Eftermiddagsbåten

Eftermiddagsbåten in till Strömkajen. Nån eller några kliver säkert av tidigare. I Waxholm, Gåshaga, Hasseludden kanske. Och en del kliver på. Sverige 2024. Det råder fred i landet.

Supermåne och Susan Sontag

Att haka på någon annans blogg är kanske nån form av samtal om än inte IRL som det numer heter. Susan Sontags berömda essaysamling har passerat femtio år vid det här laget, och håller än (första utgåvan kom 1973). Död 2004 fick hon vara med om övergången till den digitala fotoverkligheten och hon snuddade vid fenomen som sociala nätverk typ Facebook. Och att nu kommit ut i nytryck är bra. Den som till äventyrs inte läst den har här en uppgift. Och Sontag är inte svårläst.
   Sen var det där med supermåne, månen som ser ovanligt stor ut och hänför både fotografer och betraktare på allehanda facebooksidor, och Instagram. Och man vill bara utbrista något om förklaringen till fenomenet, om vad som optiskt händer när man fotograferar och varför månen i flera fall ser mer ut som en oformlig ost än vår närmaste granne i rymden. Men sånt gör man inte, det vore att hamna i dålig dager på den lokala siten. Besserwisseri ska man akta sig för. Om folk nu vill ha ett superfenomen så…
    Men. Att den ser stor ut är i huvudsak ett inte helt utrett psykologiskt fenomen. Att den blir oformlig har med den mängd atmosfär som ljuset från himlakroppen har att passera innan den når betraktaren när vinkeln i förhållande till horisonten är liten. Och är betraktaren ett öga uppstår en, hitills inte helt utredd  synvilla om ögat har något att jämföra med en trädtopp eller nåt annat. Når den en kamera med objektiv och sensor blir den precis så stor som den faktiskt är, utan synvilla. Ögat ser en stor måne medans ett 200 mm objektiv ritar upp en rätt liten prick på himlavalvet.
   Det här är kanske inget att orda om på FS där den fotografiska och optiska kunskapen är på topp.

Rapport från skärgården

Turerna ut till ytterskärgårdarna har blivit lätt räknade i år. Envis syd till sydväst gör färder utåt, och framför allt hemåt obekväma. Dessutom, SV är frånlandsvind så badvattnet håller inte önskvärd temperatur, åtminstone inte så det motiverar badutflykter. Och så mycket fotograferande blir det inte heller denna sommar. Oklart varför.

Nu blev det i allafall en tur ut till Viksgrunden och den lilla viken med sandbotten och rådande högt vattenstånd gör att det går att glida ända in till bästa solklippan. Högt vattenstånd gör att skärets konturer inte heller ser ut som de borde. Och en rivig VSV gör turen tillbaka mer än lovligt skumpig. Svartlögafjärden, som är en grund fjärd bygger ofta kort och hög och skvalpig sjö om det blåser upp. Vi ser i alla fall ett örnpar vid Dregelskärsharan, nära nog med ögonkontakt. ( Ja örnarna har väl haft ögonkontakt med oss hela tiden…) Nåt fotograferande av detta hade nog inte låtit sig göras ens med den mest sofistikerade kamerautrustningen. Särskilt inte om bägge händerna är upptagna av roder, gasreglage och minnesbild av verklighet understött av sjökort, det finns genvägar mellan grynnorna. Men det är såna fotografiska smällar man får ta.
   En annan smäll  att omgivning och omständigheter förhindrade en tur till årets Planket. Det hade varit kul att se, det var några år sen sist. 
   Och har ni noterat att Susan Sontag Om fotografi har kommit i nytryck, nu på Bonniers. Texter som står sig femtio år senare.

Fotografiet som visuell bekräftelse.

Om svartvitt och det digitala och lite annat också.

 ”När det kommer till mig själv försöker jag ofta får till det svartvita ungefär som det såg ut när jag plåtade med film. Detta har inte så mycket med nostalgi att göra utan snarare att det är så jag lärt mig att tycka om det svartvita.”  citat ur Alf Johanssons blogg härförleden. Det ligger mycket i det. En digital svartvithet är inte alla gånger samma som det gamla rävar menar med svartvitt. Men det går ju att åstadkomma en ”snygg” svarvithet i den digitala världen. Det finns många recept men det som verkar förena dem är att skärpan inte nödvändigtvis behöver vara på topp. Och att det dynamiska omfånget inte ska vara för stort. Att åstadkomma det är inte rocket science.
   Om det här skulle det egentligen handla, men så dyker det upp tankar om vad en fotoblogg på FS ska handla om. Den ska handla om fotografi. Fotografi är en form av bildspråk och förlänger vi resonemanget ska bloggar på FS i så fall handla om bildens semantik, bildgrammatik, begrepp som denotation, konnotationer, privata tolkninger och liknande. Men det gör det sällan. Det är rätt sällan FS bloggar handlar om fotografi, däremot presenteras väldigt många bilder och merparten av dessa bilder kan tolkas, vilket också görs. Dock mer sällan på detta forum. Visa mig den naturbild eller gatufoto som inte kan tolkas i någon politisk form. Bilder där läsaren-mottagaren avgör tolkningen, eller inläsningen av sina egna tankar.
   Inlägg ska nog inte vara explicit partipolitiska men vissa frågor är svåra att runda utan att snudda vid partipolitik. Jag skulle gärna skriva ett par rader om inpass från en yngre politiker från regeringens stödparti, om offentlig konst, särskilt stockholmsk. Foto ligger ofta nära konst. Bildspråk, bildkonst. Och foto kan uppröra. Oftare än man tror. Jag har alltid haft svårt med de som nära nog koketterar med sin brist på bildning. Men i det här fallet finns det nog andra uppsåt.  Men jag ligger lågt. Den här gången.

Bild för syns skull. Kameran i fickan. Noir-filter i paddan. Enkelt. Betydligt enklare än de andra bilderna med med manuellt 12mm   aps-c och rawformat. Men kanske inte den allra snyggaste svartvitheten. Dagen skulle blivit en tur långt ut till ytterskärgårdarna men ett urladdat startbatteri ställde till det. Det blev en tur med lillbåten till närmaste skäret. Bad och sol. Pensionärsliv.

Samtidigt i ett annat hörn av världen

I ett hörn av världen sitter en öronskjuten presidentkandidat, och han skulle bara veta att ärkeängelns kula var avsedd att träffa,mitt mellan ögonen. Om bibeln fått råda. I andra hörn sitter fifflare, korrumperade, despoter. Terrorister av alla de slag. Rädda för historien som obönhörligt kommer att döma dem. I ett annat hörn av världen har man tappat en framtand, bästa kompisen i en kram och en hundvalp. Solen skiner och allt är för tillfället bäst.