Med bil genom Texas

Vi firar jul och nyår hos min syster med familj i Richardson, Texas varje år. Eftersom det blir en del vardagar då min syster och svåger jobbar brukar vi köra en sväng i Texas och vara borta ett par dagar. Om man åker söderut från Richardson på motorvägen (I75) hamnar man alltid vid denna knutpunkt som kallas "High five" och har körfält i fem våningar.

Vi fortsatte söderut på I35 mot Waco. Texas är väldigt platt och vägarna är breda. Stora vägar är dubbelfiliga med gräs mellan körbanorna. Hastigheten är oftast 70 mph (ca 112 km/h). Man kan för det mesta räkna med att det tar 1 timme per 10 mil (med rast och fika) att köra från A till B i Texas.

Här är vi på en mindre väg, 77 på väg söderut mot kusten.

Det känns ännu plattare när det inte ens finns stolpar. Trafiken är inte så tät ute på landsbygden.

Om man färdas på de mindre vägarna kommer man ibland till en lite ort och då kanske man får svänga. Här kunde man också äta Joe´s fried chicken. Den vanligaste snabbmatskedjan ute på vischan i Texas verkar annars vara DQ (Dairy Queen).

Målat på en polisstation i södra Texas...

Här blev det tillfälligt stopp men det löste sej ganska snabbt för olyckan var på andra sidan. Jag fotograferar normalt inte vid olyckor men den här gången hade jag kameran framme och det var helt klart att eventuella skadade redan hade transporterats därifrån.  

Helikoptern hade de tydligen inte behövt använda. Trailerdragaren som står i terrängen hade tappat alla tre hjulparen i bak och det låg mycket bråte på vägen.

En minivan tycks också ha varit inblandad och det återstod mycket röjningsarbete, men det var lugnt på platsen. Kön på den här sidan ringlade sej flera kilometer trots att det var så pass lite trafik. Det var ett tag sedan detta hände.

Så här ser det ut när man närmar sej en lite större ort. I detta fall Waco.   

Trailerdragare på väg. Det ser lite kul ut tycker jag. Vi hamnade till slut i en liten ort som heter Rockport. Mer om det i ett annat inlägg.

Hälsningar Lena

Egen infinitypool...

Vi har slagit upp portarna i vår småfågelrestaurang och erbjuder en enkel höstmeny bestående av talgblock. Åtgången slog alla rekord den gångna veckan och vi fick bjuda på Bregott i några dagar innan leveransen av höstens nya talgblock anlänt. Parallellt med matningen erbjuder vi också ett bad, som även nyttjas som dricksvatten. Men nu till det som verkligen verkar uppskattat. DE BADAR SOM ALDRIG FÖRR ! Vi får fylla på badvatten varje dag och de skvätter runt på det stora blomfatet helt utan hejd. Jag tänkte föreviga detta idag för t o m tofsmesen är på besök ibland, men det blev inte ens normalt dagsljus...Jag hoppas få det på bild en annan dag....och visar istället hur ett gäng ungfåglar skaffat sej en egen infinitypool på den trevliga semesterorten Cabo san Lucas i Mexico.

Utanför diamanthandlaren på den lyxigaste shoppingatan i Cabo san Lucas finns en vacker spaanläggning som några av de lokala ungfåglarna tagit i besittning. Här finns både livgivande färskvattenduschar och en infinitypool klädd med mosaik i regnbågens alla färger.  

När man inte badar i poolen går det förstås bra att äta en trevlig måltid på någon av gatans lyxigare restauranger som också har uteservering. Mexikansk, italienskt eller varför inte franskt...utbuden är många.

Temperaturen är behaglig och vattnet kommer direkt från kranen. Inget jobbigt salt i denna anläggning.  

När man inte badar går det bra att fönstershoppa ädelstenar, konst eller exklusiva handväskor.

Eller så njuter man bara av att vara på Mexikansk resort med egen infinitypool....

