Naturfotografen på irrfärder i storstan

Vi har varit i London över helgen och här har vi precis klivit ombord på Piccadilly Line vid terminal 5 på Heathrow. Det är 30 år sedan jag var i London men just den här linjen tycks inte ha ändrats ett dugg. Eftersom den startar här är det rätt lugnt, efter 10 stopp är det packat med folk...

Vi skulle byta vid Lester Square och så här såg det ut efter att min sambo lyckats gå ombord på tåget precis innan dörrarna stängdes framför näsan på mej. Nu är det ju inte så komplicerat att åka med dessa tåg så jag fick helt enkelt invänta nästa tåg mot High Barnet som skulle komma om två minuter. Min sambo hade för övrigt stigit på ett tåg med fel slutdestination, så han fick gå av och invänta det tåg som jag var på (men hamnade förstås i en annan vagn). 

Är man turist i London finns det ju vissa attraktioner som man måste se t ex den stora klockan, dessutom har det fräschats upp nyligen och glänste fint i solljuset. 

Big Ben, eller Elisabeth Tower som den heter sedan 2012, är en del av Westministerpalatset som är gigantiskt stort och inte går att fånga på bild med mitt enda objektiv på denna resa som var en 24-105 mm. Jag fick satsa mer på detaljerna som t ex lyktstolpar. Fiskar kändes också mer hemtamt som motiv.

Här fanns det olika typer av transportmedel som man kunde hyra in se på men vi valde att gå till fots. Vi gjorde vårt bästa för att täcka in så mycket vi kunde och det blev ett snitt på 17 000 steg/dag ( + ett spinningpass på lördag morgon bara för att det var coolt).

Min familj var samlad för första gången sedan jul. Bara min systerson och hans fru saknas, men de jobbar på som vanligt i Texas. Min syster och hennes man är pensionärer numera och kan resa. 

Det här hjulet var populärt och precis som en sittning i ett populärt gömsle skulle man ha bokat biljetter i väldigt god tid före besöket.  

När man går längs Themsen stöter man på en och annan lokal sevärdhet. 

Om man mot förmodan inte skulle ha en mobiltelefon att ringa till polisen på, fanns det fortfarande ganska gott om dessa röda boxar. De flesta innehöll också vad som såg ut som en fungerande telefon.

Eftersom jag gärna läser brittiska kriminalromaner kunde jag inte låta bli att ta en bild då vi plötsligt passerade New Scotland Yard.

Fågelskådare?  Nej, någon slags krigsmonument. Det fanns flera längs promenaden som påminde oss om de krig som landet deltagit i.

De röda dubbeldeckarna fanns överallt men just den här hade lite annat syfte än bara transporter. Här kunde man slappna av med Peppa Pigs afternoon tea.

Vi åkte förstås också buss, förutom tunnelbana. Bussarna som körde turister var fulla med folk men den "vanliga" röda bussen var det inte alls så högt tryck på. Man har gjort det väldigt lätt att åka kommunalt i London. Man "blippar" ett kreditkort, eller sin telefon om man har valt att använda t ex Apple pay, när man kliver ombord på en buss och då kan man åka en timme. I tunnelbanan blippar man i spärren när man går ner och på samma sätt i spärren när man går upp. Som turist behöver man inte skaffa något extra kort som ska laddas med pengar utan det räcker med ett bankkort. En dags resande hit och dit inklusive en tur från flygplatsen (ca en och en halv timme) kostade oss 120 kronor totalt.

Här har vi hamnat vid Muswell Hill för en promenad. Det är kanske lite utanför de vanligaste turiststråken.

I en butik som sålde färskt kött och annat intressant hittade jag detta skyltfönster. Välhängda köttstycken typ ryggbiff med ben och kappa. Stora detaljer från köttrasdjur.

Utsikt från Muswell Hill mot Londons innerstad. Här fanns det laddningsplatser för el-bilar (till höger). På en del andra ställen fans det uttag direkt på belysningsstolparna.

Här hade man gjort om kapellet till ett Steakhouse.

London bridge är ju ett ställe som man måste passera och där hittade vi dessa bubblor som man kunde boka bord i. "Coronabubblor" som nog kan vara praktiska även när det regnar eller är för kallt att sitta ute. Här var det fin utsikt och antagligen dyrt.

Vi gick förstås upp på bron och jag dristade mej till att fota en vilt främmande person. Här kom man undan med sånt för i stort sett alla hade en telefon eller kamera.

Passade på att fånga en klassisk taxibil när den passerade och gladde mej åt att det går att fixa till en hel del i datorn om man impulsfotograferar utan tanke på var solen är.

Från bron tråcklade vi oss bort några kvarter till och passerade bl a en kanal med stora dyra båtar. 

För en kort stund kände jag mej riktigt hemma längs denna väg.

Innan vi skulle flyga hem på söndagen hamnade vi här. En del av denna byggnad kändes genuint gammal men den var definitiv totalrenoverad och det såg ut att vara en hel del nytt som byggts till. Imponerande blomlådor i alla fall.

Det finns många hundar i London och hit kunde man ta med sin fyrfota vän på Yappy hour om man ville. 

Det var allt från storstan. Nu dröjer det nog till nästa gång.

Lena