Morgonljuset II

Jag fick också en morgon på campus då dimma och frost gav ett fantastiskt morgonljus. Det var ett par minusgrader och solen hade gått upp, men det såg ändå så lovande ut att jag gick en kort promenad ner mot Fyrisån.

Någon passade på att rasta sin hund före jobbet.

Ljuset var helt magiskt.

Jag hörde både gäss och änder någonstans i dimman, men jag blev kvar bland de stora träden.

Fåglarna åt frukost på gräsmattan längs ån och varefter mer människor började röra sej på cykelbanan, började de även flytta på sej.

Det kom också en joggare, men dimman börjar nu skingra sej utom precis över vattnet. 

Det magiska morgonljuset avtar och det är hög tid att gå tillbaka till jobbet. Det är ganska kyligt och jag börjar bli väldigt sugen på morgonens första kaffe.

Hälsningar Lena

Morgonljuset I

Denna vecka inleddes med ett par kalla mornar med både dimma och sol. Helt oemotståndligt. 

När jag kom till jobbet, lite extra tidigt, körde jag genom campus och till Fyrisån. Vid Vindbron får jag inte köra över men man kan parkera och gå en bit. Solen hade precis börjat gå upp. Det var kor på bete på båda sidor om vägen.

Denna morgon blev det fokus på kor, för det var de djur som uppehöll sej längs ån och på den plats jag hamnade på väg tillbaka mot jobbet. Här har solen inte riktigt nått fram ännu, men dimman börjar skimra i varma toner.

Upptäckte att det satt en häger vid kanten av ån. Den var tydligen inte alls rädd för kor, för den satt kvar fast det stora djuret satte ner sin mule i vattnet precis bredvid. 

Plötsligt steg solen upp över skogen bakom betet och då förändrades morgonljuset dramatiskt. 

Under ca 10 minuter kunde jag njuta av flockens långsamma rörelser genom den gyllene dimman. 

Ljuset ändrades ganska snabbt och trots att det fortfarande fanns viss magi när jag lämnade platsen var den finaste stunden över (jag hade också ett möte som jag måste förbereda). Jag hade ändå fått en gyllene morgonstund. 

Hälsningar Lena

Morgontur

Inspirerad av Stefans gryningsbilder steg jag upp extra tidigt en morgon och åkte ut på en tur innan jag åkte till jobbet. Solen går upp strax före sex nu så det är inte grymt tidigt man måste stiga upp. Solen var inte uppe än när jag kom fram till Hjälstaviken. Mycket fåglar i luften.

Skogen skymmer solen som har börjat klättra på himlen, men gässen som precis lättat träffas av det varma ljuset. 

De låter en hel del och man kan ju undra vad de pratar om. Den kommande långa resan kanske, eller var de ska övernatta härnäst?

När solen nått över trädtopparna når ljuset ner till fåglarna på vattnet framför gömslet. Det är mest gäss och det händer inte så mycket mer än att vissa lättar och andra landar. 

När jag reser mej för att gå spången mot parkeringen kommer ett par stora vita fåglar seglande en bit bort. 

Två ägretthägrar! Jag måste förstås stanna en stund till.

Tyvärr delar de på sej och jag kan bara följa den ena då den landar en bit bort från gömslet. 

Den gör sej väldigt bra mot den mörka bakgrunden och jag får en hel serie bilder när den kommer in för landning. Det är en stor fågel och det går ganska långsamt.

Avståndet är avsevärt men nu får jag utdelning för alla pixlar som min nuvarande kamera har. Bilderna är tagna med 500 mm och är kraftigt beskurna. 

Den pampiga vita fågeln slår sej ner och påbörjar sin morgonputsning. Den andra individen satte sej tyvärr bakom en ridå av växtlighet och blir kvar där så länge jag sitter i gömslet.

Ägretten tycks inte fiska som gråhägrarna brukar göra, utan den nöjer sej med att plocka vad jag antar är insekter från vattenytan. Men det kanske bara är förrätten?

Sen var det dags att åka och jobba.

Hälsningar Lena

Det årliga måstebesöket på mossen

Jag kom fram lite sent och solen var redan på väg att gå ner. Platsen är förstås Knuthöjdsmosse, strax utanför Hällefors. Ett ställe som jag bara måste åka till minst en gång per år. Jag tänker varje år att det vore intressant att åka hit på vintern, men det har ännu inte blivit av. Om ni har tröttnat på bilder från denna mosse sluta läsa här, det är många bilder.  