Hälsningar Lena

Fåglarna på Tustna

Avslutar årets vecka på Tustna med några fågelbilder. När vi drar ut med dykbåten brukar jag ha en "landkamera" med tele med mej utifall...Hägrar sitter det lite här och där.

De här märkena med solceller är uppskattade sittplatser.

Skarvar gillar också att sitta på dessa...

....och jag kan inte motstå dem. De är vackra på sitt sätt, skarvarna alltså.

Havsörn brukar vi se rätt ofta men detta år var det glesare mellan observationerna. Visst vakade "den store" över vår dykbåt ibland men ofta på alltför hög höjd.

Eller så svepte den förbi som den här gamlingen.

Det var allt från Tustna för denna gång.

Hälsningar Lena

Tustna del II och andra udda djur

Så här får det gärna se ut när man är på väg ut med en dykbåt, dvs vindstilla och en blank vattenyta. Tyvärr hann jag bara få med hägrarna ute på kanten när de kom flygande mot oss.  

Det var lite småkallt på morgonen men vi har rätt mycket  kläder på oss under torrdräkten.

Halsafjorden visade sig från sin bästa sida i morgonljuset och molnen började redan spricka upp.

Under dagens första dyk plockade några dykare pilgrimsmusslor. Här hänger en säck med musslor i en uppblåsbar säkerhetsboj. Bojen används normalt när en dykare ligger på säkerhetsstopp och vill visa båtförare var hen är någonstans, både för att senare bli upplockad men även för att förhindra att bli överkörd av en främmande båt.   

Carl  hör till en av musseplockarna och han verkar nöjd med sitt dyk. Om ni funderar vad han har för konstig utrustning så dyker han med en sk "rebreather". Han har en reservflaska hängande under ena armen om hans andningsapparat skulle sluta fungera.  

Solen är på väg att komma fram och vi ska leta oss till ett lämpligt lunchställe.

Nöjda dykare som gjort minst en timme i vattnet...men vad såg vi då ?

Jag hade 60 mm makro på kameran denna dag så det blev bara "små" motiv. Här en anemon i närbild.

En praktfull virvelmask som tyvärr satt på lite trist bakgrund.

Det här är ett besynnerligt djur som jag bara kan visa delar av. Jag tror att det är en rörmanet men väntar på att få det bekräftat från en expert. Om det är rätt består även denna organism av en mängd idivider med olika uppgifter, inte helt olik salpen som jag visade för några dagar sedan. Detta djur påminde om en tunn slinga julgransbelysning när man lyste på den med lampan.

Jag tror att dessa blåsor fungerar som en slags flytkroppar. Hela varelsen var ca 1 m lång och det fanns en framåtdrivande del i ena änden. Den var dock så genomskinlig att jag inte lyckades få en skarp bild.

Dessa delar kan ha med fortplantning eller möjligen matspjälkning att göra. Hoppas jag får veta mer snart. Jag har inte lyckats hitta en liknande organism i någon bok eller på internet.

Den här vackra varelsen är i alla fall en bägarmanet. Dessa hittar man på tareblad eller i annan växtlighet på grunt vatten (ca 1-5 m), men trots det är det många dykare som aldrig ett dem. De är ganska små (ca 3-5 cm) och man måste se sej om ordentligt för att lägga märke till dem när de vajar fram och tillbaka på bladen.  

Vackra men en utmaning att fotografera för även när det är stilla som denna dag rör sej vattnet förvånansvärt mycket precis under ytan och allt rör sej då med det. Ungefär som att fota makro på land när det blåser. Vi mötte även en del fiskar men de får komma i ett senare inlägg.

En toppenfin dag på Halsafjorden.

Hälsningar Lena

Möte med myskoxe

Vi kom fram till Dovre precis när solens sista strålar försvann bakom bergen. En mysig timrad stuga väntade och vi fixade snabbt lite middag. Väderutsikterna för lördagen hade varierat betänkligt under veckan men enligt den sista prognosen såg det lovande ut.   

