en 100-400 zoom på kameran blir man lite begränsad bland stora hus. Det har varit en gulhämpling vid en gammal lekstuga de senaste veckorna men den varken såg eller hörde vi.

Hälsningar Lena

Tornfalkarna är på plats!

Åkte förbi ladan vid Kungsängen idag och upptäckte att det satt en tornsfalkshanne på gärdsgården nästan framme vid vägen. Genom att sitta kvar i bilen och köra ner rutan på passagerarsidan kunde jag precis fånga den mellan störarna.

Den satt en ganska lång stund och bara spanade. Sedan lyfte den upp något som såg misstänkt ut som en fågelunge och höll den i näbben....

...och lättade med siktet inställt på bolådan på ladan. Jag hade redan insett att den antagligen skulle flyga i den riktningen och förstås hamna bakom stolparna. Men en bild blev det.

Vid det här laget har jag hunnit ur bilen men står vid vägkanten. Ladan är då väldigt långt bort för 400 mm men ljuset föll fint på fågeln när den landade på lådkanten. Bilden är väldigt hårt beskuren.

Jag gick fram en kort bit och då blir vinkeln mot lådan lite annorlunda. Hannen lämpade av maten och flög iväg tämligen omgående. Jag kunde precis skymta honan inne i lådan. Kul om det blir tillökning där även denna sommar.

Hälsningar Lena

Hoppla mamma!

Nu hittar man unga föl i hagarna lite här och där. Den här pigga krabaten kör jag förbi varje dag. På morgonen ligger den alltid platt på marken och sover, men när jag kör hem kan det ibland bli lite action.

" - Galopp mamma! Hoppla "

De långa smala benen fixar galoppen galant...

...men det är lite så och så med riktningen.

Ha en fin helg i sommarvärmen.

Hälsningar Lena