Tustna revisited

I mitten av september tillbringade vi en vecka på ön Tustna som ligger mellan Kristiansund och Trondheim. Vår dykbåt låg i en hamn där det fortfarande bedrevs en del småskaligt fiske.

I gryningsljuset lägger båten Flink ut för att vittja krabbtinor. En mans besättning och en äldre man (möjligen pappa) som hjälper till på kajen.

Den här dagen fick båten Flink följe av ett 50-tal delfiner ute i fjorden. Något som dess skeppare aldrig upplevt förut trots att han växt upp här. Gissa om vi spanade efter delfiner påföljande dagar...

En liten rundlagd hund i sina bästa år huserade också på kajen. Den lade ner mycket kraft på att skälla ut dykare. Här har den dock hittat betet till krabburarna.

När vi gav oss ut mer vår dykbåt denna morgon kom ett gäng skrakar. Det skulle kunna vara småskrake, men jag vet inte vad jag ska titta efter för att försäkra mej om det. Lokalen kan dock stämma. 

Ejdrarna kom betydligt närmare båten och hade inte så bråttom.

Vattnet var fascinerande blågrönt och nära ytan var det gott om småfisk.

Tare i solsken.

Vi hade fantastiskt väder i början på veckan och lunchen denna dag avslutades med vila i solen. Notera dock att en person badar...riktigt så varmt var det inte (absolut inte i vattnet).

Mellan dyk ska man äta och vila....

Innan vi kom iland denna dag hade vi dessutom haft fyra möten med havsörn. Så nära Skandinaviska örnar har jag aldrig varit. Även om bilden är beskuren så var det fantastiska ögonblick. Vår sena semestervecka började riktigt bra.

Hälsningar Lena (som dyker i arkivet)

Årets första vinterbadare

De av er som brukar kika in här inser nog att det är strömstare jag menar, även om det händer att vi dyker ibland på vintern. Eftersom det fanns hopp om sol idag åkte vi till Ulva Kvarn efter frukost för att spana efter den lilla kaxiga vinterbadaren. Vi såg den nästan genast, på iskanten där vattnet strömmade som mest.

Häpp !!! Så dök den....

Jag har ju varit här några gånger förut och ville helst ha actionbilder. Ljusförhållandena varierade en del och jag växlade mellan ISO 800 och 1600 för att få tillräckligt korta tider. Det är en snabbt fågel.

Avståndet varierade också och det är en ganska liten fågel. När den är under ytan kan man dock avancera en bit på land, för den kommer ofta upp ungefär där den dök.

Solen sken men den nådde bara ner till strömmen fläckvis. Just här satte sej strömstaren mitt i ljuset men avståndet var lite för långt för att vara optimalt med min brännvidd.

Här var den betydligt närmare och kilade raskt längs iskanten

Här planerar den nästa simtur, ....om den nu planerar något över huvud taget.

Ibland kommer den upp flygande och då går det undan. Jag fyllde minneskortet men kunde raskt slänga tre fjärdedelar av alla bilder pga fullständig oskärpa.

Det blev några hyfsade bilder i flykten, men med en del brus och de är dessutom beskurna. Vi fick dock en fin utflykt och solen strålade när vi lämnade Ulva Kvarn.

Om man vill se strömstare och bor i närheten av Uppsala tror jag att det nästan är garanti om man åker till Ulva. Ett tips är att ta med broddar att sätta på skorna. Det är mycket is och dessutom en del lutning när man ska ner till strömmen. På bilden kan man se att t o m strömstaren kan få problem i lutning och att klorna kommer väl till pass.

Ha en skön lördag allihopa,

hälsningar Lena

Brun pelikan

Under en resa till Mexico förra året mötte vi den bruna pelikanen (Pelecanus occidentalis) på ganska nära håll. Ett stort gäng pelikaner höll till i marinan i Cabo San Lucas och man kunde sitta hur länge som helst och titta på dem.

Brun pelikan är den minsta av världens åtta pelikaner men har ändå ett vingspann på ca två meter. Den flyger lågt över vattenytan och dyker för att fånga fisk.

De satt gärna och solbadade på de små fiskebåtarna och antalet fåglar ökade under eftermiddagen då turisterna som varit ute och fiskat började återvända.

Man kan ju undra hur de små hålen på båten har uppkommit....vi är ju trots allt i Mexiko....

