Överlevnadsstrategi

Läste nånstans att många träd och växter blev stressade under förra årets torka. De "tänkte" helt enkelt; ok är det dags att dö nu. Vad gör jag? Jo. Sätt massor med frön. Och för det behövs en riklig blomning. Nu jobbar visserligen oxeln ihop med all sköns bin, humlor och andra pollinatörer. Det är ett veritabelt teamwork, så alla måste vara med på tåget. Lite riskabelt är det här ute i den pågående evolutionen. Men vackert är det med skyar av oxelblomsmolntussar. Fast det tänker nog inte oxeln. I den mån den överhuvudtaget tänker.

Vad aklejorna på IngMaris äng tänker har jag heller ingen aning om. Men nog är det så att en del blommor förtjänar lite oskärpa. Precis som ett porträtt ibland mår bra av lite oskärpa. Lite kort skärpedjup, så där. Lite mjukhet i efterbehandlingen. Inte den vanliga s-kurvan utan man plockar in en nod till i kurvan så att skuggdagrarna mjukas upp lite. Och en aningens, aning klarhet som jag parerar med en pytteliten mättnadssänkning. Ungefär så.
I morgon har nog min Rosa Alba satt igång också. Eller min och min. Den lever väl sitt eget fria liv.

2019-06-11 22:42   Gun-Inger Arvidsson

En teori måste vara att en del ängar blev avbrända förra året som vid brand för jag har aldrig sett nå mycket blommor som i år gissar det är det du med märkt.
Akleja är en av mina älsklingsblommor som jag hade i alla färger o former en gång i trädgården.
Fint få se.
Gun-Inger

Svar från mombasa 2019-06-12 00:10

Jo, det är märkligt att växter på något sätt "förstår" att efter ett dåligt år är det bäst att göra något åt det. Ett sätt att överleva. Min bror jägmästaren påpekade det att i år blommar granarna exceptionellt mycket. Kanske en effekt av förra årets torka. Alldeles oavsett, naturen diskuterar inte klimat förändringar. Den handlar.
Ha det gott!