Man knipsar ner husen numera
Nu river man så sakteliga Uppsalas ”skamfläck”, Sivia torg, ett kvarterskompex med två längor loftgångshus, ett litet innertorg-läs parkeringsplats, butiker med mera. Avvecklingen och utflyttning har pågått ett par år. Här fanns en av de bättre ”invandrarbutikerna” med stort och spännande sortiment. Här hade Kursverksamheten sin målarskola där jag under några år försökte lära ut akvarellmåleriets hemligheter och praktik. Långt tidigare hade jag skolkamrater som bodde där. Hyres. Modernt för de som kom flyttande från Dragarbrunns kåkstadsgator. Hyfsade hyror. Kvarteret uppfördes i början av sextiotalet, kanske nånstans i brottet mellan folkhemsarkitektur och miljonprogrammet. Forsman och Snellman hette byrån bakom ritningarna.
Nu rivs det på det där moderna sättet, man klipper sönder det i bitar. En lägenhet på under tio minuter. Här gick det att bo centralt även för den som var långt bort från vad marknadshyror kräver. Och så får det så klart inte vara.
Nu ska det bli ett sånt där ”nav” som det heter med hotell, kontor och restauranger.
(Alldeles till höger om kranarmen på våning fyra bodde en kompis till mig. Nu är det luft. Fuji x10.)
Sivia torg var väl inte i bästa skick precis. Men det var ändå en bit av staden, något man kan känna igen. Jag var på fest i en av lägenheterna en gång, det var ju nära till Baldakinen som vi skulle till senare på kvällen.
Nåja, man får ta fram gamla bilder när man vill minnas staden.
Ha det gott! /Thomas