Tour de France. Marknad i Saint Maur vill jag inte missa.

Inget besök i Saint Maur, en förstad till Paris utan en sväng på den lokala marknaden. Jag har nu ett intresse eller kanske snarare böjelse för franska matmarknader. Här säljs alla de ingredienser som kan behövas i ett franskt kök. Fisk, skaldjur, kött, fågel, ostar, korvar, patéer, bröd, grönsaker, delikatesser. Man ropar, skrattar, frågar, småpratar om ditt och datt, ackorderar, ja det är ett liv och ett kiv. Det är färg och form och nånslags livslycka mitt i alltihopa. Det är som en hyllning till det goda livet.

I fiskstånden hittar man allt som kan tänkas simma, krypa eller bara sitta still utmed Frankrikes kuster.

Hos kötthandlarna hittar man allt från spektakulära patéer och charkuterier från både det ena och det andra hörnet av Frankrike till styckningsdetaljer som man inte visste att de fanns.

 Också ostarna att hålla reda på. En chèvre från Dordogne till exempel kan fås i minst fyra stadier av mognad.

Nu ska man så klart inte romantisera det här för mycket. det är säkert ett hårt jobb som fordrar en hel del kunskaper om varorna och logistiken däromkring. Men kvaliteten är genomgående hög vet vi genom vår lokale vän som handlar här varje onsdag och lördag.

Nu är vi ju inte så svåra på kött så halvvegetarianer vi är. Men det är intressant att se handlaget och nån slags respekt inför råvarorna som bjuds ut.

Så får man väl runda av med en färgbild också. Bon apetit!

Tour de France. Sete IV. Musée de Paul Valery

Musée de Paul Valery Sète är ett av många franska muséer som är välgjorda, med genomtänkta utställningar och en arkitektur som vittnar om ett seriöst förhållande till kultur och bildning. Det finns någon slags stolthet över vad man är och vad man visar. En museivärd under ett pågående konstnärssamtal får illustrera detta.

(Och som sagt, det är oskärpans år 2018 så det får vara oskarpt och lite pyssel i Silver Efex.)

Tour de France. Sète II. Pointe Courte

Man får passa sig så att man inte har ett skeddrag eller något annat krokigt i örsnibben när man strosar utmed Pointe Courte i staden Sète. Att fiska dorade är populärt men inte helt ok enligt stadens prefektur.

Här bor också en hel del katter. Och då ligger tonvikten på en hel del.

Det går ingen nöd på det här gänget.  Ompysslade är bara förnamnet.

Sen avslutar vi det här besöket med en sittning på "La Passage". En bläckfisk utan krångligheter. Bara just rätt av. Och en butelj av det lokala torra och krispiga vita som gifter sig helt och hållet.( Man tar inte kort.)

(Det här blogginlägget skrivs med en och en halv veckas eftersläpning. Inte omedelbar behovstillfredställelse med andra ord. Vi åker tåg och kinesar eller lånar lägenheter av vår numera ganska omfattande franska krets av vänner. En liten bit av det goda livet det också. Och det är en Fuji Xpro1 som gäller. Alltid med fel brännvid påskruvad verkar det som.)

Tour de France San Sebastian

Det här är min nyvunne vän Graham. En kanadensisk före detta militär.  Då anställd i Intelligence service. Graham har Aspergers syndrom. Något han och den närmaste omgivningen är helt öppen med. Ja vi är lite olika helt enkelt. Exempelvis är min specialitet och livsluft inte grammatikregler i olika språk. Vi sitter på ett lokalt hak och äter pintxos, det baskiska uttalet för tapas. 
Jag har valt att göra den här bilden ganska mörk. För så kändes dagen delvis.

( San Sebastian ligger inte i Frankrike. Det regnar i San Sebastian. Kopiöst. Dagen efter nås vi av nyheten att 12 människor dött på grund av översvämningar i trakten av Carcasonne. Där var vi i går förmiddag.)

Tour de France. Les marrons

I slutet av september och fram i oktober är det tid för kastanjer. Vi plockar i vägkanten. Men attans att nåt kan vara så taggigt och stickigt.

Och så rostas de senare på kvällen. Över öppen eld i den öppna spisen i ett hus i Pannecot (pannså´) en liten by invid Canal Nivernais , i den franska landsbygden. Med ett glas bourgogne i näven. Har vi det bra eller?