Lördag

Lördag och nytt nummer av Situation Stockholm. Köper den nästan alltid av Rajab. Vi känner varandra, lite grann åtminstone. Köp den du med, om du har möjlighet.

Gamla båtar. Del 1

Förutom den näst intill obligatoriska ekan med en rullgardin som råsegel så är det här nog den första riktiga segelbåt jag seglade. Inte mycket men tillräckligt för att ympa in en kärlek till båtar, skärgård och segling. En Östhammarsjolle. 10 kvm segelyta, klinkad och med centerbord. Egentligen var det min brors båt men ibland, allt oftare låg den origgad och lite bortglömd i viken. Det är brorsan som hänger över relingen. Länspumpning och ösning av båtar hörde till sommarens dagsrutiner. Bilden, angripen av tidens tänder är en kontaktkopia. Negativet är 4x4 cm så bilden borde vara tagen med min av kära moster nyfådda Rolleiflex 4x4 Baby Grey. Något negativ har jag inte hittat.

Efter att seglat runt med kompisar och hyrda båtar ett antal år, och lärt mig en del om seglingens mysterier blev det dags för en egen köl. En stjärnbåt. En ungdomsbåt som det hette, ritad av Janne Jacobsson 1913. 15 kvm segelyta, 200kg i kölen, en båt bäst passad för två. Ensam seglades hon ofta bäst med ett ett par varv inrullat i storen åtminstone när det brallade i lite extra. Med den här stjärnan seglade jag runt ett par somrar i Stockholms skärgård, från Öregrund i norr till Utö i söder, och naturligtvis delar av Mälaren. Det primitiva båtlivet. Luftmadrass och en sån där grön bomullssovsäck om ni mins dem. Ett trangiakök och bekvämligheten var komplett. 
Bilden är tagen med en  Pentax Spotmatic och Kodachrome 64. Inte världen skarpaste bild men med tanke på att just den här rullen var kraftigt underexponerad så, ja man ser ju vad det föreställer i alla fall.

Någr år senare kom det att bli den här lilla saken . En till segelbåt ombyggd Rååkoster. Hon var rätt snygg men läckte ständigt. Spikade ekskrov har en tendens till det. Där nånstans började en lång relation til tätningsmedlet Ettan "tätar allt-överallt". En sällsynt klibbig, men ska ändå sägas, effektiv gucka. Har en burk kvar i boden om nån är intresserad. Hon seglade antagligen bättre än vad jag trodde. Men efter sommaren 1977 som i Stockholms skärgård  utmärkte sig som sällsynt kall, regnig, blåsig, åskrik ville jag nog ha något bekvämare, större, mer segelbåt helt enkelt. En detalj i den här tiden är att seglade man träbåt gjorde man det ofta för att man inte hade råd med en plastbåt. Nu seglas träbåtar mer av entusiaster. Kodachrome 64 och en Nikon F var det som gällde på den tiden. Här tänker jag ofta tanken som ofta framförs, när det skulle fotograferas  privat dokumenterande bilder var det nästan alltid färg som gällde. Och gärna diapositiv. Annars var det nästan alltid Tri-X innanför slutaren. Och D-76 därefter (!).

Nästa båtblogg: Lite större båtar, lite längre färder.

Oväntat redan uppnått

De senaste 30 åren har Uppsala i snitt blivit 1,5 grader varmare, vilket beskrivs som en "enorm ökning", säger forskare vid Uppsala universitet och SMHI. Så nu har vi bytt klimatzon från kalltempererat klimat till varmtempererat klimat.
Forskare vid SLU påpekar att ett mer torr-blött klimat får konsekvenser för dagens livsmedelsproduktion. Det behövs grödor som mer lämpade för ett nytt klimat där juni-juli, tillväxtperioden för många grödor kommer vara torrare än normalt, medans höst och vårregn som förväntas bli ymnigare ställer till det för andra växter. Ornitologer kan å andra sidan bespetsa sig på att få se halsbandsparakiter i buskarna och en del andra arter. Så ska man hålla lite mer koll på fästingar och andra småkryp. Omställning i vardagen. På många plan, förväntade och ibland oväntade. Tokbilligt lär det inte bli i alla fall.

