Glaskonst

På väg hem från baksidan till framsidan gör vi en avstickare till Högboda strax utanför Kil i Värmland och hälsar på våra kollegor Karin och Håkan. Ett par duktiga glaskonstnärer och tillika i någon bemärkelse födgenier.

Tittar på deras trädgård, där några sticklingar från vår trädgård tycks leva i välmåga. Äter en lunch, delikat är ordet och pratar lite gamla minnen och gemensamma bekantas öden och äventyr.

Mer om Karin och Håkan finner du här. Karin och Håkan har gjort flera offentliga utsmyckningar, ställt ut i USA och Japan och finns representerade både här och där.

(I såna här sammanhang är det nog färg som får gälla. Fujipro2 och 23/1.4. Vilket ibland får mig att fundera på varför 1.4.
I nittionio procent av fallen helt onödigt. Men har man en i arsenalen kan man ju nöta på den. Och så har den hyperfokalskala. En sån är aldrig fel.)

Några dagar på baksidan

Eller hur man nu väljer att se det. En vecka i Grebbestad hör till sommaren. Med utflykter, goda vänner och en eller annan god middag på verandan. Det goda livet. Det där som man önskar att alla borde få ha...
Några djupare tankar om den fotografiska bilden dyker kanske inte upp. Men några dagar av insamlande av intryck. Kameran som skissblock. Skissblocket. Idéer. Försök. Tankar. Det är liksom låt kameran gå. Knäpp på bara. Nåt användbart dyker kanske upp. Nån tanke uppstår kanske. Om man är receptiv. Som inte är så lätt att vara alla gånger. Som Saul Leiter till exempel. Han var nog sällsynt receptiv. En fotograf jag återkommer till då och då. Lite granna ouppnåelig men samtidigt en tröst i försöken att hitta nåt som kanske håller.
Bilden direkt ur en Iphone. Därav en lutande horisont. Och lite annat. Till exempel att jag glömde ta med mig en speciell sladd. Att min Wifi-överföring mellan kamera och padda inte vill fungera som den ska. Och lite andra tillkortakommanden hos såväl teknik som  brukare. Sånt som krånglar till det. ( Men vaxdukshäftet, anteckningsblocket fungerar som det ska.)

Om det som möjligen skaver

Att det finns något som så att säga skaver i en bild brukar ibland dyka upp i den fotografiska diskussionen. Och vad själva skavet är finns det nog lika många definitioner på som det finns betraktare. Skavet kan så klart höra i hop med det av Roland Barthes definierade ”punctum” men har  säkert en eller flera dimensioner därutöver.
Så kan till exempel stunder när en banal bild hamnar i ett annorlunda kontext vara orsaken till att skav uppstår. Eller när 1+1 blir 3. Något mer uppstår i betraktarens öga än det man kan se i själva bilden. En upplevelse av ett aha. Men skavet i bilder har därutöver  nog fler möjliga betydelser. Det är inte en rebus som blir löst och belöningen är betraktarens tillfredställelse över det. Skavet är kanske mer av något i bilden som inte medger en sådan lösning. Nåt i bilden som inte är möjligt att tolka. En bildens inneboende hemlighet, en kameleontegenskap kanske. Att aldrig riktigt avslöja sig. 

Skavet är nog väldigt mycket en individuell upplevelse. Svår att beskriva men lätt att enas kring. En liten gnutta entropi.

Slutet på juli

Det är något speciellt med slutet på juli eller som nu, början på augusti. Det är som om sommaren rinner ut. Fast, jag vet ju att sommaren är hela augusti och en bra bit in i september här ute i skärgården. Och oktober är min aning av höst. Jag flyttar nog in till stan och civilisation nån gång i november. Coronan hjälper till att förhala.
Sitter på verandan. Ateljéverandan. Regnet kom punktligt klockan 16.00. Här kan man skriva. Skissa. Och få till ett eller annat tecknat eller målat. Eller redigera en eller annan bild. Om jag nöjer mig med min laptop eller ipad. Det går för det mesta om det nu inte gäller lite kinkigare färgarbeten. Fast så mycket sådant görs inte nu. Bildlivet är ett semester och fritidsprojekt. Åtminstone ett par månader framåt.
( Den här bilden fotograferad med den lilla lynniga Fuji X10 uppvisar tydliga brister i kontrast. Och det låter sig inte avhjälpas ens med den mest omilda behandlingen i PS. Jodå, de finns en möjlighet men jag avstår i nån slags omsorg om den ursprungliga bildens intention.)