Fauske Nordnorge del 3

Sjukhuset rullar så sakteliga igång. Och många personer passerar förbi, många med namn och titlar. De flesta har väl gått bort. Men namnen finns i bildtexten så de får hänga med, vilka de nu som sagt var. Sjukhuset var tydligen nedlagt i samband med kapitulationen ett par veckor och huserade en handfull tyska patienter som då på något sätt formellt sett blev krigsfångar. Men efter ett tag tycks det ha varit både svenskar, norrmän, ryssar, en och annan tysk som bodde och verkade där. Och som sagt, bildtexterna är original.

Efterlängtade förråd ankomma från Bodö.
Första dagarna rådde stor brist på sängkäder,rengöringsmedel och annat.Vår utrustning låg till stor del kvar i Luleåoch det var inte flygväder över fjällen. Tyskarna hade ej lämnat den utrustning, som skulle finnas och gjorde många svårigheter att utlämna den.

Kort konferens första dagen. Fr vä. Dr Styr (norrman), Dr Sadnikov (ryss), Dr Brossét, Oldfeldt och Nordwall samt Dr Hasemeyer (tysk) - sjukhusets tidigare chef. 

Ett par km från vårt sjukhus hade ryssarna upprättat ett provisoriskt sjukhus. Detta, som kunde ta drygt 200 pat., var synnerligen väl skött, rent och snyggt men saknade operationsutrustning, röntgen och laboratorium. Även förrådet av läkemedel och förbandsmateriel var synnerligen litet. Chefsläkare var Dr Valikov, en mycket trevlig man, som talade ovanligt god tyska.

Favoritsjukvårdaren Melnik utförde ett synnerligen gott och samvetsgrant arbete, liksom f.ö. alla de ryska sjukvårdarna.

Löss förekom givetvis och när vi fick över vårt DDT-förråd var lössen knappast något problem längre. Den dagliga besprutningen hörde till den personliga hygienen. Mer än 30% av patienterna företedde tbc, ofta mycket svåra förändringar.

"Matsalen" sökte sin like i skönhet. (Pappan sticker fram med sin Rolleiflex så den här bilden är nog fotograferad av någon annan i sällskapet. Det slår mig nu att han är nog precis 33 år fyllda.)

En norsk sjuksköterskeelev hade av tyskarna tvångskommenderats till sjukhuset. Hon stannade gärna kvar när det övertogs av oss.

(Nu får det bli en liten paus i berättelsen. Återkommer.)

2023-01-11 16:51   Benganbus

Intressant läsning om en historia som inte ligger så långt borta!
/B

Svar från mombasa 2023-01-12 19:27

Tack! Ja det ligger verkligen inte långt tillbaka. Samtidigt det där att humanismen, altruismen, den som alltid får lappa ihop och laga är den som går ”segrande” ur striden. oavsett var och varför. det lär väl bli så den här gången också får man hoppas.
/Gunnar s

2023-01-11 19:10   sodeto

Intressant igen en gång! Väntar på fortsättningen.

Tommy S.

Svar från mombasa 2023-01-13 11:34

Fortsättning kommer. Måste bara skanna ikapp.
/Gunnar S

2023-01-12 08:52   Lena Holm

Mycket intressant i både text och bild. Jag vet att man använde DDT på det sättet men hajar ju ändå till över den bilden. Vilket mirakelmedel det måste ha uppfattas som och det ledde ju även till ett Nobelpris och att man nästa utrotade malaria i Afrika. Jag förstår skönheten i matsalen, så länge det var fint väder. En del bilder har mycket hög kvalité t ex den sista som dessutom är tagen inomhus.
Hälsningar Lena

Svar från mombasa 2023-01-13 11:40

Man kan ju tänka sig att en hel del DDT omedelbart hamnade invärtes med den sprutan. Om de hade någon inomhusmatsal vet jag inte, åtminstone ingen bild på någon sån.
Kvaliteten på bilderna är skiftande, jag noterade också just inomhusbilden. Exponeringen var kanske noggrannare med blixten till hands? Tyvärr finns inga negativ sparade.
/Gunnar S

2023-01-14 15:14   Vibybo

Efter att ha läst genom 3 episoder av viktig nutidshistoria, så är det så att mina föräldrar fick uppleva kriget på olika sätt, mina barndomskamraters föräldrar hade deltagit. Så det är nära. Har arbetat i Nordnorge, enstaka norrmän gillade inte alls svenskar. Vad jag förstått lämnade tyskarna mycket förödelse efter sig.