Goa grisar

På semestern har jag besökt en del gårdar som gått samman i en förening med namnet Bondens mat i Uppland. De vill sprida kunskap om svensk matkultur och öka förståelsen för hur mat produceras, samt sprida matglädje med lokal mat av hög kvalité. Resta gård bjuder på mycket gott som mejerivaror från egna kor, kött från lamm, nöt och utegrisar samt vilt. Här finns även egna charkuterier och kulturspannmål som förädlats till bl a matbröd och pasta. 

Det finns en mängd olika byggnader som är i mer eller mindre behov av reparation. Butik och kafé är inrymda i en gammal kvarn. En kul grej var att du kunde välja bland olika råa korvar i butiken och köpa ett "kit" med bröd, senap , ketchup, dryck etc och sedan gå ut i grönskan och grilla din valda korv på den riggade eldstaden. Annars kunde man förstås ta en kaffe med gott hembakt och avnjuta detta inomhus (regnet hängde i luften). 

Där jag parkerade fanns information om både Resta kvarn och damm på skyltar av gamla fönster. Fyndigt gjort och trevligt att få ta del av. Om någon av er är intresserad har de förstås en hemsida www.restagard.se  Den huvudsakliga anledningen till att jag besökte Resta var...  

...att titta på deras grisar. Många av gårdarna i föreningen har får och/eller nötkreatur, höns eller bin samt de produkter som dessa djurslag ger. Resta gård är den enda med grisar. 

Här har de grisar som får leva ett gott grisliv, inget snack om saken. Enligt hemsidan får suggorna bara en kull per år och kultingarna går med suggan tills de avvänjs naturligt. Man väljer dock att kastrera alla hangrisar (med bedövning och av veterinär). Ornelukten/smaken är inte en risk man vågar ta, men det kostar ju förstås.

Grisarna ser ut att trivas och passar på att kivas lite.

De här två är särskilt fina tycker jag, fast det är grässtrån i vägen. 

Jag hittar ingen information om vilken typ av grisar det är men de fläckiga kultingarna talar för att det är Linderödssvin,  Sveriges enda oförädlade lantras av tamsvin. Det kan också förekomma korsningar, men alla vuxna djur har rikligt med päls och långa trynen.   

Grisarna håller sej bakom ganska låga elstängsel och här har jag bytt till 24-105 mm och håller kameran mellan eltrådarna. Ögonautofokus gör sitt jobb. 

Det var bara i denna låga vinkel jag fick fin ögonkontakt med grisarna, mycket för att deras stora öron ofta skymmer ögonen. De blev också nyfikna på vad jag gjorde när jag hukade så nära dem och stack in kameran precis framför deras trynen.

" - Det blir snett om du inte rätar upp kameran fattar du väl..."

Flera individer hade krullig päls längs ryggen som inte alls såg ut som svinpäls. 

" - Hur vill du att ditt bacon ska växa upp?"

Visst är det så här man vill att grisar ska få leva, men då måste man också vara beredd att betala rejält mycket mer för sitt bacon. Om man dessutom bara tar en kull per år skulle griskött dessutom bli en "säsongsvara", med betydligt mindre tillgång till kotletter och karré när grillsäsongen startar tidigt på sommaren. 

Goa grisar och det krävs ingen direkt djurerfarenhet för att se det. Men den här uppfödningen har förstås också sina problem och även dessa grisar drabbas av såväl hältor som sjukdomar och måste behandlas av veterinär (vilket ger karenstid på köttet osv).  Jag njuter i alla fall av att se dem och stannar en lång stund vid gyttjepölarna. 

Sen kom det faktiskt en kort regnskur och jag hastade tillbaka till bilen. Grisarna tyckte antagligen att det var hur skönt som helst med en snabb dusch efter maten.

Hälsningar Lena