Röda fåglar i rönnbären

En snabb utflykt på lunchen till Sunnerstabacken, ca 2 km från jobbet. Rönnarna har mängder med bär som småfåglarna gillar och en intressant rapport i Artportalen gjorde att jag måste dit en sväng. Först hittade jag två vackra domherrar. De frossade i rönnbär.

Domherre mitt i maten. De är visserligen vackra, men det var egentligen inte vad jag letade efter. Plötsligt viftade en äldre man med kikare (jag var inte ensam i backen). 

Han hade hittat de fåglar vi var ute efter, nämligen tallbit. Här är det två honor, eller möjligen ungfåglar. Jag vet inte om de går att skilja åt. Men de är ju inte röda...

Nä, men hannarna är röda och killen i bakgrunden lyste vackert röd bland de röda bären. Det gällde bara att hitta en position där jag kunde fotografera den utan pinnar och rönnbär i vägen. 

Till slut satte sej en av de två hannarna någorlunda bra med bara en tunn kvist framför. Det är inte första gången tallbiten är på besök på just denna plats, men den kommer bara vintertid och inte särskilt ofta.  

Den frossade i rönnbär precis som domherren, som enligt Wikipedia är dess närmaste släkting. Tallbiten är dock större och betydligt ovanligare. De tre skådare som var på plats var mycket nöjda.

Det snabba fyndet gjorde att jag t o m hann äta lunch fast jag varit ute på "äventyr". 

Avslutar med en hona. De mer diskreta i färgerna men fina de också. 

Hälsningar Lena

Gästen som tog för sej av gästerna

Söndag och jag pysslar med annat (än foto), men kikar ibland ut mot stubben för att se vilka gäster som plockar åt sej av fröna som jag la ut efter frukost. MEN VA I HELA !!!...Jag rusar efter kameran som fortfarande har 100-500 zoomen på och fångar några bilder. En sparvhök sitter på stubben, kanske den som besökt oss tidigare, vet vem, den är omärkt. Nu har den precis norpat en av mina små gäster och kalasar för fullt. Bilden är obeskuren tagen med 500 mm genom fönstret i vardagsrummet. 

En liten gäst, mest troligt ett talgoxe, har lockat till sej en annan gäst. Vi hade besök av sparvhöken i höstas då vi hade hundratals grönsiskor. Nu är det inte några stora mängder småfåglar som kommer till oss. Men den här rovfågeln har kanske insett att detta ställe har viss potential.

Det blåser rätt rejält och det underlättar när man ska plocka sitt byte. Vi har bott 20 år på denna plats men det är inte förrän nu som sparvhöken vågat sej ner. Den kan förstås ha varit där tidigare, när vi inte har haft möjlighet att se den. Men nu har det skett två gånger när vi varit hemma. Den börjar bli mer hemmastadd.

Det är naturens gång och jag kan inte annat än beundra sparvhöken fast den kalasar på en av mina lokala talgoxar. Kanske är det en av de som kläcktes i holken ovanför garaget i somras?

Här verkar den ha förstått att den är iakttagen eller så störs den av grannen som är ute och skramlar på sin tomt. Den tog sitt byte och flög från stubben. Jag tror inte det var sista gången vi såg denna rovfågel.

Hälsningar Lena

Premiär för restaurang Stubben

Lördag och hyfsat fint väder, ledigt och jag var dessutom ensam hemma då sambon var på älgjakt. Jag bestämde mej för att duka på Stubben för att se vilka gäster som eventuell skulle hitta dit. Jag hade annonserat lite under fredagen, men kunde ju inte kolla responsen då.

Det verkade som att de förstått att Stubben var öppen och serverade skalade "lyxfrön". Talgoxarna var utan tvekan i majoritet.

De kom och åt eller hämtade frö i skytteltrafik. Här var det mer "drive-through" än sittning.  

Men det gav ju också lite action. Jag har en buske som fortfarande har de mesta av löven kvar och den skuggar stubben väldigt effektivt. Ljuset på bilderna är sålunda bygglampan som jag riggat ca 60 cm från stubben så att ljuset faller från samma håll som solen skulle ha gjort, om det inte vore för busken. 

Tyvärr blev det ändå höga ISO för att få korta slutartider. 

Nötväckan var en flitig gäst. Här har den slickat i sej ett frö och förser sej snart med så många till den kan bära i näbben. 

Det kom också en och annan större gäst, men de är så skygga att de inte är ett problem. Jag fick besök av skatan två gånger under tiden jag satt ute. Om jag bjuder på charkprodukter brukar de dock vara mer ivriga, men det får bli en annan helg.

Ett par nya inflygningspinnar verkar vara en plats med viss potential. De små mellanlandade ofta där innan de kom in för att äta.

