Höftskott

Idag tittade vi bland annat på Vivian Mayers bilder. Vi har nämligen halkat in på "street". Det tog en liten stund att koppla bildvinkeln till den kamera hon använde. Men med lite slutledningsförmåga, Vivians bilder och en äkta tvåögd att kika på så föll poletten ner. Vi gick igenom grundtankarna för zonfotografering ( men där villade det nog bort sig lite bland bländare och skärpedjup och, manuella inställningar). Vi tar om det nästa vecka.
Om jag har förstått saken rätt så finns det en svag aversion eller åtminstone ett lätt föraktfullt fnys mot att fotografera i midjehöjd. Eller att ta höftskott. Åtminstone luftades såna tankar i en podcast nära oss här på Fotosidan härförleden.
Jag har svårt att förstå det. Alltså om man nu, mot förmodan skulle ägna sig åt streetphoto med Rolleiflex eller liknande tvåögd, måste man då för att vara korrekt, skaffa sig en så kallad sportsökare, att sätta på toppen av kameran. Maken till bänglig och inexakt sökare får man leta efter. I sin enklaste form i princip en ram av ståltråd.

Den här bilden är dock inte ett höftskott, snarare med kameran i brösthöjd eller strax under hakan. det går det med. Och ett av de tacksammaste ställena att ta en bild, övergångstället.
Nä, inget mästerskott. Men ändå, han tvåan från vänster, är det han som ser fotografen, eller står han och vakensover? (indval)

2016-03-03 23:09   alf109

Det som man menade med höftskott där det finns två läger är nog smygfotografering, alltså när man inte är öppen med att man plåtar utan skjuter "från höften". Kamerapositionen blir ju automatiskt lägre om man tittar ned i ett ljusschakt som med roleiflex eller hasselblad (utan sökare) till exempel.
-affe

Svar från mombasa 2016-03-03 23:30

Tack för titten.
Jo, det är en förunderlig diskussion. Jag tillhör nog falangen som åtminstone försöker undvika höftskott, alltså i bemärkelsen smygfoto. Men visst är det så att beroende på vad man utrustat sig med smälter man olika in i kulisserna. När jag strosat runt i NY med en systemkamera och lite för stort motljusskydd fungerade det i de flesta fall. En turist är en turist. Men på hemmaplan blir samma utrustning ett hot. Men med en liten oskyldig Fuji X10 ( som för övrigt är en på många sätt knepig kamera) är det betydligt lättare. Och ståendes balanserande med en Iphone, jag med progressiva linser i glasögat dessutom, smälter fullkomligt in i miljön. Det verkar finnas ett allmänhetens intuitiva förhållningssätt till fotografen. När är hen ofarlig?

2016-03-03 23:42   Gun-Inger Arvidsson

Vakensova skall vara bra för det är mikrosömn påstår de som vet.
Ytterligare en bild som är värd att visa.
Gun-Inger