Vindkraft är kärnkraft.

En grej jag inte riktigt förstått är det här med kärnkraftsförespråkarnas vurm för kärnkraft. Vår planet har sen begynnelsen drivits med kärnkraft, fusionsenergi dessutom, denna hett eftertraktade energiformen  som är så svår att få till konstgjort. Men vår sol levererar sådan och ha så gjort i milliarder år och kommer att fortsätta i milliarder år på detta vis. Det är liksom inget nytt under solen.

I den ljusa tiden blir det en del lite tillbakalutat makrofotografi i spenaten. Kan det ha att göra med pappans stora intresse för flora. Han byggde herbarier han. Nikon D800 och ett Nikkor 55mm är utrustningen som i huvudsak gäller.

Hur fungerar ett kärnkraftverk? Man skapar värme genom att klyva atomer, koka vatten som blir ånga och driver turbin som i sin tur driver en generator som i sin tur genererar elektricitet.  En energiform som kan användas till lite allt möjligt. Skapa värme till exempel. Vilket är lite att gå över ån efter vatten. Men elektricitet kan omvandlas till andra saker också,  att få  tåg och elbilar och sånt att rulla. Eller värma upp badrumsgolvet eller sätta snurr på en hjärt-lungmaskin och en hel del andra mer eller mindre nyttiga grejer. Man kan också utnyttja lägesenergi genom att använda den kondenserade vattenångan som kan samlas upp i dammar och sen med hjälp av lite fallhöjd få en turbin att snurra och i sin tur en generator skapa elektricitet den vägen. Som man kan använda till lite allt möjligt. Fast just det sättet är kanske lite osmart att göra med ett kärnkraftverk. Pysslar man med solenergi kan man såklart plocka hem energin direkt via solceller eller andra mer spektakulära projekt som man gör i Marocko till exempel. Eller att med hjälp av nanoteknik och tunna filmer utvinna elektricitet direkt. Den tekniken är de bra på vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala.
  För visst är det nu så att det helt enkelt finns tillräckligt med energi tillgängligt väldigt många gånger om för att täcka ett konsumistiskt ohållbart leverne redan nu. Plus en hel del annat också. Kärnkraft är liksom bara dumt. Som sagt, bättre att ta vara på det som redan finns. 
   Eller kan det vara så att vindkraftverk inom synhåll är en alltför tydlig påminnelse om det här med överdriven konsumism?

Hagtorn inte riktigt utslaget men berett på att utnyttja fusionsenergin som fullkomligt sköljer över trädet, och mig, och det mesta i grannskapet.

Städning i diskarna

Det har inte blivit så mycket fotograferande den senaste tiden av olika skäl och anledningar. Men mycket annat bildarbete i stället. En liten städning i något hörn av diskarna hanns dock med i dag. Gick igenom lite bilder från en vandring i Frankrike för tio elva år sedan. Från Moissac till Nogaro utmed Chemin de St Jaques, vägen till Compostela. Mycket minnen med den färden.

Centrale nucléaire EDF de Golfech sett från staden Auvillars högt belägna torg. En sån där medeltida stad som det är strösslat med i Sydfrankrike.

Centrale Nucléaire de Golfech var på något sätt närvarande under flera dagar på den här vandringen. Ångan från kyltornen syns vida omkring. Och eftersom terrängen är ganska kuperad med höjder både här och var hjälper jordkrökningen inte till så mycket för att dölja ångan.

Nikon D300 och ett  Tamron 17-50mm 2.8 är tungt att bära på och en kort vidvinkelzoom är ibland bra men ger i vissa stunder lite för mycket bildutsnitt. Zoomar med hyfsat stora omfång är inte helt fel. Och lättare kameror. De här bilderna är jpg, den övre har fått en kraftig justering av kurvan. Brusig, milt sagt.

Gråväder och lite årsringar.

Att fotografi och politik har gått hand i hand sen nära nog begynnelsen är oomstritt. Fotografi är bild och bild kan så klart användas i alla syften inte minst det politiska. (Så finns det så klart alla "opolitiska bilder" som kan, inte alltid, men då och då tjäna ett politiskt syfte ändå. Inte sällan lite grumligt.) Det får eventuellt bli dagspromenadens tanketema. En kort promenad runt ”kvarteret”. ONO kuling på Svartlögafjärden idag. 57 cm över medelvattenståndet. Regn från sidan och blött överallt. Ganska grinigt kan man säga. 

Strandfynd. En resegrammofon. En parentes. Hur har den hamnat där? Och är det ens ett rimligt strandfynd 2021?

