En fråga om utrustning

Ibland händer det. Alfåglarna ligger på fotoavstånd från bryggorna. Om man har ett minst 600mm och kan beskära ett hundratal millimeter till vill säga. Men det har inte jag. Hade jag haft det, vilket dessutom inneburit i ett oförsvarligt stort hål i plånboken, hade jag slutat dagen med några fina alfåglar, fjorton gudingar men bara en åda, en häger, en korp, fru storskrak, paret strandskata och ett par svarthakedoppingar. Skäggdoppingar som parningspelar är inte dumt det heller. Och havsörnen, "GammelAnte", så klart. Och ett oräknat antal andra av alla de sorter stora som små. Men ingen sädesärla.
   Det är kanske inget att gräma sig över, andra gör det bättre och har säkert mer med tålamod. Och jag går dessutom omkring med ett zoom. Jag börjar bli lat, eller är det den där fotolusten som inte alltid infinner sig. Det finns att fundera över.
   

Hur är det med isarna därute?

Man ställer det mesta  på sparlåga och ägnar sig istället åt Alvedon och honungsvatten. Känns det igen. Däckad, sängläge och febern som aldrig vill gå ur.
Yrsnö, nästan filmiskt, utanför fönstren och tillvaron är både bokstavligt som bildligt gråmörk, kornig, nedslående.
En atmosfär som  skärgårdsskildraren Sven Barthel älskade att sätta tänderna i, eller rättare, pennan. Jag hade tänkt fara ut till ön. Se till huset, kolla isarna, få span på nåt fågelliv och sånt som hör vintern till. Men det blev streck i räkningen och lika bra det. Hämta ved och sköta vatten, brasor och vedspisar med trettionio grader i kroppen...nä.
  Det får bli Barthel, och ligga nedbäddad bland duntäcken och nogsamt uppallade kuddar. Barthel är en sån där som gärna upprepar sig, han beskriver stämningar med hela färglådan, långt mer färgsyftningar än hans kompanjon Roland Svensson som nästan blivit synonym med Barthel, har i sin mer effektiva och sparsmakade palett. Det blir att bläddra i några volymer, läsa några små naturbetraktelser. Sova en skvätt...
 Så nåt diametralt annorlunda. Hatte Stiwenius: Stockholmspärlor, en bok som trots kassans förbud, damp ner utanför brevlådan häromdagen. Jag såg utställningen på Stockholm Stadsmuseum för ett tag sedan. Sevärd. ( Och det är fortfarande fritt inträde på museet. Passa på innan någon marknadsliberal upptäckt det.) Förutom bilder som skildrar en tid, en ungdomlig energi, inte alltid så enkel, så är det bra foto. Och som grädde på moset, bilderna är rastrerade med Fm-raster tillråga på i duplex. Snyggt och snygg typografi. Jo, värt pengarna.

( Fm, förkortning för frekvensmodulerat raster även kallat stokastiskt raster där svärtan-gråskalan skapas genom att placera likstora rasterpunkter med olika inbördes avstånd beroende på vilken svärta man vill  få fram. Duplex, man använder ytterligare en tryckplåt för att trycka en annan ton, ofta betydligt ljusare än trycksvart. Man använder en dekorfärg, oftast något ur Pantonebiblioteket, färdigblandade tryckfärger enligt särskilt recept. Processen går att simulera hela vägen i Photoshop, lite meckigt är det dock.)

Båtliv 2 och lite tankar kring miljön.