Från restaurang Stubben är det fri sikt ut i skogsområdet bakom vårt hus, som sedan något år tillbaka är naturreservat. Närheten till skogen gör att vi ibland från besök av trevliga små skogsfåglar som tofsmes och svartmes. I skydd av de stora tallarna lurar också en bevingad individ som ser mina små gäster som huvudrätter på en buffé. Mer om det i nästa blogg.

Hälsningar,

Lena

Med den "extra" timmen på morgonen hinner man ut i gryningsljuset före jobbet ännu ett tag

Jag var tidig ute och det var fortfarande mörkt. Himlen hade dock börjat färgas svagt rosa. Det första som passerade i Fyrisån var en bäver.

Det var en minusgrad och det låg dimma på vattnet. Några gäss kom in för landning.

Mot Uppsala såg det ut så här. Detta är enbart en bild, beskuren till lågrektangulärt format. Jag tog bilder till ett panorama men blev inte nöjd med resultatet. Det blir inte alltid felfritt när man handhåller.

En flock kanadagäss var aktiva men så mycket mer hände det inte. Jag bytte då position för jag hörde att det var mer fåglar ett par hundra meter söderut. Det gav dock inte heller något så jag gick tillbaka till tornet. 

Under tiden då jag promenerat fram och tillbaka hade en flock sångsvanar landat. Attans att jag missade den inflygningen.

Nu låg svanarna där. Flera vuxna och några ungfåglar. Totalt var det åtta stycken. 

Pampiga och vita gled de runt i den mörkare delen av ån.

Solen var nu på väg upp över trädtopparna och det fick bli ett panorama av fem stående bilder.

Snart skulle solen nå svanarna. De gjorde inget speciellt, varken putsade jädrar eller åt. Kanske de skulle lätta och dra vidare, det var vad jag hoppades i alla fall. Helst medan jag hade tid att vara kvar.

Det låg några gäss i den mer dimmiga delen av ån.

Några andra gäss gav sej av med IKEA varuhuset i bakgrunden. Uppsala började vakna och det är rätt nära fågelvägen.

Svanarna hade nu fått sällskap men fortfarande hände ingenting. Solen kröp högre upp över träden och jag kunde se hur den började belysa den bortre delen av ån.

Svanarna låg plötsligt i det låga solljuset. Hela gruppen på åtta stycken. Jag bestämde mej för att stanna 15 minuter till.

Efter bara ett par minuter kom det sex kompisar på himlen och de gjorde sej förstås hörda över vattnet.

Det fungerade som en startsignal...

...och hela gruppen började lätta från vattnet.

Luft under vingarna!

Det var så häftigt att se dem komma flygande mot mej och få den typiska "Uppsalaskorstenen" i speglingen. Det är ett värmeverk tror jag.

De lättade från vattnet och började få lite höjd då de närmade sej platsen där jag stod.

Sedan lämnade de Fyrisån och fortsatte söderut. Jag åkte till jobbet och hann med morgonens första kaffe innan mikroskoperingsövningen med studenterna. 

Hälsningar Lena

En sittning i cykelförrådet

Söndag var en mulen dag men jag riggade ändå för en servering i restaurangen. Jag placerade matplatsen så att jag fick en del av häcken i bakgrunden, som fortfarande hade en del gula löv kvar. Jag satt själv i cykelförrådet med kameran på stativ. De vanliga stammisarna talgoxe, blåmes och nötväcka var förstås där. 

Men jag ville ju ha småfåglar med lite mer action och efter en stund hörde jag det bekanta kvittret av steglitser. Det landade ett par och dessutom dök det upp några grönfinkar. Finkarna kan också bjuda på show ibland. 

Grönfink på ingång.

Dessa två tjafsade en hel del vid bordet...

....fast det fanns gott om plats för två finkar. 

De färggranna steglitserna damp ner. Först kom ett par. 

Men det var minst två till som antingen befann sej i luften eller försökte äta. Dock lyckades jag inte få några vettiga bilder på dem alla i denna första sittning. 

De brände en hel del energi på att tjafsa med varandra men jag bjöd på ju energirika frön, dessutom skalade och lätta att äta. De tog för sej så att fröna yrde.

Tyvärr var det mörkt och jag växlade mellan ISO 5000 och 6400 för att få en slutartid på 1/2000 s eller möjligen 1/1600 s. Det går undan när man fotar småfåglar. Alla bilder är beskurna och brusreducerade i LR.

Den här bilden är tagen med 1/1600 s (f/5,0) och det är enbart tur att huvudet är skarpt. När jag hade suttit ungefär en timme kom jag ihåg att jag har ju funderat på att rigga någon form av belysning. Bygglamporna som står i garaget kanske kunde fungera? Det kommer i nästa blogg. 

Hälsningar Lena