Kvällen är varm och vindstilla. Smålommarna hörs ropa över mossen och de flyger förbi vid ett par tillfällen. I de sista solstrålarna hittar jag ett par lommar i en damm. 

De ligger stilla tills solen precis har gått ner, sedan drar de iväg och det blir aningen får lång slutartid. Jag lämnar mossen för att inta lite matsäck och "bädda" i bilen. Det är så pass varmt att sovsäcken är överflödig, men när jag vaknar till vid ett på natten och skymtar stjärnor på himlen är den i alla fall lite gosig att ha. 

Jag vaknar kvart över fyra, precis innan larmet i telefonen, och ser att himlen har börjat ändra färg vid horisonten. Hög tid att gå ut på mossen.  

Det ser mycket lovande ut t o m lite dimma på vattnet, fast det måste vara runt 15 grader varmt. Jag beslutar mej för att gå motsols på spången för att få lite annorlunda motiv än jag brukar, samt undgå vissa sträckor med väldigt mycket vatten. Spången är såphal där den ligger under vatten.

Det är tyst på mossen, jag är ensam och hör lommarna "prata" med varandra. Solen är på väg att gå upp och jag njuter. Det är också första gången jag är här med två ungefär likvärdiga kamerahus och kan ha vidvinkel på den ena och tele på den andra, utan att behöva tänka så mycket på höga ISOtal.

Jag tar det lugnt och rör mej sakta på spången, lommarna är någonstans i denna pöl men lite längre fram. Det är ännu i mörkaste laget för fågelfoto. 

Två viggar ligger och vilar. De måste vara vana vid smålommarnas ropande.

Det är tre lommar i pölen och de kommer simmande mot mej. De glider förbi och kommer förvånansvärt nära, inget mer händer. De ropar ibland och man kan se hur de hela tiden lyssnar och spanar mot himlen. Det är fortfarande en del dimma och jag inväntar de första solstrålarna.

Men naturen blir snart mörkare, det blir grått och en efter en drar lommarna från pölen. Typiskt, inte alls vad jag tänkt mej.

Solen gick upp men den försvann bakom molnen och så mycket ljusare blev det inte. Lommarna hade dragit så jag såg mej omkring. Trots att det var mulet var det ju ändå rätt fint på mossen. 

Jag plaskade fram på spången som delvis lågt helt under vatten och kunde glädja mej åt att jag nyligen gjort en behövlig vård av mina gamla kängor. De höll tätt. 

Jag hörde smålommar som ropade, i övrigt var det tyst på mossen och jag var fortfarande helt ensam. Himlen började dessutom klarna upp efter en stund. 

Klockan är nu strax före sex och det blir ljusare. Jag står med vatten till anklarna och överväger åt vilket håll jag ska gå. Det blir framåt (fortsatt motsols), mot en pöl som jag ännu inte varit vid denna morgon. Lommarna låter nära nu.

Väl framme vid en liten plattform som faktiskt är ovanför vattenytan dröjer det inte länge förrän tre fåglar landar i dammen. Det är fortfarande viss dimma kvar här. 

Som genom ett trollslag kommer solen fram och dammen badar plötsligt i ett gyllene ljus. Klockan är 06:16 och solen står så pass högt att det är omöjligt att fotografera i direkt motljus, men vid sidan av går alldeles utmärkt. 

Plötsligt har den grå, mörka morgonen ändrats till en magisk gryning och ISO går snabbt från 6400 till 1250. Fåglarna lyssnar och spanar.

Det blir precis så där vackert som jag hade hoppats på.

De lyssnar och spanar...

...samt utför morgonbestyr.

En smålom till anländer. Nu är det fyra fåglar i dammen.

Den nya individen utlöser en typ av revirhävdande beteende och de börjar simma med näbbarna i vattnet. 

Dessutom ropar de högt.

Minst en annan lom svarar och de är lite stirriga.

Här kommerytterligare en smålom inflygande över mitt huvud, svänger runt i en vid båge och landar i dammen bakom några buskar. 

Nu är det fem fåglar i samma pöl och även om det ser lugnt ut på bilden är det ett spänt läge. 