" - Vaddå mopplik ???"

I Cabo San Lucas konkurrerar pelikanerna om fisk från turisterna med de stora sjölejonen. Det här var ett skådespel att se och sjölejonen hade blivit väldigt duktiga på att få del av fångsten.

De poserade helt enkelt för fotografering och fick sin belöning. Svårt för pelikanerna att slå denna manöver.

Den bruna pelikanen finns längs kusterna i Amerika och vid en del stora sjöar. På 50- och 60-talet decimerades populationerna hårt av DDT. Numera är det mest fiskeredskap, plast och linor som pelikanerna skadar sej på.

De satt även på de stora dyra båtarna men där var det mycket svårare att komma nära för dessa bryggor var låsta. De små fiskebåtarna låg bara förtöjda vid piren och där kunde man sitta på stenarna och spana på både fåglar, sjölejon och turister.

Det var varmt och mysigt att sitta där vi havet .....det känns långt borta nu.

Hälsningar Lena

Plötsligt blev det vinter

Gårdagen levererade en hel del snö och det fortsatte under dagen att falla i rikliga mängder. De små tättingarna var ivriga runt maten och poserade endast korta stunder. Den här bilden är tagen genom treglasfönster men är ganska OK ändå tycker jag.

Från mitt gömställe under taket i cykelförrådet fick jag denna bild. Blåmesen är grannare än någonsin i det ruggiga vintervädret.

Svartmesen var också där och lät sig väl smaka av fröna i automaten. Talgblocket var förstås bästa platsen men det har vi i en bur av skyddande nät så det blir inga bra bilder just där. I morgon startar en ny arbetsvecka, en hel vecka dessutom....

Hälsningar Lena

Vattenrall och en del annat smått och gott med fjädrar

Ledig dag började med en tur till Råstasjön. Ljuset var bedrövligt och dagens bilder blev en kamp med höga ISO tal och lite för långa slutartider. Den ståtliga koltrasthannen är fotograferad med ISO 1250 och 1/60 s.

Honan satt på en mörkare plats och här är ISO 2500 med samma slutartid. De sitter i alla fall stilla. Tack för det.

Gulsparven var en färggrann klick och en ny art för mej i "fågelfotobiblioteket". Samma höga ISO 2500 och 1/60 s. Bländaren är tyvärr given, 5,6 är det största jag kan få med mitt fasta 300 mm och 1,4 extender.  

En liten rödhake poserade vackert på en gren. Samma inställning som ovan och bruset är uppenbart i bakgrunden men fågel är ganska OK tycker jag. Jag har kört en blygsam brusredusering i LR och sedan en begränsad oskarp mask på fågeln i PS.

Den här har inte fjädrar men behöver också fylla på förråden lite i vinterkylan....samma ISO och bildbehandling som ovan.

Vi stannade en lång stund vid platsen där vattenrallen brukar visa dej. Fredrik stod en bit från mej och pekade plötsligt på något mörkt i vattnet. Där stegade den omkring, Råstasjöns berömda vattenrall. Avståndet är ca 5 m men ljuset helt bedrövligt. 

Med en slutartid på 1/50 s blir det en hel del suddrallar men ibland stod den stilla. ISO 2000 och lätt brusredusering i LR, samt finjustering av exponering och skuggor/högdagrar. LR är helt ovärderligt när det gäller att fixa bilder som ligger "på gränsen".  

När vi kom ut till lite öppet vatten hittade jag en storskrake (hona). Den är också en ny art för mej i fotobiblioteket, även om jag sett dem vid åtskilliga tillfällen.

Vi avslutade vid hägrarnas favoritplats, dvs nära utfodringsplatsen. Den här fågeln hade hittat en stor fisk som den hade en del problem att svälja.

Lägg märke till hägern strax till höger...den vill väldigt gärna ha en smakbit av den stora fisken.

Så här ser en häger ut som just svalt en väldigt stor fisk och nog helst av allt vill rapa. Fåglar har ingen mekanisk begränsning i svalget för hur stora bitar de kan svälja. Den här stora portionen får inte plats i hägerns magsäck utan blir stående en stund i den töjbara foderstrupen. Fåglar har inga tänder men de har andra anpassningar för att klara av stora måltider (som jag skulle kunna skriva mycket om ).

Nu verkar det som att det blir vinter...

Hälsningar Lena