Året som gått

JANUARI. Det blev snö och kallt. Då lärde sej koltrasthonorna att äta ur småfåglarnas automat. Det såg lite jobbigt ut men fungerade. När vi satte dit en extra lång sittpinne lärde sej även hannarna hur de kunde komma åt fröna. Men det tog en vecka ungefär...

FEBRUARI. Mitt första ugglemöte och en fullträff när den plötsligt lättade från en gren högt upp och dök rakt mot oss. Jag fick en serie med bilder som var så suddiga att man knappt såg vad det var och så en skarp bild. Även om det var Upplands mest fotograferade hökuggla var jag mycket nöjd.

MARS. Jag satt en hel dag i gömslet utanför Sala och örnarna gäckade mej på flera hundra meters håll. Ungefär en vecka senare ringde Daniel Green och erbjöd mej en ny dag, men jag fick klara mej själv ute vid gömslet. Då var örnarna minsann på plats och det snöade. Vilken dag det blev ! Men Daniel fick komma med sin fyrhjulsdrivna bil och köra upp ett spår för att jag skulle ta mej därifrån... 

APRIL. En familjehögtid gjorde att vi hamnade i Valencia och under en tur ute i våtmarkerna fick vi se våra första vilda flamingos. Vi fick också lära oss att ungfåglarna är vita.

MAJ. Möte med isbjörn under en båtresa på Svalbard. Mycket svårslaget och det var nog den största naturupplevelsen under 2016. Inte bara isbjörnarna utan hela miljön med dess fåglar och djur var en stor upplevelse att få se. Det som nu händer med miljön för dessa fantastiska djur känns ännu mer påtagligt när man fått chansen att se dem.

JUNI. Dyksäsongen kom igång lite sent för oss i år men i juni var vi på västkusten vid ett par tillfällen. Den här vackra nakensnäckan, som kallas större tuppkamsnuding på svenska, är fotograferad utanför Väderöarna.

JULI. Vi gjorde en bilresa genom Finland och besökte bl a Wild Brown Bear i Vartius. Brutus kom till oss när vi satt i gömslet och han kom väldigt nära. Brun björn och vit björn på ett och samma år. Inte illa alls.

AUGUSTI. Vi åkte naturligtvis till den fina lilla sjön Storaxen utanför Rättvik även denna sommar. Minst en tur dit måste man ju få till varje år. Gäddorna var på plats och poserade lika villigt som vanligt. Här kan man "smyga" sej fram i vattnet nästan hur länge som helst. Det är grunt och luften i flaskorna räcker länge, vattnet är varmt och behagligt, inga båtar, INGA vattenskotrar....mysfaktorn är hög.

SEPTEMBER. Under en veckas dykning vid ön Tustna på den Norska kusten stötte vi på ett för oss helt nytt djur. Ingen i sällskapet hade sett detta förut och det krävdes hjälp av en marinbiolog för att reda ut att detta är Marsiansalp. Vilken grej !

OKTOBER. Under en söndagsutflykt till Fysingens fågeltorn blev det i stort sett inga bilder alls. Alla fåglar låg så långt ute på sjön att det var helt meningslöst att fotografera dem och ca 5000 gäss hade dragit natten innan (inklusive den rödhalsade gåsen som jag hoppats få se). På väg tillbaka till bilen flaxade en lite fågel till i vassen. Jag slängde upp kameran och tänk,..... den bilden blev skarp. Lite tur ska man ha ibland. 

NOVEMBER. Jag kollade förstås in hägrarna vid Råstasjön några gånger, men det blev kanske inte så många turer som tidigare år. Ing-Marie och Lena var med en gång och då träffade jag även Svetlana Podznoeva, en annan duktig natur/fågelfotograf. Den här vinkeln har jag försökt få till tidigare men inte lyckats. Denna gång satt det dock en häger helt perfekt rakt ovanför mej. Kolla in ögonens placering.

DECEMBER. Rådjuren kommer in på vår tomt och slickar i sej frön från fågelautomaterna. Denna gång var det en get med sina två små bockar. Det föll snö och det var fin julstämning. Den unga bocken är oemotståndlig även om den kommer att hugga in på mina tulpaner till våren. 

Hoppsan, det blev bara djurbilder i min årskavalkad...är jag verkligen så snäv? Jag måste nog gå tillbaka och kolla lite mer.

