Manipulationer och annat sånt. Ett evigt ämne.

Bild med särskild hälsning till Joakim KE Johansson :-). Tri-x. Antagligen sent åttiotal. Repan i negget får vara kvar. Något berättar den också.

Med vissa mellanrum dyker frågan om fotografiets objektivitet och sanningsförmåga upp. Ofta då skruvad mot frågan om manipulation eller inte. Vilket de flesta debattörer då finner en knivsegg att positionera sig runt. Vad är en manipulation? Vad är tillåtet? När passeras gränsen. Lustigt nog verkar ändå diskussionerna oftast mynna ut i något slags konsensus.
Bilden i sig är alltid en förenkling av verkligheten. Vore den inte det vore det heller ingen bild. En karta måste alltid ha en upplösning understigande verkligheten. Att bilden alltid är en förenkling och därigenom i någon mån en manipulation, något utelämnas, borde inte vara orsak till någon större förvåning. Dessutom ska väl fotografens val av utsnitt också betraktas som en manipulation, ett utelämnande av något.
Men om man ändrar på kontrast eller färgtemperatur? Det är väl frågan om en anpassning, att göra bilden rimligare, trovärdigare. Det råder nog samförstånd om detta. Så frågan om när man så att säga passerar gränsen för det "tillåtna", var är den?
Eller man kanske ska uttrycka det så här. Är det den som berättar en historia som ska ansvara för sanningshalten (lycka till alla skönlitterära författare) eller är det kanske lyssnaren som ska besitta förmågan att förstå när berättelsen blir för bra för att vara sann? Jag tycker att det är en bra och relevant fråga i beskrivningen av en kommunikationsprocess. Fritjof Nilsson Piraten sa nån gång att en bra historia kan alltid göras lite bättre. Det betyder så klart inte att fotografen har carte blanche att fabulera hur mycket som helst, allt förutsätter att mottagaren kan läsa av berättelsen.
Frågan som borde dyka upp är då kanske hellre frågan om fotografens uppsåt. Är uppsåtet att ljuga eller att förbättra en bild? Kan jag som läsare känna tillit till fotografen? 
För ett tränat öga är en manipulation oftast möjlig att avslöja. Eller borde man i stället säga "gå med på". –Jag ser din "manipulation" och jag förstår ditt syfte och varför du gjort den.
Bild och fotografi är i sina bästa stunder ett samtal mellan två röster. 

2021-01-15 20:18   Canalog

Bra blogg och tänkvärd text- jag själv försöker att förmedla min känsla när jag ser ett ”förevigansvärt” fotomotiv...

Om jag sedan i datorn tycker att jag behöver klona bort en elledning i skyn eller andra för mig störande detaljer, för att förstärka upplevelsen tycker jag inte att jag behöver deklarera explicit med ett kryss i ”manipulerad-rutan” .

jag tycker att slutresultatet är det viktigaste - när bilden är sådan som jag vill visa den - oavsett hur mycket jag har manipulerat den.
Bara jag är ärlig med vad jag har gjort, inte påstå att en ev inklippt detalj var verkligen där vid fototillfället, då har jag rent samvete. ”Detta har jag gjort i Photoshop” är väl inte nedvärderande att tillstå - jag har sett många bilder bl a av Erik Johansson som jag önskar att jag själv kunde göra, men inser min begränsning!
/Bå

Svar från mombasa 2021-01-16 19:59

Hej och tack! Jag tror att det är bra och viktigt om det förs en diskussion om bildkommunikation och frågor därikring. Inte minst på forum som FS med en majoritet av bildmakare. Bra exempel på det där med att ”shoppa”. Erik Johanssons manipulationer är ju omedelbart avslöjade men samtidigt fullt accepterade, det är väl det som är poängen med dem. Att hänföras av illusionismen. Men tron att det är enkelt att ”photoshoppa” ute i stugorna får vi nog ta itu med .
Ha det gott
/Gunnar S

2021-01-16 08:38   Benganbus

Kommer att tänka på Sune Jonssons bilder med texter! Kontrapunktiskt!
/B

Svar från mombasa 2021-01-16 20:04

Ja kontrapunkt borde vi ägna oss åt mer. Eller 1+1=3.
Ha det gott
Gunnar S
(Swix special, funkar den i alla fören?)