DB 12 - Koltrastarnas kamp

DB 12. Dagen grydde och det var snö på marken. Äntligen lite ljus och vinterstämning. Upptäckte vid frukosten att vi hade ett antal koltrastar i trädgården. De är mycket territoriella och vaktar sina favoritfoderplatser. Nu hade vi plötsligt ca 10 stycken som vaktade äpplena som min sambo lagt ut.

Förutom äpplena äter de också av frön som hamnar på marken när de små fåglarna plockar ur automaterna. Men det är främst äpplena som de lägger ner stor möda på att vakta (och slösar energi som de behöver till annat).

Jag blev sittande en lång stund vid fönstret för att se hur de löste sina konflikter. Alla bilder är tagna genom treglasfönster med Canons 70-200 f/2,8 (med IS) och en Canon 5D mark III. Extendern ger betydligt långsammare autofokus men vad annat kan man förvänta sej.

En skata kommer för att provsmaka äpplena.

Men den ville helst komma åt hampfröna i automaten och gör ett försök. Pilfinkar och blåmesar flyr åt alla håll och kanter.

En försynt domherre dyker upp med sin flickvän men tycker nog att det är lite väl stressigt med alla koltrastar som bråkar och andra småfåglar som flyger kors och tvärs. Ingen direkt matro för en som helst vill sitta på marken under automaten.

Min söndagsförmiddag i bilder,

hälsningar Lena

DB 5 - Båtstjärt...

...eller Great-tailed Garble. Dagens bild visar honor av denna art som på kort tid ökat ofantligt i Texas och nu betraktas ungefär som kajorna i Uppsala.

Hannarna är vacker skimrande svarta, med ännu längre stjärt än honorna. Alla bilder i detta inlägg är tagna på parkeringen vid en stor shoppingmall. Små ekar pryder gatan och båtstjärten äter gärna ekollon.

Om det inte finns något annat gott som t ex smörgåsrester eller strips.

Precis som kajorna är de kaxiga, smarta och roliga att titta på. Men de fanns nog de som funderade vad jag höll på med när jag gick runt på parkeringen med min stora kamera.

Hannarna är ståtliga och i solskenet skimrara de i flera nyanser av blått och lila.

En hona letar efter ekollon vid en häck på parkeringen. Även den bruna fjäderdräkten har inslag av de skimrande vackra färgerna.

I morgon blir det en lång flygresa...

Hej så länge

Lena 

Fågelfika efter fotofika

Efter Dagnys dokumenterade jag vid det påföljande fågelfikat i Svandammen utanför Fågelsången.

Intresset var stort hos dammens innevånare som flockades runt godsakerna.

Duvorna höll till på första parkett.

Om man är en kaxig duva kan man få hugga för sej helt själv.

Dammens änder flockade sej kring utskänkningen och Hannu bjöd frikostigt.

Ingen panik alla på en gång. Just de där med de gröna huvorna var särskilt på hugget.

Plötsligt landade en ensam kråka mitt i smulkalaset. Jag tror dock att den mest vare ute efter att spana på de kurviga duvorna.

Ser den här kråkan ut att vara ute efter bröd ? Knappast...

Nu ska jag inte döma en kråka som säkert också var hungrig.

Men jag tror att duvorna kände sej lite besvärade....

Några kajor höll sej också framme men de blir minst bland de andra arterna och även om de är smarta ...

....så blir det väldigt mycket flaxande ibland.

Hälsningar Lena

Kråkor i samspråk...

" - Det var visst snö på gång nu......Mmhhh......."

" - Det kunde komma så mycket som 30 centimeter..........Hmmm....."

"- Hörde du? "

"- ....Tagga ner, du läser för mycket kvällstidningar...."

God kväll

Lena

Att röra sej med värdighet på glansis

Ett tunt lager is hade lagt sig på min favoritpöl och det blev en ny erfarenhet för de unga svanarna.

Ja visst ja, svanar är väldigt stora....attans, och det var inte första gången jag missade det.

Men det var dessa två unga svanar som jag ägnade mest uppmärksamhet. De uppehöll sej på en del av sjön där solens ljus reflekterades i höghuskomplexen bakom och sedan gav ett fint ljus ner på sjön. Här var det väldigt halkigt och svårt att bevara värdigheten.

Vingarna användes för att hålla balansen, men den satte sej på rumpan ändå.

Lite mer kontrollerat nu och effekten av ljuset från byggnaden kommer verkligen till sin rätt.

Svanen försöker använda sin egna broddar, det går sådär...

Kompisen vill inte bli kvar på isen så den svajar upp och börjar ta sej fram, sakta.

Lite mer balanserat, men nu har fåglarna plötsligt hamnat helt galet i förhållande till det reflekterade ljuset från husen. Nu blir de ljusa fälten snarare ett problem.

Jag lämnade svanarna och fortsatte på min runda runt sjön. Sothönsen hade hittat ett eget litet hål med öppet vatten. Det badades för fullt.

Ett par vuxna knölsvanar flög över sjön med all den värdighet som finns hos dessa stora fåglar. Jag fick öva panorering, det är inte helt lätt och mina inställningar var inte optimala för att få fram effekten.

Gräsänder finns det förstås i mängder och de halkade runt på isen vid ett annat, större hål med öppet vatten. Denna dag fick de vara övningsobjekt för mej. Att fotografera stora flygande fåglar är svårt och varje tillfälle att öva är guld värt. När jag sedan står där med flygande örnar kanske jag sätter någon bild i alla fall.

Här var ljuset inte det bästa men den kom rakt emot mej och även en gräsand i den posen är ju en vacker fågel. Den har förvånansvärt fina röda fötter, eller hur?

Ha en fin första advent

Hälsningar Lena