Det tar bara några minuter så exploderar vattenytan i en kaskad av ljus och det far smålommar åt alla håll. Jag får svårt att bestämma mej för var jag ska rikta kameran, men de som är mitt i solenreflexen går ju inte att fota så jag får anpassa mej efter det.

Det verkar som att tre fåglar ger sej av eller åtminstone påbörjar en start. De har en ganska lång startsträcka på vattnet.

Två stycken håller på med någon slags "revirdans" och jag är glad att jag numera har så mycket pixlar att jag kan beskära en hel del. De är långt ute till höger i dammen. Dimman är i stort sett borta nu.

Det plaskar ordentligt ungefär en halv minut till, hela händelseförloppet har gått väldigt fort.

Jag ser den sista lommen lämna dammen.

Nu var det slut på action i den här pölen och på vattenytan syns snart bara bubbelspår där fåglarna plaskat fram. Solen skiner rakt på mej och det har blivit ordentligt varmt. Dimman och magin är borta för den här gången.

Klockan är 07:23 och skådespelet är slut. För mej är det dags att gå till bilen och köra hem. Jag ska jobba efter lunch och det tar drygt tre timmar att köra. Min "vanliga rutt" via Örebro är avstängd pga översvämningar och jag får köra via Västerås.

Jag fångar en sista spegling innan jag kommer fram till parkeringen...

...och konstaterar att det fortfarande är dagg i spindelnäten.

Hälsningar Lena

Guldläge i gryningen

Efter en kort natt i bagageutrymmet på bilen kröp jag ut vid fyra-tiden på morgonen. Det var vindstilla och jag såg dimman mellan träden. Jag packade med mej min enkla frukost i kameraväskan och gick ut på mossen. Det var magiskt.

Det var nästan en timme kvar till soluppgången och fortfarande ganska mörkt. 

Solen är på gång men det låg också en del moln vid horisonten. Det kunde bli både bra och dåligt.

Jag vandrade längs spången och försökte se lite andra motiv än de jag brukar fokusera på, det var ju inte första gången jag gick på denna plats.  

Här hörde jag smålommens karaktäristiska läten och ökade på steget något. En liten bit längre bort finns en avstickare från spången med en rektangulär plattform där man kan stå. Den pölen är också tillräckligt lång för att smålommen ska kunna starta i den. Där brukar de hålla till. 

Jag hade inte stått många minuter förrän den kom farande helt tyst och landade mitt framför mej. Det var fortfarande för mörkt för att fota flygande fågel men jag tog några bilder när den plöjde fram på vattenytan. Solen har börjat gå upp men den är fortfarande bakom molnen och en ridå av träd. 

Jag visste att det fanns en lom till någonstans i den mörka dimman i änden av denna pöl och den här simmade raskt iväg för att leta efter sin partner.

I den dunkla dimman såg jag dem utföra en underlig dans och de pratade hela tiden ganska högt med varandra. Det här måste ju vara ett par, som de beter sej. Kanske vill de knyta extra starka band innan flytten, eller varför simmar de så här?

Efter simturen sträckte båda på sej och så gav sej den ena iväg. Mitt framför mej. Fortfarande väldigt mörkt... 

...men den sprang ut i ljuset från solen som nu nästan trängt igenom molnen.... 

...lättade och försvann bort.

Kort därefter tittade gryningens första solstrålar fram. 

Inte illa för att vara en måndagsmorgon och en hastig inlagd semesterdag. Jag insåg att denna helg var nog sista chansen för mej att åka till mossen denna säsong, alltså måste det bli nu.

Guldet spred sej över vattnet när solen gick upp och det simmade ju fortfarande en smålom där någonstans.

Nu hade jag ett guldläge på att få en fågel, eller kanske två, i det fina ljuset med lite lagom skvätt som grädde på moset.

Men lommen bara låg där i skuggan och lyckades inte ens flyta genom någon av ljusstrimmorna. 

Jag väntade tålmodigt och märkte samtidigt att det kom en kompakt molnmassa på himlen bakom mej. Inga dramatiska åskmoln men tillräckligt för att solens strålar inte skulle få briljera länge till.

Lommen flaxade till och lyssnade spänt på ljuden från en annan fågel...

Den kom farande över mitt huvud och jag tog några snabba bilder som jag insåg skulle vara överexponerade i samma ögonblick som jag tryckte av. Sedan gick solen i moln.

Hej så länge,

Lena