Mer grått. Och ryskt.

Aleksey Myakishev är en av mina många favoritfotografer. Och särskilt just nu när jag lagt Svetlana Aleksijevitj: Bön för Tjernobyl på hyllan. Och hittar en bild som legat lite för länge bland skrivbordsjoxet. Från Jalta när Krim fortfarande var ukrainskt. Och jag minns fototillfället, att här kommer det att bli en bild som ser ut som ett risigt vykort från nånstans. Och det var nog också verkligen ett underliggande syfte. Bilden som ett kom ihåg. Bilden som ett jag var där. Taffligt. Nu har negativet scannats och åkt en sväng i Photoshop. Fått lite mer ålder. Det genuint äkta dammet känns numera mer än rätt. 
Aleksey Myakishev är som sagt en av många favoriter. Dessutom bjuder han på en rätt frikostig hemsida. Och Svetlana Aleksijevitj har en journalistisk litterär metod som jag är rätt svag för.

Grått och möss

Idag är det grått. Tar ett par bilder från bryggan ut mot Rödlöga. Det är väl nån slags processfoto i alla fall. Men nog borde jag kunnat gjort det i akvarell i stället. Neutral tint och Paynes grey. På den nedre bilden framträder fyren Hundskärsknuv väldigt tydligt. Det borde den inte gjort med hänsyn till det i övrigt väldigt våta och disiga. Men det har kanske nåt att göra med att jag använder ett Nikkor 105mm på en Fuji Xpro1 med nödig adapter. Fast varför skulle det va så? På det har jag inget svar. (Sen snackade jag lite med en gärdsmyg som hälsade på i boden. Det var kort men intressant. Och så är det där med mössen. Jag har två på mitt samvete redan. Och då menas det sådana som mött sin frälsare tack vare min muskelkraft. Det finns många möss. Eller, ja, nu finns det ju några färre...hur rymligt är samvetet.
( Det är som om bildvärlden går på tomgång just nu.)

Betydelsefulla bilder. 191011

Det har gått en vecka av ofruktsamt fotoliv. Inget processfoto. Hösten flammar och naturen öser skönhet över näthinnan. Men, nä...ja, så kan det vara ibland.
Ett utvidgat källarförrådsbesök, i akt och mening att ha hitta nån liten jätteviktig småpryl i segmentet grafik leder in i en packe fototidskrifter och så är man obönhörligen fast. Bläddrandet, ett ett tidskrävande fördriv. Och det här numret av FOTO februari 1969. Ett Hamburgreportage av Anders Petersen, en ung sådan. Och min minnesbild av just det här numret av tidningen.
Som uppvuxen i ett hem där bildkonst och konsthantverk, däri inbegripet foto, stod högt i kurs var jag inte främmande för alla möjliga sorters bildmässiga uttryck. Jag var på något sätt en med tanke på min ålder en jämförelsevis van bildbetraktare. Så bildspråk som Anders Petersens var mig inte främmande.
Men det är ofta så att man vid något tillfälle blir extra receptiv för något. Det kan handla om en utökad förståelse. Att man i någon mån förstår och kan läsa hela undertexten. Att läsa hela berättelsen. I motiv, plats, teknik, grovkorn, pressat svartvit, fotografens upplevelse och vad fotografen egentligen vill berätta. Om fotografens uppsåt.
Men det var kanske just i mötet med de här bilderna, och inte minst texten, som min ungdomliga bildsyn och bildvärld gjorde ett kvalitativt språng. Här lade jag ihop pusselbitarna. Vill jag gärna tro.

Uppsala fotofestival. Och lite gatufoto.

Nu i helgen är det fotofestival i Uppsala. Mer om det här. Kommer man med tåg till rikets fjärde stad kommer man då att passera en sällsynt feltänkt arkitektonisk miljö. Och med största sannolikhet höra en av otaliga variationer på Autumn leaves  oförtröttligt exekverat av en dragspelande man. Fast idag var det faktiskt en liten variation på Bei mir bist du schön.
( Det här är ett gatufoto som om tjugo år kan ha ett visst intresse. Vem vet. Kamera, en mycket lynnig Fuji X10. Bortsett från oregelbundet icke fungerande, levererar den alltsomoftast brusiga och kontrastlösa bilder. Men den är liten och ofarlig på gatan.)

Det där med slöjor 2.

Det går förvånansvärt lätt att gymnastisera med olika typer av slöjor. Och lusten är det inget fel på. De här ensamkommande damerna hann in i riket innan skruvarna drogs åt. Nu jobbar flera av dem. Betalar skatt och gör nytta. Någon är fortfarande kvar i bidragsberoende. Någon lär ha återvänt. På några hänger slöjan rätt löst efter vad jag erfarit från välunderrättat håll.

(Bilden tagen för fem sex år sedan. De här ungdomarna gick då i förberedande utbildning. Språk och lite  svenska seder och bruk. Tro det eller ej men det var rätt kul att se dem försöka lära sig dansa schottis. Idrottslektioner är mångfacetterade.)