Marknad Indien

Höna till middag? Eller är det kyckling? Jo, så klart så länge maten lever är den väl förhållandevis hälsosam  bortsett från ett antal smittosamma sjukdomar som de bär på ändå. Det är en helt vanlig dag på en indisk marknad. Det lilla hjulet snurrar i sin takt.
Nåt lurt är det i alla fall när man inte är i hönsgården längre utan på ett nytt ställe med folk som springer runt åt alla håll, ja  nästan som yra höns. Och själv ligger man här med  bakbundna fötter. 
(I kväll blir det till att bada i curry.)
Brutalt? Jo. Men som jämförelse, hur ser det ut i en västerländsk kycklinguppfödning?

Störst går först

I indisk trafik går störst först. Men undantag finns. Inte ens finaste dyra suven går före en aldrig så risig lastbil. Och av skadan i vindrutan att döma fick någon  väldigt, väldigt ont i huvet.

(Egentligen borde dessa ett par år gamla indienbilder stannat kvar i färgläget. Indien är ju färg tycker många. Därför är det så frestande att låtsas som man hade laddat med Tri-x.)

Ett hörn

Terezienstadt är ett av många smutsiga hörn i vår nittonhundratalshistoria. Innanför det här fönstret bodde 65 personer på knappt 40 kvm. Och det var inte självvalt. Men konsekvensen av att några gjorde skillnad, alltså skillnad åt fel håll. Tendenserna finns åter i vårt århundrade.

( utgick ifrån en raw-fil, justeringar i CR, en sväng i Silver Efex, och, med en ny lite mjukare kurva. Lite skärpning med högpass-klart ljus. Nu finns det teckning ända ner till svart. Men här, i webbläsaren, näe, Det sotar igen. Ska försöka hitta rätt. Och knåpa ihop ett macro. )

teaterfotografi

Känner ni till Beata Bergström? Kunde tro det. 2o13 gav Signum ut   bok om henne med hennes bilder, teaterfotografen. Tre kilo teaterhistoria, en kär bläddervän i soffan. Den kostade en slant, men räcker länge. Jag har alltid tyckt att foto ska avnjutas i tryck, ja till och med dagstidningstryck klår skärmen. Sån är jag.
Man frapperas också av att på den tiden gick det an med oskärpa, det var liksom okej och oskärpan hade något att säga, sitt eget uttryck. Beatas bilder är oskarpa med dagens mått. Men så oändligt mycket bättre än mycket som vi knåpar ihop idag. hon är närvarande i varje bild.
Min bild är två unga amatörspelare, I väntan på Godot. Inte Strandberg och Järegård.
Oskarpt här också, inga jämförelser i övrigt. 

September

I kväll riggar jag upp med stativ. Karlavagnen ovanför taknocken. Och väldigt långt bort, knappt synbart, den hinna som är där universum just nu rusar bort mot oändligheten. Med samma hastighet som från början, i Plancktiden ( rätta mig gärna om jag har fel, jag är inte kosmolog).September är det mjuka ljuset.

foto ind.val Det är roligt att pröva nya grejer. Exp tid 30 sek. bl 5.0 200 ISO. Vi återkommer till detta med nattfoto om en månad eller så.