Om gamla båtar

Båtar, skärgård och allt vad därtill hör är en pålitlig källa att ösa ur för fotografen. Strindberg hade kameran med på Kymmendö och Zorn var en flitig fotograf med sittbrunnen i yachten Mejt som trygg bas. Och visst fotades det livligt bland båtfolk. Vi är ju benägna att skildra det positiva, semester, ledighet och äventyr.
En särskild genre inom skärgårdsfotografi är de fotograferade seglingsbeskrivningarna, och dessutom en alldeles särskild litteraturform alltid åtföljda av mer eller mindre lättförståeliga teckningar eller andra avbildningar. Ungefär så här, ”Väl passerat styrbordspricken SO om Högsös södra udde tas kursen mot Blåkobben som nu syns tydligt om babord, Utan att kära Gnutteskärs södra udde som rymmer en farlig grynna vilken dessutom  ligger längre ut än vad kortet anger kan nu tas en enslinje med”...och så vidare. Texten åtföljs gärna av en eller annan så kallad förtoning oftast tecknad men då och då fotograferad, inte sällan en hyfsat under eller överexponerad bild ofta med en charmig oskärpa som antyder en stående fotograf på fördäck till en lätt gungande skärgårdskryssare. Dessutom reproducerad i dåtidens seglartidningar och allt vad den tidens reproteknik innebar. Det blev liksom lite diffust och ungefärligt över det hela. Skärgårdseglingsprosa med andra ord.

Fotograferad seglingsbeskrivning. Tidskriften Till Rors, tidigt fyrtiotal.

Mästarna i den här genren är naturligtvis Svenska Kryssarklubbens nestor Åke Améen och Åke Janhem där Janhem kanske odlat en mer poetisk ådra, än Améens mera kärva uttryckssätt. (Mitt Améenfavoritcitat är ” ...så uppfylld av grynnor och andra försåt att den obekante intet har där att skaffa.”)

Exempel på typisk tecknad förtoning. Åke Janhem-Arholma Landsort.

Men för att riktigt avnjuta en seglingsbeskrivning bör man ha en båt, gärna med segel. Och nu tänker vi oss tider utan GPS och andra moderniteter. Navigation sker med andra mer handfasta metoder. 19-gradersmetoden, spottlogg och död räkning inte att förglömma.

Nu har det emellertid dykt upp nya uppgifter om mina gamla båtar som måste kontrolleras. Så om båtarna får jag återkomma. En bild på en liten koster kan jag ändå publicera,

Om att ta det lite lugnare.

Så det handlar kanske om hur man får den digitala bilden att gå ner i tempo. Att fotografera digitalt med samma förberedelseprocess som i den analoga tiden. Detta skrivet efter att ha läst en fototidningsartikel om bildstil. 
”Med en del kameror kan man välja olika bildstilar. Man spar en massa tid tack vare smarta förinställningar. Du kan välja den bildstil som passar bäst för just det motivet, och det direkt i kameran”. Nåt åt det hållet. Då blir jag liksom lite  trött. Jag som alltid trott att bildstil är något man tillägnat sig genom idogt arbete och kreativ eftertänksamhet. Långsamt reflekterande och en kreativ process. Inget man snyter fram med en knapptryckning. Men ack så fel jag haft.  Uppenbarligen. Eller handlar det om att återerövra fotografiet och bildskapandet från massbilden, den triviala bilden, de sociala mediernas bildsyn. Att återvända till ett fotografi som ärligt utan  sneglingar på snabba gillanden gestaltar tanken, intentionen.

Var och en får väl göra som den vill, jag tänker fortsätta att hitta en slags bildstil som jag kan tro på och känna som min egen. Det är nog en bit kvar dit. Men trägen vinner som man säger.

( Idag i skogen bakom huset. Några hektar blandskog, just nu källan till förrådet av torkade trattkantareller. Kan man fotografera rödsvingel i motljus med lätt pressad Tri-X. Och en ram runt. Naturligtvis bara på låtsas. Lite pyssel med Silver Efex.)