Småbåtshamnen i Jordfall

Just den här hamnen i Gullmarn har varit en av våra favoritdykplatser under många år. I helgen var vi där igen för våra sista sena höstdyk. Hamnen i Jordfall har nya ägare och de har fixat till det fint för både båtfolk, dykare och husbilsgäster.

Höstfärgerna gör platsen extra spännande.

Vi har ännu inte listat ut hur man ska ta sej till den bänken utan torrdräkt (eller väldigt rejäla gummistövlar).

Ibland brukar ett svanpar ligga här och "chilla". De hade gjort sej fint här denna dag men jag gillar stället ändå.

Vad hittar man då under vattnet? En av mina häftigaste undervattensbilder i svenska vatten är på ett gäng eremitkräftor som byter skal med varandra inuti ett gammalt däck. Det här är samma däck. Nu har det sjunkit djupare ner i dyn och en krabbtaska har för närvarande flyttat in. Sikten var rätt dåligt och det var väldigt mörkt när vi kom ner ca 8-10 m. 

Det var nästan lika mörkt som under ett nattdyk och kanske fiskarna har svårt att hålla koll på natt och dag, för den här sov. När man får närma sej så här nära och kan ta flera bilder med blixt råder det ingen tvekan, den sov och den fortsatte sova när jag simmade därifrån.

Samma typ av snultra och den här sov också. Den vilar dessutom mot en havsborstmask som fortfarande har gälarna utslagna. 

Gullmarsanemon finns det gott om när man kommer ner mot 15 m djup.

Cylinderrosorna hittar man djupare, vid ca 25 meter. De är för stora för 60 mm makro men jag tog några bilder i alla fall. Tänkte att vi gör ju ett dyk till och då har jag vidvinkel på kameran istället.

Smörbult finns det gott om och den här visade upp sej i all sin prakt med alla fenorna utfällda.

Efter en timme i det 10 gradiga vattnet var vi redo för en paus och lunch. Fredrik sköter den portabla gasgrillen och de efterlängtade korvarna. Vi måste också byta flaskor på våra paket för att kunna göra ett dyk till. Den fina toaletten med värme och möjligheten att tvätta händerna uppskattas också väldigt mycket av oss dykare. En klar förbättring mot utedasset som fanns här tidigare (även om det var bättre än ingenting).

Vidvinkel under så här dåliga förhållanden blir förstås en utmaning. Här är det i alla fall en liten simkrabba som vunnit en jackpott. " - En hel död krabbtaska bara till mej..." Sjöstjärnan ser dock ut att vara på väg mot samma måltid och inom kort kommer en hel del av havets andra rengörare också hitta hit.

En krabbtaska på en tross. Det finns en hel del grova rep och trossar till olika betongklossar här för det är en hamn och många av dessa hyser ett myller av djurliv.

Vi simmade förstås ut på den "öde" dybotten i mörkret och letade efter cylinderrosorna som vi hittade på första dyket. Vi simmade i cirklar ner till drygt 27 meter (djupare än vi var på första dyket) men hittade inte på dem igen. Typiskt, men sånt händer. Därför avslutar jag med två kära simkrabbor istället. Lägg märke till hur hannen håller en beskyddande klo runt sin flickvän.

Så här ser vår dykplats i Jordfall ut från ovan.

Sedan blev jag lite för nyfiken och måste styra ut drönaren över skogen som växer på udden. 

Jag tyckte det såg ut som en godispåse med de gröna och gularöda träden. 

Så här hade vi inte sett Jordfall tidigare. Nästa dag (lördag) besökte vi en annan dykplats, dock inte Släggö i Lysekil där Mats råkade befinna sej. 

Hälsningar Lena

Tångsnärtan som överraskade

I helgen hyrde vi en liten trevlig stuga i Jordfall (utanför Uddevalla) och gjorde några dyk i Gullmarn. Under ett kvällsdyk i en småbåtshamn, dvs ett dyk i mörker, hittade vi en tångsnärta. När man dyker i mörker får man ofta ett följe av småfisk i strålkastarljuset som jagar kräftdjur och annat som simmar i vattnet på natten. Till vänster passerar en sådan jagande liten torsk. Tångsnärtan, som i vanliga fall brukar dra sej undan när man lyser med en lampa, ville också vara med och fånga lite mat. 

Det här är en skygg fisk som jag sällan lyckas få på bild. Oftast ser man den bara plirande långt inne i en skreva och lyser man på den brukar den bara krypa in längre. 

Den här var dock halvvägs ute och försökte hugga efter de smådjur som simmade förbi i ljuset. Tyvärr går det så snabbt när den hugger så jag lyckades inte få det på bild. Snabb seriebildtagning fungerar inte med blixt, inte med de grejer jag har i alla fall. 

Här verkar det gå upp för fisken att det är en fotograf väldigt nära och att det blixtrar konstigt hela tiden.

Jag fick en bild till sedan vände den tvärt och simmade in så långt den kunde i skrevan bakom sej. Att möta just en tångsnärta hade jag inte förväntat mej under detta kvällsdyk men det finns annat kul som lockar i det mörka vattnet. Djur som lockar så mycket att man ger sej ut i mörkret när det är fyra grader och duggregn, kränger på sej tung utrustning och går ut i vattnet, istället för att slå sej ner vid middagsbordet med en vällagad helgmiddag och ett gott vin....mer om det senare.

Hej så länge,

Lena