Vi valde växthuset framför forsränningen

Bor man i eller i närheten av Uppsala kan man ju alltid bege sej in till staden sista april och bevittna Valborgsfirandet med forsränning och allt annat festligt (inklusive nedskräpning & berusade studenter). Vi valde bort det, i år igen. Istället blev det tomatplantering.

Det är våra egna plantor och de har stått ute i växthuset några veckor redan, med frostvakt. Kylan och tillgången på ljus har gjort plantorna kraftiga och det var hög tid att plantera om dem.

Det finns en del att göra här i synnerhet som vi vill använda växthuset att sitta i och även servera middag i på våren.

Red Canary är en av mina favorittomater och den har redan små blommor. Det är en tidig dvärgsort som inte blir mer än en halvmeter hög. Söta röda körsbärstomater som brukar vara de första som blir färdiga.  

Chilega är en också en tidig sort men den ger dessutom tomater hela sommaren till långt in på hösten. Små söta röda tomater i stora klasar. Den här blir dock stor och hög. Det brukar hänga tomater under växthustaket.

Bifftomaten Brandywine har också blommor. Det här är en gammal sort som ger stora matiga tomater med underbar smak. Vi har haft tomater som vägt över 500 g och den blir perfekt skivad som tomatsallad med god olivolja, salt och peppar. Jag ser fram emot att skörda den första...

Lite annat finns det förstås också. Mina två perlargonsticklingar som jag fick i födelsedagspresent. Det ska bli intressant att se vad det blir av dem. Sedan har jag inte kunnat motstå att köpa några som redan blommar.

Här är de stora tomatplantorna på plats och bevattningen testas. De får också all näring via vattnet. Det är betydligt lättare att resa bort när så mycket som möjligt är automatbevattnat och roligare att pyssla i växthuset när man inte behöver kånka runt så mycket vatten.

Hälsningar Lena

Stanna upp en stund...

Det har varit stressigt den senaste veckan med både besök från USA och mycket på jobbet. I går morse bestämde jag ändå att jag skulle stanna till bakom campus en stund innan jobbet. Jag har "Årike Fyris" (poppis bland fågelskådare) några hundra meter från jobbet och jag unnade mej en stund vid vattnet när solen började gå upp. Här kan man verkligen stanna upp en stund....  

Denna morgon var det fisktärnor som fångade mitt intresse...de svepte över vattnet med en hisnande hastighet...

....förvånat konstaterade jag att några faktiskt hade fastnat på minneskortet...

... det gick verkligen undan....

Förstora gärna. Ibland kan en kort stund ge väldigt mycket, man måste bara ge sej tid att stanna upp och titta lite extra noga.

Önskar er alla en fin helg,

hälsningar Lena

Sothönans vårbestyr

Sothönsen bevakar nu som bäst sina revir vilket var helt uppenbart då jag besökte Kyrksjön för en dryg vecka sedan. Jag stod på en brygga och hade ett par på vardera sidan som försvarade en viss längd vassrugg med tillhörande vattenområde.

När de inte försvarade reviret jobbade de på att göra fler sothöns.

Efter avslutat akt klättrade hannen rakt över huvudet på sin fästmö och gled nöjt ut på vattnet.... 

Honan tog det lite lugnt och putsade sej. Vädret var inte toppen och det var ganska kallt men invid vassen låg vattnet ändå blankt och jag njöt av att spana på sothönsen. Jag älskar att stå och titta på dessa små episoder som utspelar sej, det blir som korta berättelser ur naturen. 

" - Spegel, spegel....." kanske hon tänker....eller så vet hon redan att hon är Prinsessan i sitt revir och att den vackra Prinsen som just nu patrullerar revirgränsen är hennes för evigt.

Med ett litet nonchalant skakande av fjäderdräkten gav hon sej sedan ut för att leta efter de rätta heminredningsdetaljerna....

....vasstrån av lagom längd och bästa kvalité.

" - Tur att det är någon som bygger här för annars skulle det inte bli mycket till bostad innan äggen börjar tränga på. "

Hälsningar Lena
(som inte såg skymten av någon smådopping)

Ibland så händer det...

I mitt yrke publicerar jag med jämna mellanrum forskningsresultat i vetenskapliga tidskrifter. I vissa fall är det forskning som jag leder själv och ibland är det projekt där jag på något sätt bidragit med en del av min vetenskapliga expertis till någon annan forskargrupps arbete. På senare år har det även hänt att jag har bidragit med bildmaterial. Vid två tillfällen har mina bilder fått pryda framsidan på en högst välrenommerad tidskift. Första gången det hände var maj 2015...  

Bilden på spindeln fotograferade jag hemma i garaget med min sambo som assistent (F höll den fjärrstyrda blixten). Jag var med i en liten del av projektet som handlade om hur spindeln spinner sin tråd men var inte medförfattare till just den här publikationen, bilden ville de dock gärna ha.

I mars 2017 fick jag möjligheten igen. Bilden visar ett nystan med artificiell spindeltråd som en doktorand spunnit i labbet. Det här är en av de första bilderna som togs av det nya materialet som hon sedan spunnit många kilometer av och som jag förstås också har mängder med bilder på.

Hälsningar Lena

En annan ovanlig vårgäst

En annan tillfällig gäst i restaurangen som vi bara ser på våren, vid enstaka tillfällen, är steglits. Just nu har vi ett par som kommer lite då och då.

Steglits, heter på latin Carduelis carduelis. Namnet kommer från carduus, som betyder tistel och det är ju just tistelfrön som den helst av allt vill ha. Nu verkar det som att skalade solrosfrön också kan fungera, åtminstone om det snöar. 

Steglitsen står sej bra i kampen mot grönsiskor och grönfink, som är de vanligaste gästerna just nu.

Hälsningar Lena