Tour de France. Dax, staden alltså.

Vi tar tåget till Toulouse och passerar trakterna av Carcassonne med en regnöversvämning hack i hälarna. Tågbyte till Pau och nytt byte till Dax. På den här sträckan åker man genom ett vackert grönskande landskap med Pyrenéerna om babord. Bara det värt en tågresa. I Dax blir det uteliv med lite tapas på en bar och det är en ljummen kväll med alla ljuden från en kvällsvaken stad. Och det blir lite småsnack borden emellan.

Apropos kvällsätande. Den här reliefen från 1100-talet, Nattvarden ( undrar om man åt tapas på den tiden?). St Paul de Dax. Jag är lite svag för såna här utsmyckningar. Det är väldigt mycket  cartoons över det, ett direkt språk som kan läsas av alla.

Men det är inte alltid alldeles enkelt. Om man nu saknar en del bibelkunskap. Korsfästelse till höger, men vad händer till vänster och varför visar alla sina små magar? Det saknas kanske en välbekant denotation för att pusslet, konnotationen ska falla på plats. Någon har i varje fall ansträngt sig för med att berätta något. Oklart om bildhuggaren tänkt så långt som tusen år framåt i sitt arbete.  Så kan man fundera när man strosar runt en tusen år gammal romansk kyrkobyggnad.

Tour de France. Sete IV. Musée de Paul Valery

Musée de Paul Valery Sète är ett av många franska muséer som är välgjorda, med genomtänkta utställningar och en arkitektur som vittnar om ett seriöst förhållande till kultur och bildning. Det finns någon slags stolthet över vad man är och vad man visar. En museivärd under ett pågående konstnärssamtal får illustrera detta.

(Och som sagt, det är oskärpans år 2018 så det får vara oskarpt och lite pyssel i Silver Efex.)

Tour de France. Sète III och en ostronfrukost

Ingen människa kan regera ett land som har 387 ostsorter, lär president de Gaulle har sagt. Sant eller inte. Men det gäller att ha ordning på utbudet i en av ostdiskarna i Hallen  i Séte.

Och vad döljer sig i den korgen? Antagligen något som ingår i det enkla franska köket.Man kan tro att det franska köket är märkvärdigt och tillkrånglat, men nej, så icke. det är enkla råvaror, gärna säsongsbundet, men tillagat med omsorg och gott om tid. Slow food.

Och om man nu inte är ute och vardagshandlar finns det alltid någon man samtala med och något viktigt att avhandla. 

Och så har man tid för lite fniss och småprat. Det är liksom inte stormarknad det här.

För vår del blir det en liten ostronfrukost. Skördade tidigt i morse i Étang de Thau, den stora grunda avsnörda havsviken innanför Sète där de odlas och fiskas allehanda havets läckerheter. Brutna direkt vid bordet hos fiskhandlaren. Men ett glas vin  får man gå och handla i ståndet intill.

( Det är låg horisont på de här bilderna av det enkla skälet att vi sitter vid ett bord. Den fasta gluggen når heller inte riktigt fram alla gånger. Nja, det där med  35 mm som det allenarådande i gatufotografi är nog inte helt genomtänkt. Och oskarpt blir det lite då och då, det är ju bevars oskärpans år 2018. Men Tore Johnsons bilder från Hallarna i Paris var inte så skarpa de heller.)

Tour de France. Sète II. Pointe Courte

Man får passa sig så att man inte har ett skeddrag eller något annat krokigt i örsnibben när man strosar utmed Pointe Courte i staden Sète. Att fiska dorade är populärt men inte helt ok enligt stadens prefektur.

Här bor också en hel del katter. Och då ligger tonvikten på en hel del.

Det går ingen nöd på det här gänget.  Ompysslade är bara förnamnet.

Sen avslutar vi det här besöket med en sittning på "La Passage". En bläckfisk utan krångligheter. Bara just rätt av. Och en butelj av det lokala torra och krispiga vita som gifter sig helt och hållet.( Man tar inte kort.)

(Det här blogginlägget skrivs med en och en halv veckas eftersläpning. Inte omedelbar behovstillfredställelse med andra ord. Vi åker tåg och kinesar eller lånar lägenheter av vår numera ganska omfattande franska krets av vänner. En liten bit av det goda livet det också. Och det är en Fuji Xpro1 som gäller. Alltid med fel brännvid påskruvad verkar det som.)

Tour de France San Sebastian

Det här är min nyvunne vän Graham. En kanadensisk före detta militär.  Då anställd i Intelligence service. Graham har Aspergers syndrom. Något han och den närmaste omgivningen är helt öppen med. Ja vi är lite olika helt enkelt. Exempelvis är min specialitet och livsluft inte grammatikregler i olika språk. Vi sitter på ett lokalt hak och äter pintxos, det baskiska uttalet för tapas. 
Jag har valt att göra den här bilden ganska mörk. För så kändes dagen delvis.

( San Sebastian ligger inte i Frankrike. Det regnar i San Sebastian. Kopiöst. Dagen efter nås vi av nyheten att 12 människor dött på grund av översvämningar i trakten av Carcasonne. Där var vi i går förmiddag.)