En annan sorti

Det är januari. På min väg till jobbet sneddar jag alltid över ett fält. Några romer ibland kallade
eu-migranter har parkerat sina skraltiga husvagnar där. Det är morgon. De flesta har redan begett sig till sina hörn och torg. En äldre man är kvar. Han sitter framför en liten brädstumpsbrasa och försöker värma ut vinterkylan ur lederna. Våra blickar råkar mötas och med den allra tunnaste tråd mellan människa och människa, blir det en antydan till nickning, en blick och den där bit-ihop-minen, "kallt och ruggigt, ja huva". Och händer som lyfts en aning i nåt försök till hälsning.
En vecka senare är de alla borta. Till något annat litet tomrum som inte gäller för tillfället.
Undrar om det är hans tröja som blev kvar. Den ligger kvar länge. Ända till våren.

2016-06-02 20:39   alf109

Fint skrivet.
/Affe

Svar från mombasa 2016-06-02 22:55

Tack, det värmde.