Trista landskap

En av många cykel och gångvägar som leder nånstans men  är osannolikt långa, antagligen för att de inte ska vara i vägen för biltrafikleder. Det är maj och vitsippstid.

Vrider blicken en aning vänster. Nån slags skog som blivit över. Melankolin sköljer genom kroppen.

Therezienstadt 2

Ett enkelt handfat. Till gissningsvis 50-60 personer. Therezienstadt. Pliktskyldigt ditsatt, utan vare sig tillopp eller avlopp. Nazismens sjukliga intresse för renhet, duschar, kranar med mera tar sig ibland märkliga uttryck. Det här är nutidshistoria. Jag föddes sex år efter Europas största katastrof. Det är inte längre sedan än så.
Även om man ibland kan tro att historien upprepar sig är det vår plikt att arbeta emot. Eller hur? Bilden och kameran kan vara användbara verktyg för det.

( Lite teknik. I första upplagan av dessa Terezinbilder, som gick till tryck, arbetade jag med en teknik som jag försökte att få nära rotogravyrens  mjuka  uttryck.
Hög upplösning 1000 ppi för att sedan göra en mjuk kontrastkurva, sedan gråskala, bitmapp med mycket fint raster. Sedan duplex, duplexfärg aningens tonad mot sepia-magenta. Därefter tillbaka till hanterbar rgb och sparat i jpg eftersom tryckaren ville ha det så.
Den här bilden är gjord med mycket mer kontrast och en del Efex Silver.)

Terezin

Tänkte uppehålla mig i Tjeckien ett tag. Sex mil norr om Prag mot Dresden till. Terezin ( Therezienstadt) oktober.  Therezienstadt, ett av nazismens genomgångsläger. Ett ghetto som man visade upp. Bland annat för Röda Korset. Se här! Se så bra vi behandlar judarna. Sanningen var naturligtvis nån annanstans. Idag. Dimma, råkallt, utkylt. Och denna nazismens sjukliga intresse för renhet - handfat, duschar, kranar...
Den här bilden är tagen för några år sedan. Therezienstadt drabbades även den av översvämningar når regnet föll över Europa och de europeiska floderna svämmade över. Därav delvis det slitna uttrycket.
När jag kom hem och redigerade bilderna fann jag att i den bildbeskrivning jag sökte fanns det en dimension av bildestetik. En bild som åtminstone för mig associerade till Zurbaran, den spanske sextonhundratalsmålaren med stilleben som specialitet.
Jag har haft anledning att besöka Prag och Therezienstadt ett par gånger de senaste åren. Utifrån de bilderna och den inspirationen gjorde jag min senaste utställning 2015. Teckningar och objekt.
Sen läste jag De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Läs den. 

Les Miserables

Längst ner på  Václavské náměstí i Prag sitter det här gänget. Mitt i smeten. Mitt i huvudstadens  kommers som de inte är en del av. Undra på att man är lite trött.

Åker du till Prag, som är en fotostad på alla sätt bör du besöka ett litet trevligt fotogalleri på Stříbrná 212 in på gården, inte så långt från ( den sönderfotograferade) Karlsbron. Där kan du nog fortfarande köpa nya och gamla nummer av den utmärkta fototidskriften Fotograf. En del nummer finns  på engelska om din tjeckiska inte är vad den borde.

Livrädd men levande

 Det här är Matti Andersson. Han spelar accordeon. Han spelar med sitt band på Katalin i Uppsala. Konserten heter "Livrädd men levande".
För fyra månader sedan fick Matti diagnosen blodcancer.
I stället för att lägga sig ner platt drar Matti ihop sitt band med gästartister, gör en konsert till förmån för Blodcancerförbundet. Och dessutom en  helt fantastisk konsert med musik av Astor Piazolla, Maria Kallaniemi, Lars Holmer och Pietro Frosini. Fullsatt!