Lördag

Tuija Lindström på Bror Hjorts hus. Fin sammanställning av ett konstnärsskap. Och det är inte "Kvinnorna vid tjursjön" som intresserar mest den här gången. Nej det här mötet med Lindström handlar mer om små svartvita bilder. Det är mjukt kopierat men med tydligt bibehållen skärpa ända ner på detaljnivå som på ett subtilt sätt bidrar till bildernas berätttelser. Snyggt. Och jag funderar på metoder att åstadkomma nåt liknande med digitala verktyg. Det går så klart men det måste nog finnas lite mer än bara en bild. Det behövs förmodligen ett innehåll och en bildberättelse som så att säga samspelar med kopieringsförfarandet, eller sättet att redigera. Så det blir första steget i en kommande laboration.

Henny Linn Kjellberg har vernissage på Galleri Ett. Henny är keramiker och arbetar ofta på ett okonventionellt sätt med lerorna. Som vore den färg, eller med porslinslera som vore den instrumentala toner. Subtilt det med. Till vänster fotografen Vasilis Theodorou som också gör tänkvärda bilder, ofta med något subtilt.

Så blir det ett stopp hos antikvariatet. Sune Jonssons Jordabok som jag slarvat bort nån gång ersattes med en begagnad dito. Sunes bilder är långt från Tuijas mjuka kopiering, här är det "ritkol" som gäller. Men något subtilt finns det här också.

(Idag låtsades jag att det satt Plus-x i kameran. Och jag lät kurvan vara i fred.)

Fina Stockholmsbilder

Nu är det alltså bläddring i Lars Epsteins relativt nyutgivna ”Stockholmsbilder” som gäller. Det här är bilder med referenser och likheter till mycket av stockholmsfotografi. Lennart af Petersen, Manne Lind, Anders Petersen med flera, you name them. Snygg bok, snygg klassisk layout som låter bilderna jobba, tack Patric Leo för det. 

  Bland alla bilder är det en som särskilt fastnar. En lite granna egendomlig bild som verkligen sätter bildläsandet på prov. En demonstration, helbild, demonstrationsplakat ”Stoppa UKAS” (vem idag vet vad UKAS var?). Vänsterriktning mot höger signalerar framåt. En yngling med sammanbiten min i bildens tredjedelsmitt. Och där kommer det. I sin lovikavanteförsedda hand bär han ett LP-fodral, Big Brother and the Holding Company, Cheaps Thrills. Den med Janis Joplin. Det här är en bild med nån slags punctum. Om än rätt svårtytt. En bild som ställer frågor. Nu tror jag att det finns fler som sett bilden som också hajat till, de gånger den publicerats.
 Det är som sagt en väldigt trevlig bok och anar man inte väldigt snabbt fotografens öga. Tilltalet, språket. Det finns inget aggressivt utan i stället den där goa känslan av ett humanistiskt förtecken. Men också ett värde av dokumentationen. Såna bilder som gatufotografer gärna kan ta intryck av. För vad är det som gör en bild ”värdefull” om femtio år? Sällan en lustig knorr, sällan ett färgackord. Om man nu inte får till det alldeles extra. Nä, oftast är det igenkännandet, nyfikenheten över hur det såg ut då. Men visst är det en fotografisk balansgång, dokumentära framtida poäng eller poäng för stunden.
Hur som helst, vill man bläddra i en riktigt trevlig stockholmiana-bok så är den här långt fram i köpa-listan.

Och hur bildsätter man ett sånt här inlägg med egna bilder? Inte helt enkelt. det ska ju helst vara bilder från huvudstaden. bilder som är glest med på diskarna just nu. Jag får kanske göra som Bo Bergström gjorde i sin utomordentliga bok ”Titta”. En bok om bilder, utan en enda bild.