Barn på hundutställning

Vad hittar man på om man är tvungen att följa med familjen på hundutställning, ett evenemang som kan ta hela dagen om hundarna faller domaren i smaken? Man tittar på film såklart !  Eller spelar dataspel, eller vad de nu gör med sina plattor.

En bra och tillräckligt stor mobiltelefon kan fylla samma funktion, så länge barnen kan hålla sams.

Om man har lite tur kanske pappa gör en sällskap vid ringen...

De här två barnen hade hittat en hund som hade väldigt klappvänlig storlek. De barn jag såg visade att de var vana vid hundar och uppförde sej väldigt bra. Jag hörde flera barn vid rasklubbsmontrarna som försynt frågade om de fick klappa hunden.    

Det fanns en lekplats för barn och en gosehundavdelning. Mitt bland gosehundarna satt en tomte. Lite jobbigt verkar det vara att prata med tomten...

...men hon ser ganska nöjd ut med den lilla hunden som tomten plockade fram ur sin säck. Jag är inte säker men jag tror starkt att tomten var en kvinna. Kanske det är så man väljer att göra nu för tiden. 

Jag vet inte om dessa barn kände den ljusa afganen men de tittade länge på den när den "visade upp sej" utanför ringen.  

När utställningsdagen började lida mot sitt slut och de som var kvar samlats runt finalringen i hall A fick jag syn på den här tjejen. Hon visade sina två valpar med stor koncentration.

Nu stänger vi denna tävling och väntar till nästa år.

Hälsningar Lena

Människorna på en hundutställning

Det var mycket folk på helgens stora hundutställning i Stockholm och det var minst lika roligt att titta på dem som på deras hundar. Många som jag mötte var också mycket positiva och tyckte det var trevligt att jag fotograferade just deras hund.  

Det justerades ner till sista hårstrået på vissa raser. Här är det en afgan som får svansen putsad.

Även hundägarna hade konstfulla hårarrangemang. Hunden passade på att gosa med matte lite under borstningen och hårade säkert ner mattes kavaj (men det var ju i alla fall rätt färg).

I stället för en konstfull håruppsättning kunde man ha en konstfull hårfärg...

Eller varför inte en frisyr som liknade hundens...

Det var oerhört mycket pyssel med en del långhåriga raser och många hade med sej såväl bord som stolar för att orka med hela dagen.

Om man var hund hade man ofta också ett litet krypin att vila i, antingen i form av en vagn eller en hopfällbar bur eller hage med en mjuk filt.

En bichon frisé blir friserad

Storpudel krävde mycket finlir innan de skulle visas upp och det här var avdelningen med mest hårtofsar på golvet.

I det här gänget var det mer avslappnat. Här behövdes det tydligen inte någon ytterligare borstning eller klippning.

Det finns personer som är proffs på detta och lever på att visa andras hundar. Mannen i mitten är det och här delar han med sej något bra tips till en "konkurrent". Att det handlade om konkurrenter blev klart då de två hundar som knappt syns på denna bild kort därefter möttes i ringen för att tävla om "Bäst i rasen".

Man får hoppa på sin husse (handler) ibland....

Lägg märke till skorna. Många som visade hundar var uppklädda men högklackat såg jag inte ett spår av. Man måste kunna springa i ringen.

I rasparaden hade många klätt ut sej till något som passade bra ihop med just deras ras. Här kommer de kinesiska nakenhundarna (som kan födas både med och utan päls i samma kull) tillsammans med matte i kinesisk dräkt.

Oj hoppsan, plötsligt trängde det på.....Matte gör sitt bästa för att bevara värdigheten.

Avslutar detta inlägg med några representanter för den minsta hundrasen, chihuahua (långhårig och korthårig)...

...samt den största, irländsk varghund. Dessa skillnader har vi människor åstadkommit med avel....och det skulle man kunna skriva ett helt eget inlägg om.

Härliga glada människor fanns det gott om på utställningen och i rasmontrarna kunde man ställa alla frågor man ville samt möta hundar som verkligen var vana att möta människor. Ibland uppstod visst intresse även mellan hundar :-)

Hälsningar Lena

Några hundögonblick från en stor hundutställning

" - OK...skulle det där vara konkurrensen....inte för att jag ser så bra men...visst är jag snyggare än de där fårskinnsmattorna ???..."

" - Jag behöver faktiskt också lite fika ibland..."

" - Jösses vad snygg hon är....suck...."

" - Men matte....HAN tittar ju på mej just nu....måste jag ha den här på mej ?"

" - Borde inte du kolla in din egen frisyr lite? "

" - Suck..."

" - Jag ska se ut så här, JAG LOVAR!!!"

" - Wow, dreadlocks...så fint. Det vill jag också ha."

" - Matte...jag vill så gärna...."

" - Om ni tycker jag ser kul ut skulle ni se mina kullsyskon! "

" - Jag ska ha stora öron enligt rasstandard...ja, jag hör dej väldigt bra." 

" - Matte...jag vann inte....nu åker vi hem..."

" - Skratta inte...det var inte jag som satte dit snoddarna!"

" - De matchar i alla fall, jag tror matte gillar det..."

" - OK husse, jag gör det för din skull !"

" - Nu tycker jag vi åker hem och drar av plasten på den här trofén !"

