Om opassande bilder

och opassande konst i synnerhet kan man läsa i ett inlägg på SVT nyheter: https://www.svt.se/kultur/opassande-offentlig-konst-visas-i-ny-utstallning .
   Lägg till en krönika av Åsa Beckman i DN härom dagen. 
Borde man vara förvånad   i en tid av prat om kulturkanoner? Fler än en har sagt att politiker bör helst hålla fingrarna borta från kultur intill den dag de verkligen förstår vad det handlar om (Solsjenitsyn, Stefan Zweig, Voltaire och en hel radda till. Samt åtminstone  nån grekisk filosof vars namn jag tillfälligt glömt.)
    Fler än jag har också noterat att morgontidningarna blivit tunnare. Bland annat beroende på att i genomsnitt fyra sidor radannonser per dag försvunnit. Att annonsera i tryckt press är dessutom betydligt dyrare nu, och annonsintäkterna har alltid varit tidningarnas viktigaste inkomstkälla. Presstödet inte att förglömma. Men stopp där, nu är det farligt nära politik på FS, här får man hålla igen.  
   Och borde jag inte ha haft ett eget exempel på en opassande bild här? Jovisst men det är nu tomt i tillgängliga mappar.

Nu var ämnet för dagens lilla essay tänkt att handla om brännvidder, utsnitt och liknande ting, men det får anstå för den här gången.
  En rödhake trotsar bisterheten, men fågelfotografi inifrån stugvärmen med en smartphone låter sig inte göras, vare sig kamera eller rätt objektiv finns på plats. Havsörnen svävade över Styrsnäsudden, några skrakpar adderade den grafiska accenten i viken men alfåglarna har lagt sig i lä nånstans utom hörhåll. Snöfall och en NNO kuling ute på fjärden. Man eldar i spisarna.

Konst och foto 2006

Konst och foto 2006 och om allt det nya. (bild bara för att det ska va en bild)
 Jag satt och bläddrade i SAKs årsbok 2007 (Sveriges Allmänna konstförening) och noterade hur många av verken som var fotobaserade, väldigt många och ofta i ett hårt manér med blixten så att säga rätt på. Ett manér som Tunbjörk drev till fulländning men i det här sammanhanget kändes som ett, ja just det, manér. Många av verken anges också som Lambdaprint, ytterligare en sak att skrynkla ett ögonbryn inför. Och några grejer till.
   Men vi tar det från början. Hårt ljus rätt på är ganska vanligt i den tiden. Det är inte för inte ringblixtarnas förlovade tid. Att så många skulle ta efter (tradera) Tunbjörk håller jag för otroligt. Förebilderna ligger nog nån annanstans. Maneret förekommer tidigare, läs Andy Warhol, modefotografi under nittiotalet med mera. Och det kan säkert vara en inspiration, men jag undrar om det inte finns en faktor till. Vad köper en ung konstnär med smak på det nya i början av tvåtusentalet? Kom ihåg att hen vadar inte i pengar direkt. Vågar man gissa på någon av de digitala kompaktkameror som översvämmar marknaden. Utan optisk sökare, med en jämfört med i dag basal upplösning, lågt dynamiskt omfång, brus över 400 ISO, en liten blixt i ena hörnet av kamerahuset. Då kan man plåta så att det ser ut precis som de där framgångsrika nittiotalsfotograferna bilder. Modernt, i framkant.  Hårt, glammigt, Studio 54, New York, Los Angeles och så vidare. Naturligtvis en estetik som ligger Polaroidbilden nära. Det osköna så att säga.  Så det finns kanske en liten rent teknisk orsak till att det såg ut som det gjorde i svenskt konstliv 2007.
  Och Lambdaprint låter nåt, eller hur? Men orsaken till det tycks vara att Crimson som redan då var stora på fotoprint hade en skrivare av märket Lambda som skrev ut C-print det vill säga med dagens mått  rätt konventionella fotoutskrifter. Men håll med om att Lambdaprint låter aningen mer spännande.

Bild: Håkan Blomqvist har vernissage. En glaskonstnär som i en tid av elände, hans kärlek är drabbad av obotlig cancer,( något Håkan är fullt öppen med i IRL såväl som sociala medier) bearbetar sin egen rimliga ångest med stenarbeten. Jag förstår honom, arbeta med motsträvighet, med tid, koncentration.

Färjor eller va f-n får man för pengarna

Trefärjemöte. Birka Gotland är rätt subventionerad om du är en flitig kund i restaurang och shop. Lilla Yxlan åker du på SL-taxa. Den gula är gratis. Kommer ni ihåg Leif Östling, svenskt näringslivs ordförande; vad f-n får man för pengarna?  Ja, bortsett från en massa grejer, du kan åka gratis hur många gånger som helst på en gul vägfärja. De ru!

Manipulera bilder är en gammal konst

På väg hem från fjäll. E4an söderut. Det blir värre men då är vi hemma i soffan.

Och några fjällbilder som så att säga har lämnat fotografistadiet och gått över till något annat. Fotobaserade bilder kanske man ska säga. Att åstadkomma en bild som den nedan är idag mycket enkelt. Innan digitalbildens intåg var det lite knepigare, en reprokamera, alltså en dedikerad pjäs med en totalvikt sällan understigande 90 kg,  och ortokromatisk film underlättade för att skapa ett underlag för offset eller silkscreen.

Ett gammalt Photoshopfilter som fanns med redan i 3.0 var stansa ut. Det påminner mycket om det gamla vektoriseringsprogrammet Adobe Streamline om det är någon som kommer ihåg det. Stansa ut kunde man med fördel använda för att skapa underlag till vektoriserade bilder för att sen gå vidare med bilden i program som Illustrator. Och det ska sägas, ville man få till bilder med bra stuns och lite mer än bara en effekt fick man tänka efter både en och två gånger. Men rätt kul var det. ( Och frågan är om jag är villig att slumpa bort proceduren till nån AI-generator. Nä, kan själv.) 

Fjällpaus

En vecka i Bruksvallarna. Fjällpaus. Lite granna onödigt naturskönt som vi säger. Iphone, lättare ryggsäck. Eller lättja.