Nordnorge i maj 1945, en bildberättelse.

På bangården i Boden.(Brosset, Gülich, Nordvall, Oldfelt samt fru Nordwall-expeditionens sekreterare.

Två veckor efter Tysklands kapitulation 1945 begav sig pappan tillsammans med ett i någorlunda hast ihopskrapat gäng unga läkare och sjuksköterskor till Fauske i Nordnorge för att göra en insats i Röda korset. Nåväl,det fanns nog rätt mycket förberedelser innan, man visste nog rätt långt i förväg vad som skulle hända och låg så att säga redan i startgroparna. Och varför gör man en sån resa? Svårt att veta, han var blott nyss fyllda trettiotre år när det begav sig och i senare berättelser nog antytt att det var en blandning av självklar empati, altruism kryddat med ett par uns äventyrslystnad.

Dr Gülich underhöll oss på resan.

   Hur som helst, pappan lämnade efter sig ett fotoalbum med berättelsen och bilderna. En ganska smal publicering kan man tänka, inte den mest välbesökta ytan om man så säger. Historien tål ändå att återberättas och har kanske en liten bäring på vad som sker i Europa idag. Den stunden kommer alltid när det ska städas upp, repareras, plåstras om och tas om hand. Och med Anselm Kiefers ord, historien går både bakåt som framåt.
Så välkommen till albumet Fauske. Doften av gamla album får ni nog föreställa er själva. Bilderna tagna med Rolleiflex, samma apparat som står på min fotohylla och fortfarande gör sin tjänst även om en välförtjänt rundsmörjning väntar. Jag tänkte pytsa ut lite av berättelsen då och då framöver samtidigt som jag funderar på en annan möjlig publicering. Många bilder är väldigt mycket dagbok även om såna bilder också har sin charm men allt håller inte för en bredare publicering. Bildtexterna är pappans egna. Och visst fins det också en särskild charm i  tillförsikten och framtidsperspektivet.

Tågresan avslutad.

(Bilderna är inscannade med en Epson V750 pro. Jag scannar alla bilder i 24 bitars färg för att senare konvertera dem till gråskala och profilen GrayGamma 2.2. Eventuella slarvfel i pappans mörkrum får hänga med, men en liten aning kontrasthöjning har jag plockat in även om kurvan i för webbpublicerade bilder helst ska vara rätt mjuk så är pappans bilder helt i enlighet med dåtidens smak väldigt mjuka. Jag kan tänka mig att det inte var något finlir i arbetet med de här bilderna så dagboksanteckningar de var och fortfarande är. )

2023-01-08 20:25   Khalad

Dom behövdes säkert uppe i Fauske. Utomordentligt fina bilder, dom kan jag fundera mkt kring. Sex års krig med upp mot 50 miljoner döda är delvis slut, anar jag inte en lättnad bakom glädjen i ansiktena? Vi klarade oss.......Vem dr Gulich är har jag ingen aning om, hälsningar/ Björn

Svar från mombasa 2023-01-08 22:01

Hej Björn och jag tackar å pappans vägnar. Han gick ur tiden 2009 och det har nog doktor Gulich också gjort om vilken jag inget vet förutom att han tydligen kunde spela luta. Och visst lyser det av nån slags tillförsikt och den tidens ögonblickliga nu i bilderna. Som sagt, to be continued.
/Gunnar S

2023-01-08 22:17   Lena Holm

Det här ska bli intressant att följa. Jag har också ett fotoalbum från min pappa som jag funderat på att scanna bilder från, men än så länge bara plockat enstaka för att sätta i fotoböcker till min syster och syskonbarn. Gillar gänget med sjuksköterskor.
Hälsningar Lena

Svar från mombasa 2023-01-08 23:00

Tack. Jag hoppas kunna åstadkomma nån slags kontinuitet i berättelsen, även om jag lägger in ett eller annat däremellan. Just bilden på sjuksköterskorna är en av mina favoriter i albumet. Det är liksom bara framåt i de blickarna. (Och så hon till vänster med kameran i näven.)
/Gunnar s

2023-01-09 08:41   Benganbus

Det här är den fotografi som överlever! Fint fångade tidsögonblick!
/B

Svar från mombasa 2023-01-09 11:33

Så sant, så sant!
/G