Vi vaknade i dimma men solen bröt snart igenom och morgonljuset var fantastiskt.

Vi hade bokat en guidad tur för att ha en chans att hitta myskoxarna i det vidsträckta landskapet. Det är inte särskilt mycket folk så här års och vi var bara sex personer på turen när vi gav oss iväg.

Vädret var härligt när vi kom upp en bit på fjället, nästan helt vidstilla och sol.

Vi fick syn på de första myskoxarna efter ca 2 km. En ko med en kalv. De hade även upptäckt oss men verkade inte bry sej nämnvärt.

En äldre hanne blev synlig då han kom upp på den mjuka kullen. Vi promenerade i lugn takt mot djuren och stannade för att se vilken väg de skulle välja.

Myskoxar är inte rädda för människor (eller något annat heller) och säkerhetsavståndet till dessa djur är 200 m. Vår guide tog oss sakta fram till en bra position och sedan fick de komma mot oss om det passade. Myskoxarna verkade tycka att ett lämpligt avstånd till oss var ungefär 100 m...

Färgerna på fjället gav en fin inramning och vår guide såg till att vi rörde oss så att vi hade solen någorlunda i ryggen när vi hade djuren i närheten.

Kon med den ulliga kalven tittar åt vårt håll. Vi sitter nu i den varma mossan och spanar på myskoxarna som betar en bit ifrån oss. 

Hannen har lagt sej i solen och ser ut som en hög med päls till höger i bilden.

Hela familjen bestämmer sej för att ta en vilopaus och vi njuter med dessa fina djur i solen ytterligare en stund.

Vi såg inga andra guidade turer förutom deltagarna i en fotokurs som passerade oss när vi satt och åt lunch.

Myskoxarna uppehåller sej här till vänster om oss men med 16-35 mm blir de väldigt små. En minnesvärd lunch i strålande sol och minst 20 grader varmt.

Vi promenerade vidare och stötte snart på en grupp till med både kor och kalvar. Vi slog oss ner på lagom avstånd och betraktade djuren som vandrade ner från en sluttning snett mot oss. 

Denna grupp hade en ung hanne med sej. Det är parningssäsong nu och hannarna försvarar en eller flera honor i sitt harem. Den här killen skulle emellertid snart bli av med sina tjejer.

Långt bort skymtade vi plötsligt en till myskoxe. En betydligt äldre hanne förkunnade vår guide som spanade mot den med kikare. Den tog sej snabbt ner mot flocken och vi väntade med spänning på vad som skulle hända.

De två hannarna möttes först i en svacka och det gick inte att se vad som hände. Här försöker i alla fall den unga hannen göra ett utfall mot den äldre. Lägg märke till att den äldre (till höger) har betydligt kraftigare horn mitt i pannan.

Här tappar anfallet fart fullständigt...Hållningen och blicken från det äldre djuret räcker.

Det blir ingen sammandrabbning och den unga hannen får ge upp sina honor. Enligt vår guide är han troligen inte mer än tre år och behöver växa på sej en hel del för att ha en chans. Han får vandra iväg ensam denna gång och vi ser flocken försvinna bland kullarna.  

Vi har några kilometer lätt vandring tillbaka till startpunkten och vår bil.

Vädret är fortfarande strålande och även om det inte blev några portträttbilder känner vi oss ändå mycket nöjda med vad vi fått se. Vi behövde inte heller vandra särskilt långt (8 km totalt) för att få se myskoxarna. Enligt vår guide kan det variera betydligt under säsongen och det händer att turister (främst icke nordiska) inte förstår att det kan krävas en hel del för att ens få syn på dem (dvs det går inte att köra ända fram med bil).

Vi lämnade Dovreregionen på eftermiddagen och styrde kosan mot kusten och Tustna. Där väntade en veckas dykning och fotoworkshop med Jonna, plus ett helt gäng härliga dykare.  

Hälsningar Lena