Som sagt, båtskrället är kört för upptagning på varvet. Upptagning, avspolning av diverse grönsaker i botten, professionellt genomförd vinterkonservering av motor. Sen hämtar jag på båtkärran och ställer upp på hemmaplan. Och sover rätt lugnt.
  Hur mycket fossilt gick det åt i år? Knappt trettio liter. Och det hänger en hyfsat miljövänlig fyrtaktare i aktern på ett skrov som är snart femtio år gammalt. (Sen paddlas det en hel del kanot och seglas lite jolle däremellan. Men det är klart, det blir så klart  en och annan bilfärd. Men å andra sidan väldigt få under vinterhalvåret. Är vi en belastning för miljön? Ja det är vi nog. Blott det att vi lever i det bästa av hörnen i den bästa av tider räcker. Men vi lever ändå hyfsat klimaträtt. Vi jobbar på det. Vi gör medvetna val med en viss eftertanke. Vi flyger inte, vi äter rött kött en gång i halvåret. Går, cyklar så mycket som möjligt och försöker i görligaste mån leva klimatsmart, väl medvetna om att hälften av jordens befolkning redan gör det och har gjort det i långa tider. Vi säger inte att IPPC har fel. Vi tar det inte heller som en intäkt för att få  leva konsumtionsgott.
   Och om fotografi, digitalt för det mesta, men Nikon F photomic jobbar på. (och här kommer jag nog, när sommarens rullar är framkallade, med eller utan kaffenol, göra en utvärdering. En får se vad det blir.)

Båtliv

Häromdagen körde jag båten till varv. Lite tidigt, minst en månad, men blir borta från ön ett antal veckor. Och då kan gärna båten stå på land. Man kan plocka svamp i stället. Jodå, det blev en del kantarell också, men inte på den här bilden. Bilder som är till för minnet, för självbilden, dokumenterande eller, ja vadå? Vad har vi bilder till för egentligen.
   Men nu tar vi tåget ut i Europa. Till vännerna i Paris och Frankrike. Den stora ”franska familjen” som har utökats med en sällsynt söt liten flicka (Föddes i natt. Bild kom en timme senare. Så går det till nuförtiden. Rätt fantastiskt och en dimension av fotografiet som vi fotografipurister inte alltid uppskattat fullt ut.)

Men funderade lite på det där med båtliv. Om det tidigare livet med båtar av trä. Det finns FB-grupper där man älskar båtar av trä. Och det gör jag också. Men att jag ägt båt av trä i över trettio år handlade mer om ekonomi. Trä var inte så dyrt.
   Nu är trä i bland sällsynt exklusivt. Och dyrt. Eller också billigt, ja ni förstår, ungefär som valet mellan en Leica eller en Praktica. 

Om vackra bilder och lite grann om klimat

Jag bevistade härförleden en föreläsning om vackra bilder, mobilkamera vs systemkamera, lite mer om ditt och datt. Jag blev inte klok. Inte klokare heller. Men en sak förstod jag, svanar är hett eftertraktade i fotosammanhang. Nu ska jag inte göra mig lustig över detta. Men en vacker bild och vägen dit är tydligen något som engagerar. Och vackra bilder kräva svan i motljus. 
   Sammanfattning: Man fotograferar tidigt på morgonen, eller sent på kvällen. Sant. Ljuset är oftast bättre vid dessa tidpunkter. Det finns dimma och dis som diffuserar ljuset det vill säga gör ljuskällan större. Ju tidigare desto bättre vilket är ett hån mot de som lättjefullt trynar i sängen var och varannan morgon. 
   Det ska vara vackert väder. Alltså sol men inte riktigt uppe. Det där kan jag hålla med om, rent tekniskt, men kanske inte rent estetiskt. Jag som föredrar grått och rivig sydväst, gärna duggregn. Eller dimma. Man känner sig provokativ. Mera svärta, mera korn!
   Det om detta.

Vad mer engagerar? Kanske en och annan politiker (inga namn nämnda) på den blåbruna sidan som i populistisk emfas inte riktigt förstått det där med värmelära och liknande. Och hur man med trovärdighet ska förklara det vädertillstånd som råder i Europa och resten av världen. Där vi hamnat i nån slags bubbla som innebär oväntat traditionellt svenskt sommarväder. Och har ni tänkt på att om klimatdebaclet faktiskt till stor del beror på mänsklig verksamhet så borde det rent logiskt vara reversibelt, det vill säga vi har en viss rådighet över det hela och det är ju ingen dum tanke. Eller hur?

Det här borde vara blogg nummer 800. Trägen vinner som man säger.