" - Älskade matte...nu har jag varit med i rasparaden, utklädd till skelett, och visat upp mej i vår rasklubbsmonter...det har varit en jättespännande dag men....kan vi inte åka hem nu?... "

Hälsningar Lena

Året 2015, ska man våga sej på en resumé....

JANUARI. Efter ett år av "en bild om dagen" kändes det lite konstigt att plötsligt inte göra det längre. I början kändes det mest som en befrielse och det blev ju en del bilder ändå, när andan föll på....

FEBRUARI. Det låg snö på marken och jag åkte förbi mina favorithästar för att se hur de hade det. Jag fann att de var rejält "påpälsade" och de njöt nog mest av att vara ute på dagarna.

MARS. Vi åkte visserligen till Louisiana i slutet av denna månad och såg en massa läckra alligatorer, fåglar, ormar etc. men norrskenet som vi fick se i Knivsta är ändå väldigt svårslaget. Den här bilden är tagen på ängen bakom vårt hus.

APRIL. För att fira våra födelsedagar (50 respektive 60) åkte vi med min storasyster och hennes man till Grand Cayman. Där mötte vi bl a de välkända rockorna vid Stingray City och de charmerande visseländerna.

MAJ. Min födelsedagspresent (som jag valt själv) var en resa till östra Finland med Elisabeth Landberger och ett gäng trevliga tjejer. Mötet med Brutus och de andra björnarna var svårslaget denna månad.

JUNI. Våra vänner Andy och Virginia från Thetis Island i British Columbia kom på besök och vi var bl a på västkusten och dök tillsammans. Här har Andy hittat Ingrid Bergman i Fjällbacka.

JULI. Denna månad träffade jag en massa trevliga fotografer i Säter, men om jag ska välja en enda höjdpunkt så får det blir den fantastiska morgonen som jag fick vid Knuthöjdsmosse. En smålom gör morgongymnastik i soluppgången när dimman lättar, kan det bli bättre?

AUGUSTI. En liten gädda i sjön Storaxen blir en av höjdpunkterna denna månad. Jag stoppade också undan 4,5 kg kantareller i frysen. Resultatet efter en regnig sommar.

SEPTEMBER. Min sambo har skaffat en kamera med undervattenshus och här fotograferar vi varandra (och en marulk) utanför Tustna i Norge.

OKTOBER. En av mina bästa bilder från de gångna året och den bild som flest personer valt som favorit bland alla mina bilder. Den gick också in i Galleri FS. Ett fantastiskt möte med sjölejonvalpar utanför Mexikos västkust som jag aldrig kommer att glömma.

NOVEMBER. Ljuset var bedrövligt vid Råstasjön och den nya Mall of Scandinavia var egentligen det stora dragplåstret, men då levererade fåglarna vid min favoritpöl ändå en bildupplevelse.

DECEMBER. Trots att det är ovanligt varmt för att vara december har någon virkat en luva till julbocken. Månaden är ju dock inte slut ännu....

När jag tittar på min bildsamling från 2015 ser jag återigen en kollektion med "lågt överlevnadsvärde" för framtiden. Men bilderna är viktiga för mej och det är ju jag som bestämmer i just denna blogg.

Hälsningar Lena

Fotofika i Uppsala (egentligen, efter fotofika i Uppsala...)

I stark blåst och med småregnet piskande i ansiktet närmade jag mej Fågelsången runt elvatiden i morse. Kråkan hade koll från andra sidan gatan. Rauni hann upp mej utanför...fast jag var fullt upptagen med min ljudbok.

Vi var fyra som fikade och för första gången hann jag prata ordentligt med alla som var med. Så mycket bilder blev det dock inte...Jag hade 70-200 på för jag måste ju ut och kolla efter Kajan. Inte det mest lämpliga objektiv i ett så litet sällskap. Nu blev det istället så att jag först mötte Kråkan.

Vi utbytte några blickar, jag och Kråkan....sedan drog den och jag ställdes inför det hisnande valet att lägga ut en bild som är både sned och oskarp....

Tvärs över Svandammens vatten såg jag sedan denna familj. Far står och tänker på annat medan sonen matar änderna och hunden funderar varför i hela friden de slänger godsakerna till fåglarna. GODSAKERNA SOM HAN VILL HA!

Kolla in hur grabben trollbinder såväl änder som duvor med sina små brödbitar.

Kråkan träder nu in igen och bestämmer sej för att bevaka en annan matning. De där grönhuvade gänget håller sej verkligen framme...

Kajan då....jo, Kajan var förstås med och kollade in livet runt pölen och aktuella matutskänkningar.

" - O SOLE MIIIIOOOOOO !!! "

" - Somliga gör ju vad som helst för att få sin bild utlagd på Face book...."

På väg till tåget hittade jag ett gäng fina julbockar. Någon har virkat en vacker toppluva till denna bock.

Den här har fått gosiga mamelucker istället.

På pendeln till Knivsta åkte jag med den här bamsehunden. Han satt så härligt med rumpan på ett säte (inga tassar) och småpratade med sin matte som satt mitt emot. I detta läge svor jag förstås över mitt 70-200, hunden var gigantisk (89 kg faktiskt).

" - Jösses, jag trodde inte man fick ge anabola steroider till hundar...."

Hälsningar Lena