Oavsiktliga porträtt

Ibland händer det att  mina bilder av personer får något litet, litet extra. Svårfångat och svårförklarat. Och det är min bestämda tro att väldigt många fotografer känner igen just det. En bild på en god vän, en avlägset bekant, eller ett flyktigt möte. Bilder som får ytterligare en dimension som flyttar fotografiet från den privata massbilden till nånting mot bild med mer allmängiltighet. När bildens uttryck talar med en anonymitetens hinna över sig, och har lämnat det privatas skydd.
  Vad är det i dessa bilder? Är det något vi faktiskt ser, en denotation, en tolkning av en fotografiets teknikala bakgrund, eller är det vårt privata kontext i mening av den mängd bilder som vi bär på, både egna och andras, som skapar det där lilla extra? (Och säger man denotation eller kontext finns det säkert en hel del som ”goes bananas” fortare än kvickt.)

Och ser en dödsannons i DN. Leif Erik Nygårds Kers har gått bort. Han också. Han som tog Bilden på Marilyn Monroe, en historia och en bild som är mer än ikoniska. Sen kan man naturligtvis ha synpunkter på kändisfotografi, men visst finns det nivåer i den världen också och medge att historien om bilden är mer än söt. Nåväl, Nygårds hann göra en hel del annat också i sitt fotografiska liv. (Se länken.)

 Gammal bild ur gömmorna. Den får behålla lite damm och andra tidsmarkerande skavanker så länge. Det blir kanske tid till en mer omfattande restaurering nån gång. Nikon F, Tri-x.   

Akvarellist

Leif Korsman är en duktig, och flitig akvarellist från Eskilstuna. Vi var kursare en gång på sjuttiotalet. Härom veckan träffades vi när han och några av hans vänner ställde ut i Uppsala. Fyrtiofyra år senare. Tiden går.
   Lite spontanporträtt, så där.
Fuji Xpro2 och 23mm 1.4. Lite eget svartvitt recept. Lite beskuret.

I mapparna

Vissa bilder blir bättre med en hinna av svartvitt. Originalet, Kodachrome 64 må vara bäst av alla, men i dagens processer, och framför allt i övergången till digitalt media tappar bilderna gärna sin fräschör. Det finns säkert recept på det. Men den här bilden på Alf A, Konstfack förra halvan av sjuttiotalet, en duktig tecknare som senare gick till reklambranschen och landade enligt ryktet som bagare nånstans i Sydsverige fick bli en svartvit konvertering. Känns rättare helt enkelt. Man får tänka om. Kameran och negativet är inte alltid facit. En bild är en bild...och så vidare.

Ingen strömstare men en fin utställning i stället.

Strömstaren i Kvarnfallet har inte dykt upp ännu. Men en intressant utställning på Upplandsmuseet kan man se. Mycket fina porträtt med hundra år på nacken. Och hade inte den där Alinder nånslags stillsam humor också. Klart sevärd. Finns som bok också. Eller titta på en del bilder här.

Situation i Corona

Jag brukar köpa mitt nummer av tidningen Situation Stockholm av Rajab. Vi känner igen varandra. Även med mask. Det var ett tag sedan men det finns en viss glädje i återseendet. Situation Stockholm är en tidning, ofta med bra foto, som säljs till förmån för hemlösa och utsatta i Stockholm. Köp den du också, om du har möjlighet.