Omvänt perspektiv
Jag har också ett namn 2
Jag är född i Kundoz i norra Afghanistan.Jag reste samma väg som de flesta som flyr från Afghanistan. Iran, Turkiet, Grekland, Makedonien, Serbien, Österrike, Tyskland och till Sverige. Resan var mycket svår, jag vandrade, åkte buss och båt. Resan tog nästan tre månader.
Jag drömmer om att bli snickare. I framtiden vill jag studera och arbeta.
Jag heter Jamalddin Rasuli.
(ur en serie bilder om ensamkommande publicerad december 2016.)
Human Trafficking is modern-day slavery
citerat från organisationens hemsida:
"Human trafficking is the illegal trade of human beings, mainly for the purposes of forced labor and sex trafficking. As the world's fastest growing criminal industry, it affects every nation across the globe. Every 30 seconds, someone becomes a victim of modern-day slavery.
There are more slaves in the world today than at any other point in human history, with an estimated 27 million in bondage across the globe. Men, women, and children are being exploited for manual and sexual labor against their will. "
Tyst demonstration i Köpenhamn häromdagen. Demonstrerades i andra städer också.
( Fujinon 23/2)
Störst går först
I indisk trafik går störst först. Men undantag finns. Inte ens finaste dyra suven går före en aldrig så risig lastbil. Och av skadan i vindrutan att döma fick någon väldigt, väldigt ont i huvet.
(Egentligen borde dessa ett par år gamla indienbilder stannat kvar i färgläget. Indien är ju färg tycker många. Därför är det så frestande att låtsas som man hade laddat med Tri-x.)
Ett hörn
Terezienstadt är ett av många smutsiga hörn i vår nittonhundratalshistoria. Innanför det här fönstret bodde 65 personer på knappt 40 kvm. Och det var inte självvalt. Men konsekvensen av att några gjorde skillnad, alltså skillnad åt fel håll. Tendenserna finns åter i vårt århundrade.
( utgick ifrån en raw-fil, justeringar i CR, en sväng i Silver Efex, och, med en ny lite mjukare kurva. Lite skärpning med högpass-klart ljus. Nu finns det teckning ända ner till svart. Men här, i webbläsaren, näe, Det sotar igen. Ska försöka hitta rätt. Och knåpa ihop ett macro. )
Fotavtryck
Vi kom att prata om resor en kväll på verandan (med en liten, liten whisky i näven) i augustimörkret. Om människors inneboende behov av att se vad som finns på andra sidan bergen. Om miljökonsekvenserna av vårt ohämmade flackande hit och dit. Där den årliga resan till Thailand ses som en rättighet. Där man åker och shoppar på en annan kontinent vilket också, förmodligen ses som en självklar rättighet. Över helgen.
Fotavtrycket är enormt.
Och själv då, hur förhåller man sig själv till detta?
Marknad i en liten indisk stad. Turisten-upptäcksresanden vandrar runt med sin registrerande kamera. Det exotiska. Känns det igen?
(tips: När diskmedelsflaskan är slut fyller du den med vatten och använder vätskan som lins- glasögon- medmerarengöring. Ja, lite billigare, lite lite hållbarare...)