Gullmarn

Gullmarn i Bohuslän är Sveriges enda äkta tröskelfjord och landets första marina naturreservat. Det officiella namnet är faktiskt Gullmarn, och inte bara en slarvig förkortning av Gullmarsfjorden. Vid mynningströskeln är djupet 45 meter medan det största djupet, vid Alsbäck, är ca 120 meter. Höjdskillnaden innebär bristande vattenutbyte med havet utanför, vilket medför ett rikt och delvis unikt marint djurliv. Helt perfekt för nyfikna dykare. Det finns också en rad fina vikar och platser där man lätt kan ta sej i och ur vattnet med tung utrustning. Det går således alldeles utmärkt att åka ner fyra dagar och bara dyka från land i Gullmarn, motiven tar aldrig slut.

Gullmarsanemon (Protanthea simplex) är ett exempel på en art som finns i enorma mängder i fjorden och som man bara kan se sporadiskt (mycket djupare) i havet utanför.

Denna vackra vita anemonen bekläder ibland hela väggar. 

En vacker havsborstmask som heter Påfågelsrörmask (Sabella pavonina synonym Sabella penicillus) sitter i små klungor på väggen. Den lever i ett rör som den gör av sand, lera och slem.

När man närmar sej masken med kameran får man ofta bara en chans, sedan drar masken in de vackra tentaklerna i röret. Tentaklerna bildar en tät krona runt munnen, och ser ut som en blomma.

Eremitkräftor hör till mina favoriter och jag blev inte besviken på denna resa. Det fanns mängder med eremiter på flera av dykplatserna och många av dem verkade ha drabbats av vårkänslor. Den här satt på en bergvägg och höll hårt i sin lilla vän. Han ser lite störd ut så vi lämnade honom snabbt. Lutningen var kanske i jobbigaste laget.

Den här hannen har hittat en blåskimrande liten fröken som han tänker hålla i och vakta tills parning är möjlig. Han är mycket beskyddande och vaktar henne väl när jag kommer nära med kameran.

Bilderna är tagna med 60 mm makro, så lite närgånget blir det. Det här är antagligen Pagurus bernhardus, vår vanligaste eremitkräfta. Lägg märke till att höger klo är större än den vänstra.

Det här är mest troligt samma art bara en annan färgskiftning. De matchar varandra bra med de blåa runt ögonen. Eremitkräftor äter det mesta de kan komma över i lämplig storlek och fungerar lite som havets renhållningsarbetare.

Hälsningar Lena

Torsken ställde i alla fall upp på bild

Är nu åter efter en långhelg på västkusten med dykning i Gullmarsfjorden. Mängder med bilder att importera, sortera och gå igenom. Dessutom är badrummet fullt med saltindränkta prylar och trädgården har nästan exploderat med växtlighet när vi var borta.

Dykningen har varit riktigt bra hela helgen även om vädret varierat ganska rejält. Sista dyket gjorde vi på Fossens camping i morse, där vi även hyrde en stuga. Igår hade ett dykpar sett småfläckig rödhaj där och naturligtvis ville vi se om vi hade samma tur. Tyvärr såg vi ingen haj men däremot en del fina torskar. Mer om detta när jag fått lite ordning på mina bilder.

Hälsningar Lena 

Vi gör som sångsvanen

Vi tar en tur. Förhoppningsvis hittar vi lite bra dykning och några fina motiv att föreviga. Kanske är den lilla tångsnärtan hemma i sin skreva vid småbåtshamnen i Jordfall....

Hälsningar Lena

När dikena svämmar över...

....förvandlas söndagspromenaden till en euforisk vattenlek. Max fick inte jaga änderna men när han insåg att det var OK att hoppa i vattnet glömde han bort fåglarna.

En blöt viftande labradorsvans. Ni som har upplevt detta vet hur den känns mot byxorna.

Här vill han så gärna hoppa i....och när Fredrik sa OK, flög hunden ut i vattnet.

Upp på andra sidan och så en rejäl skakning.

Varpå han värdigt simmade tillbaka till vår sida av diket igen.

Naturligtvis måste han återigen skaka av sej vatten...

....för att sedan drabbas av någon slags glädjefnatt,  

som avrundas med att han grundligt rullade sej i det torra gräset. Vilket hundliv ! 

Men den lyckliga hunden sansar sej och visar på promenaden hem att han verkligen kan uppföra sej när det gäller. Eftersom det är öppen terräng får han springa lös runt oss och vi upptäcker rådjuren precis samtidigt. De springer framför oss och trots att Max så gärna vill dra efter dem stannar han på kommando. Han skakar av iver när vi kopplar honom men han vet vad som gäller. Efter några minuter kan vi släppa honom igen och fortsätta hem.

Han avstår också snällt från att störa herr padda som vi stöter på under promenaden.

Bad betyder ju också att man får ett jättemysigt gos med handduken när man kommer hem. Om man har tur som denna gång får man t o m  "döda" handduken. Den skulle ju ändå i tvättmaskinen.

Hälsningar Lena  

Bland skatter och vrak

I lördags var det vernissage på utställningen "Bland skatter och vrak" på Arbetets museum i Norrköping. Jag fick den stora äran att inviga utställningen med lite bilder och några ord om varför jag älskar dykning. Mycket hedrande är det också att en av mina bilder pryder utställningens affisch.

Det var strålande sol och 16 grader varmt när jag promenerade från stationen till Arbetets museum.

Arbetets museum är omgivet av vatten, vilket kändes helt rätt en dag som denna.

Utställningen är uppbyggd kring sju olika sorters dykare som porträtterades bl a på dessa roliga skärmar med belysning i. De sju olika dykarna är sportdykare, fridykare, anläggningsdykare, räddningsdykare, marinbiolog, marinarkeolog och undervattensfotograf.

Här lyssnar museidrektör Niklas Cserhalmi och marinbiolog Ellen "Tångellen" Schagerström på när anläggningsdykaren Sven-Erik berättar om sitt hemmagjorda elunderställ.

Undervattensfotografen och filmaren som är med heter Tony Holm och man kan bl a se mer av gäddan Sid, som han filmat och man kan höra fridykaren Johan Dahlström berätta om sitt 101-meters dyk.

Givetsvis finns det gammal tungdykarutrustning på plats och en spännande del om skeppsvrak och skatter.

Mina bilder har trycks på tyg och hängde framför de stora fönstren. De blå bilderna från Gozo gjorde sej bra som "gardiner".

Utställningen pågår från 4 maj till 15 september och det är gratis inträde. Den vänder sej främst till lite yngre besökare men kan nog också vara väl så intressant för vuxna.

Inväntade tåget hem med "Kajan" på perrongen efter en bra dag i Norrköping.

Hälsningar Lena