Minnet har en egen scanner

Minnet har sin egen scanner. Eller är det själens negativpärmar där bilder oförmodat dyker upp. När tog jag den bilden? Var och varför? Fanns det överhuvudtaget något genomtänkt uppsåt? Troligtvis inte. Och många "höftskott" är och var inte planerade. Men är å andra sidan heller  inte den ström av bilder där man på modernt sätt vid datorn väljer ut eventuella godbitar. Nej, bilder på ett 36 exponeringars negativark med bortåt femtio år på nacken är något annat. Historiens berg och dalbana, tidsavståndet ger en patina men ställer också frågor. För du har såklart dina egna negativark och din egen historia, eller hur?

Men trots det privata är det inte frågan om massbilden. Dels att begreppet inte fanns, dels att publiceringen i princip saknas, och saknades redan då. Det är det privata minnets bilder, möjligen igenkännbara av några få. De som var där i den tiden.
   Men kan någon idag, som inte känner berättelsen utläsa något? Som kan tolka bilden i något slags övergripande sammanhang?
När den privata bilden blir allmängiltig, igenkännbar. Tål att tänka på.
    Och apropos det ruffiga i den tiden. William Klein, Ed van der Elsken och många, många fler. Kärleken för pressad Tri-x och jämförbara filmsorter. Mycket korn och svärta, inte bara för att bemästra otillräckligt ljus utan just det att tiden förstod att manéret var något mer, ett sätt att berätta. Ett förhållningssätt.

( Bröder. Troligen fotograferad med en Pentax spotmatic 28mm Tri-x 3200ASA enligt negativarket.)

Inlagt 2022-10-11 21:11 | Läst 582 ggr. | Permalink
Tänkvärda bildfunderingar!
/B
Svar från mombasa 2022-10-12 17:54
Tack och bock.
/Gs
Det där med att bilderna tidigare inte avsågs bli publicerade, eller att sannolikheten för publicering alltid var liten, kanske gör skillnad för hur vi tänker när vi tar bilden.

Idag är det lite tvärtom. Varje bild jag tar nu kan lätt publiceras och bli allmänt tillgänglig.

Nog måste det skiftet påverka vilka bilder vi tar och varför(?)

Tack för tankeställaren.

/F
Svar från mombasa 2022-10-12 17:57
Ja, antagligen har vårt förhållningssätt till bilden ändrats radikalt och hela mobiltelefonvärlden har ju sin poäng och mening i att det är publicering som gäller. Det vore spännande att få se historiens ”dom” om hundra år. (om bilderna finns kvar då)
/Gunnar s
Våra konstnärliga sinnen behöver variation för att inte tröttas ut, eller t o m släckas ut. Sådana här bilder ger ibland inspiration till att fotografera annorlunda än vad man normalt gör. Det ruffiga lockades av många förut under filmepoken, men jag vet inte om det är så i dag. Den nya, digitala tekniken ger ett annat uttryck.
Svar från mombasa 2022-10-12 18:00
Ja så är det nog. Den digitala bilden premierar sina egna kvalitetskriterier som skärpa, omfång med mera, sånt som gör att bilderna ser ”snygga” ut. Andra uttryck, som korn och dissonanser är dessutom inget som branschen tjänar pengar på.
/Gunnar S