Tankar runt AI

Nu är vi inne i augusti och i min värld står årshjulet och väger. Om en vecka rullar vi in i den mörkljumma delen av augusti med kräftmörker och nattliga bad i viken. Sen kommer september med sin klarhet som i skärgården också innebär ett väder och makroklimat som ligger ett par veckor efter inlandet. Det fotograferas inte särskilt mycket. Bilderna är redan gjorda. Men här sitter Bo S och lirar lite förstrött och kameran greppas intuitivt. Utan all önskad kontroll över rådande ljusförhållande.

Jag läser Per-Erik Åströms blogg med ett fint porträtt av Moustafa Jano. Och ai-generad bild av nämnda konstnär. Det är en bild som sätter igång en tanke och fundering runt just det ai-genererade. Och det ska sägas först som sist; Moustafa Jano är kristallklar med att bilderna är ai-genererade. Ai som ett verktyg och palett helt enkelt. Det innebär också att tolkningen och läsningen av bilden, bilderna överlåts till läsaren-betraktaren ( en tydlig by-line i bildens underkant). Ett sympatiskt förhållande till sändare-mottagare-cykeln.
   Moustafas Janos ai-bilder är ofta präglade av en romantisk grundton inte långt från 1800-talets pictorialism. Den bilden jag vill studera närmare är den här (se länk).
Att bilden inte är dokumentär förstås ganska snabbt och Moustafa har, och utnyttjar rättigheten att utrycka sig poetiskt. Poesi har inga krav på sig att vara korrekt, naturalistisk eller ens rimlig. Men vore det inte bra om vi ändå tittade igenom bilden och söker bildens denotationer. Det finns ett antal denotationer som inte skulle fungera i ett realistiskt seende, men kom ihåg! De här bilden är poesi, inget annat.
   En anmärkningsvärt vacker kvinna i en klänning som associerar till ett mode från tiden före 1900,  med ett upprört hav i bakgrunden, håret blåser åt vänster, regnet drar åt höger., vågskummet drar åt vänster, men märkligt nog endast intill det som skulle kunna uppfattas som ett flytetyg. Taggtråden som är en fundamental del i bilden verkar att ha gått av, vilket kan vara en viktig pusselbit i en berättelse om frihet (?) men är samtidigt anmärkningsvärd tjock vilket kan utläsas av greppet i kvinnans vänsterhand. Fågelsiluetterna är påtagligt lika varandra. 
   Och frågan kommer naturligt, kan denna bild vara möjlig att åstadkomma fotografiskt? Nä, det blir nog svårt. Men, kom ihåg, den här bilden är poesi. Eftersom sändaren, Moustafa överlåter läsningen-tolkningen till oss, mottagare-läsare är det upp till oss att förstå bilden. Vad syftar den med hjälp av sina denotativa objekt till? Att det finns en hel del konnotation till flykt, i båtar är nog ganska säkert. Och att det ärt en poetisk reflektion runt Moustafas egen flykt från Syrien. Och det faktum att det som i all poetisk skildring finns gott om utrymme för allmänna konnotationer likväl som för privata.
   Jag ser Moustafa Janos bilder som ett tecken på att det går att utnyttja AI-genererade bilder med ett ärligt och uppriktigt uppsåt.

2024-08-07 20:23   Lena Holm

" Den mörkljumma delen av augusti med kräftmörker och nattliga bad i viken" tycker jag låter som en alldeles förträfflig avrundning av sommaren, mysigt. Likaså förmedlar bilden en mysig stund med lite plockande på en gitarr.
Hälsningar Lena

Svar från mombasa 2024-08-07 22:37

Tack! Även. om sommaren inte slutar förrens i slutet av september in i oktober för en pensionär som mig finns det något speciellt i augustimörkret.
Ha det gott
/Gunnar S

2024-08-07 21:35   per-erik åström

Exakt så som du skriver Gunnar, tolkar jag också bilden. Moustafa är en människa som förstår att AI går att använda i konstnärligt syfte och inte omedelbart tar på sig skygglappar om vad man får göra och inte vad gäller bildskapande och allehanda teknik. Han jobbar med en bred palett. Jag har sett såväl hans målningar och teckningar som hans tidiga photoshop-collage gjorda i en hopplöst gammal och omodern laptop när han satt fast på en flyktingförläggning nere i Blekinge. Direkt såg jag att det handlar om ett konstnärskap av rang. Att han är utbildad på konsthögskolan i Aleppo i Syrien gör säkert sitt till.
Ni borde försöka få hans bilder utställda i Uppsala!

Allt gott/per-erik

Svar från mombasa 2024-08-07 22:42

Tack! Moustafas måleri känns i väldigt mycket som rätt typiskt mellanöstern och däromkring. Ett måleriskt spår som gått åt ett helt annat håll än det västeuropeiska. Men så får det vara, alla dansar inte till samma pipa.
Bra idé att göra en utställning i Uppsala, tack för den idén. Det finns nog fler förutom Moustafa och min skyddsling Awni som kunde bli något sevärt och viktigt. Jag tar itu med det :-)
Ha dert gott
/Gunnar S