Det är gallring i ett skogsparti. Snabbt, effektivt, förvånansvärt obullrigt. Ett par hektar fyrtioårig tallplantage som behöver glesas ut. Det blir flis och massaved av det här. Kanske tallolja och biobränsle.Det är ingen riktig skog att sörja över. Slutavverkningen när de kvarvarande tallarna har vuxit till timmerämnen får kanske barnbarnen titta på. Och när jag se alla årsringar måste jag bara slå en signal till brorsan, jägmästaren (som är ute i en annan skog med sin hund, hur många år har man kunnat ringa från skog till skog så där bara) och prata lite årsringar. Och jag får reda på ett och annat. Lite aha jasså, lite jamen så klart. Till exempel. Träd är oavsett art individer som åldras precis som människor. Träd har ungdom , medelålder och ålderdom och i ålderdomen sker inte så mycket tillväxt, läs årsringarna blir mindre. Om det är varmt blir årsringarna  heller inte bredare än under trädets ungdom och medelålder och är det dessutom torrt blir årsringar mycket tunna, oavsett trädets ålder. Vissa träd står på näringsrik mark och får därför lite bredare årsringar än andra. Växer de i norrläge blir årsringarna generellt smalare, nåt som varje träbåtsbyggare och fönsterbågebyggare känner till. Ett problem för årsringsräknare tycks vara att träden på sin ålderdom får röta i kärnan så det blir nästan omöjligt att utläsa några årsringar där. Och som brodern avslutar det hela, det finns en anledning till att ett träd i skogsbruket avverkas till slut. När det är gammalt händer det inte så mycket mer. Den avtagande tillväxten kompenserar inte längre för skogsägarens investering i trädet. Så då sätter man i sågen. Så talar en skogsekonom. 
   Man kan alltså se hur ett träd har levt och skapa jämförande  serier med andra träd i samma biotop. Men att göra prognoser eller att dra snabba slutsatser om klimatutveckling ska man tydligen inte göra. Den frågan tar jag vidare till en professor i botanik, som jag delar farföräldraskap med. Fortsättning följer kanske.

Dagen inbjöd till svartvit konvertering och Tri-x simulering som vanligt. Fast jag brukar skruva lite på kurvan, och dra på lite mer kornstorlek . Fuji Xpro2 23/1.4
I den analoga kameran sitter det Tri-x på riktigt. 

Visit på Fårö.

En vandring på Norsholmen Fårö kräver lite tungan rätt i mun då naturresevatbestämmelserna är tydligt bestämda om var och på vilka vägar man får vistas under fågelskyddstiden. Men här ser man både den ena och den andra. Storspov, rödbena, kärrsnäppa eller är det kanske nån annan snäppa. Snäppor är inte min paradgren om man säger. Och strandpipare ses också. De har lite grann av strandkrabbors sätt att liksom rinna över sanden.. Naturligtvis strandskatan och vipan. Gäss finns i myckenhet, både grå och vitkindade. Stenskvätta och siktades inte en ortolansparv i buskarna också. Det råder en mjuk fuktig ostlig vind över allt ihopa. Och ett ständigt brus av hav. Det är på alla sätt en behaglig vistelse. Kanske mer med kikaren än med kameran. För de som läser texten vet precis hur fåglarna ser ut. Behövs ingen bild på det.

Norra Europas mest fotograferade fiskeläge, Helgomannen. Här kan jag se iphonens tillkortakommande vad gäller bildkvalitet. Här ser jag också en bild i kategorien ”been there”. Massbild, jag har flera, tagna vid olika tillfällen, den ena mer vykortslik än den andra men det är å andra sidan syftet med massbilder. Det bilden inte förmår att skildra är den surfräna doften av ruttnande sjögräs, en kombination av långvarig värme och ett övergött Östersjön. Övergödningen kan vi inte svära oss fria från och värmen är kanske för många en lite oväntad konsekvens av klimatförändringen.

Närmare gatufoto än så här var inte möjligt

 ...en dag som denna. Men gullviva och vitsippa är passerad, Grand final för dem. Nu är den där tiden med midsommarblomster, humleblomster, gökärt och de övriga sju som i sinom ska läggas under huvudkuddar. Och den nästan flyktigaste av alla, hundkexet. Dikesblomman, de vita skyarna som diskret lägger tonen av försommar här i skärgården och annorstädes.

Och så mycket mer gatufoto än så blev det inte. Det är väldigt svårt att åstadkomma om man inte ha en stad till hands. Parkeringen utanför den lokala lanthandeln saknar all den dramatik GF bör rymma. Särskilt i, som det numera heter, i dessa tider. Vilket får mig att notera att just det uttrycket är ett sånt där Noa-ord. En omskrivning för något som inte ska nämnas vid namn. Som Gråben för vargen till exempel.

Men man kan också fylla sina dagar med att krypa runt i vegetationen med ett macro. Ramslöken blommar som finast just nu. Och den är fortfarande primör och används i vårt kök i alla möjliga recept.