Hälsningar Lena

Från fjärilar till fyrfota gäster

Det snöade när vi vaknade och det fortsatte hela lördagen. Strax efter lunch uppenbarade sej några av de större fyrfota gästerna som vi brukar ha i fågelrestaurangen. En vaksam råget med två telningar tittade förbi...

Vi har lagt ut en presenning under de två största fågelautomaterna för att inte få så mycket frön i våra odlingsbäddar och så mycket kladd på trädäcket. Det har blivit en fin matplats får rådjuren där de kan slicka i sej allt spill från automaterna. Här är mamma på plats och man kan se en av "de små" på väg in genom häcken.  

Det här snöret sitter väldigt dumt men det är ett stag så att rådjuren inte ska välta ställningen med automater. Det har hänt...

" - Hmmm...här finns det smaskens... "

" - Man kan kanske klättra upp här ? "

Den är ju bra söt den lilla bocken.

Här har också den andra lilla bocken vågat sej fram.

Hela familjen äter fågelfrön utanför köksfönstret.

Önskar er alla en fin tredje advent.

Hälsningar Lena

En dubbel sockerlag med extra honung tack !

Fjärilen övernattade på fönsterbrädan och vaknade till liv genom att sitta och skaka en stund.

Sedan kom den och drack en slurk sockerlag med honung.

Den flög några varv i köket och slog sej ner på en plastlåda i diskstället. Tack vare Christer Nilsson här på FS har vi nu hittat rätt framtidslösning för den här vackra individen. Den har nu fått en skyddad övervintringsplats på vår vind.

Så det här är sista hälsningen från decemberfjärilen. Den återkommer förhoppningsvis när det börjar bli varmt igen.

Hälsningar Lena

Decemberfjärilen

I början på veckan dök den upp första gången. Jag var i köket på kvällen och plötsligt satt det en oerhört vacker dekoration i form av en nässelfjäril på fläkten. Som en perfekt, in i minsta detalj, handgjord "kylskåpsmagnet" satt den på den vita fläktkåpan....Jag hämtade första bästa kamera och den hade en 100-400 mm zoom. Den i allra högsta grad levande fjärilen hade då flyttat till en av de små lamporna under skåpen vid diskbänken.

Efter den korta uppvisningen försvann fjärilen men i går kväll var den tillbaka. Sent i går kväll skulle jag släcka i köket och då fladdrade det till. Nässelfjärilen satte sej på kaklet i köket. Nu satte jag på 100 mm makro istället. 

Fjärilen är så perfekt och oskadad att den kan bara vara nykläckt. Antagligen har den följt med chiliträdet in som puppa och kläckts inne i värmen alldeles på tok för tidigt. Det är i alla fall helt otänkbart att kasta ut den i kylan. Men så värst många blommor har jag ju inte inne just nu...

Den slog sej ner på den våta gröna disktrasan och "provsmakade" med sin snabel. Antagligen törstig...kanske hungrig?...kan man mata en fjäril ??? Jag löste upp lite socker i ljummet vatten och lät den gröna wettexduken suga upp vätskan....När jag bjöd fjärilen rullade den direkt ut sin snabel,... man kanske kan mata en fjäril :-)

Hälsningar Lena

Sidensvansar med hög svansföring

Jag har aldrig haft riktigt tur med sidensvansar och när jag satt på fotofika igår i Uppsala fick jag ett sms från min sambo som upplyste mej att det satt minst 100 sidensvansar i ett äppelträd ett par kvarter från vår bostad. Typiskt !

Idag gav vi oss ut igen för att kolla om de inte var kvar i området. Inga sidensvansar på den ställen han sett dem igår....hmmmm....plötsligt kom en flock fåglar som gav ifrån sej de typiska läten som sidensvansar gör....och de slog sej ner precis i det äppelträd vi stod bredvid. Toppen ! Skön frisyr eller hur?

Kaxiga fåglar och de bevakar minsann varenda äpple i trädet. Just det här verkade vara en mycket bra plats.

När man äter i godan ro kommer konkurrensen inflygande...

" - Undan tjockis, det här är mina äpplen ! "

" - Vaddå dina äpplen, jag satt här först ! "

" - Okej, okej, jag förstår.... men det är vinter för alla faktiskt..."

" - Behåll de där gamla skrottarna för dej själv, det finns bättre äpplen. "

" - Wow, det här äpplet är helt obevakat....det känns tryggt att sitta här med de stora sidensvansarna. "

" - Hej kompis, vi kanske kan dela ?..."

" - Men det är ändå bäst att ha sitt eget äpple! "

Hälsningar Lena