"Avklädda" fåglar

Min sambo tyckte att när vi ändå var på Naturhistoriska kunde vi väl gå runt lite och jag hittade förstås en del intressant, t ex den här lustiga "grodmunnen" som jag minns att jag stod mycket nära och tittade på ett par i Australien (för ca 25 år sedan). De var oerhört kamouflerade och satt rakt framför mej i ögonhöjd. Vid det här laget var jag uppslukad av fågelavdelningen....

Sedan hamnade jag bland de "avklädda" fåglarna dvs skeletten. Eftersom jag undervisar en del fågelanatomi är det intressant att jämföra olika arter. De är betydligt mer enhetligt byggda än däggdjur. Flygande fåglar är lätta och småfåglarnas skelett blir nästan genomskinliga. "Min" kungsfågel till höger är en Regulus calendula men storleken stämmer med tunna skelettet.

Något överdimensionerad näbb kan tyckas. Ögonen är ofta mycket stora som man kan se på de stora ögonhålorna. Det trekantiga stora benet på bröstet är bröstbenskammen som är fäste för flygmusklerna (det som blir filé på kycklingen om ni inte tycker jämförelsen är osmaklig).

Stenknäcken med sin grova näbb och även här kan man se den stora bröstbenskammen. Ovanför sitter de tunna nyckelbenen. Revbenen bildar en skyddande "korg" runt kroppshålan (det finns ingen diafragma, bröst- och bukhåla är ej separerade).

Det lilla kolibriskelettet är lite skadat men inte konstigt med tanke på åldern och den lövtunna konstruktionen. Den minsta kolibrin väger bara ca 2-3 g och då kan ni ju tänka er hur mycket skelettet väger. Observera den stora trekantiga bröstbenskammen. Kolibrier är ju "superflygare".

Pingviner använder sina vingar som simfenor i vattnet och de har därför också ett stort bröstben med bröstbenskam (fäste för simmuskler i detta fall). Det som ser ut som två skäror ovanpå bröstbenet är korpben och nyckelben som är rejält grova på kunspingvinen.

Som exempel på en icke flygande (icke simmande) fågel hittade jag en kivi. Benen är kraftiga för den är anpassad att gå på marken och bröstbenet är ynkligt litet. Bröstbenskammen saknas helt. Så här ser det ut på t ex struts och emu också. Om ni tycker det ser ut som många halskotor (däggdjur har bara 7 oavsett längd på halsen) så varierar antalet mellan olika fågelarter upp till 25 (svan). Hur många kiwin har vet jag inte med det ser ut som kanske 13-14 stycken.

Avslutar med en liten kaxig gärdsmyg. Stor skalle med stora ögon och en lövtunn konstruktion med tunna lätta, delvis ihåliga, ben nästan helt utan brosk (det väger för mycket). Man kan ju inte bli annat än fascinerad av de små "flygmaskinerna"!

Hälsningar Lena

PS.

Som svar på Björns fråga kommer här en stor flygödla. Jag kan egentligen inget om dinosaurier men jag tror att dessa inte var föregångare till dagens fåglar, utan det finns en annan utvecklingslinje med betydligt mindre ödlor. De här hade dock ihåliga ben för att vara lätta men skelettet i övrigt påminner mer om en fladdermus.

Knuthöjdsmosse, nästa morgon

Jag sov gott i bilen medan regnet smattrade. Mobilen ringde 03:15 och det kom bara enstaka plopp på biltaket. Solen var på väg upp och jag kom snabbt ut på mossen.

Det var helt stilla men några fåglar hade börjat röra på sej.

En gåsfamilj rörde sej sakta bland blommorna, med en vaktande förälder som håller utkik.

Några gräsänder kom simmande....hmmm?

Med tanke på den gula kycklingen jag såg härom dagen, undrar jag hur denna såg ut som liten?

Solen hade börjat leta sej upp över trädtopparna, men det låg fortfarande lite regn i luften. Regnbågen visade sig en kort stund.

Skymtade två smålommar som låg och vilade på det blanka vattnet.

De började vakna till och jag stannade en lång stund här för att se vad de skulle ta sig för.

Det blev en del parsimning....

Man vill ju gärna ha lite action och till slut verkade det som att åtminstone en skulle bjuda på en uppvisning.

Mitt under startförberedelserna verkar den komma av sej...

....den saktar in...

....och slår sej ner i samma pöl igen. Nåja, den skvätte ju runt en del i alla fall.

Klockan var strax efter fem och jag åt frukost på en av de nya spångarna. Där har man satt upp ett skydd så man kan sitta bakom en vägg och titta genom öppningar. Dessa två smålommar tog sovmorgon och snusade gott under hela min långa frukost.

Jag vandrade ut igen och nu är gåsfamiljen på väg ut på en simtur. Föräldrarna vaktar när de små kliver ut i vattnet. 

De har full koll på sina kycklingar och spanar av omgivningen. Kanadagässen är vaksamma föräldrar och man kan förstå varför de lyckas bra med sina kullar.

Jag fick syn på en gåsfamilj till. Jag såg nog dessa redan i går kväll men det var för mörkt på det avståndet för att jag skulle förstå att det var stora ungar.

De betedde sej fortfarande som kycklingar när de skulle gå i vattnet och föräldrarna vaktade hela proceduren.

Jag passerade det ena lomparet igen och nu var det mer synkroniserad parsimning. På denna plats har man också byggt en ny liten spång som slutar med en plattform. Fåglarna simmade förvånansvärt nära plattformen.

Det var ett par killar ute på mossen som också övernattat, fast i tält. Här sitter de på en av de små plattformarna och där var det en del action när fyra smålommar plötsligt landade i samma pöl. Om ni undrar över hur det går med en labrador när man skådar fåglar på en mosse så kan jag intyga att det var en mycket stillsam och väluppfostrad hund på 11 år. Men den tyckte det var tråkigt att den inte ens fick gräva i den blöta mossan, bara kladda lite...

Det var allt från detta besök på mossen. Undrar om det blir fler smålommar hos det par som såg ut att ruva ?

Hälsningar Lena

Djurlivet i Boulognerskogen

Under ett kort besök i Gävle stannade jag till i en park som heter Boulognerskogen. Solen hade precis kommit fram efter en regnskur och grönskan såg mycket inbjudande ut. Små vattendrag med broar och promenadvägar karaktäriserar den här delen av parken.

Det var ganska mörkt och trädens speglingar gjorde vattnet grönskimrande.

Inte helt oväntat fanns det gräsänder i dessa vattendrag.

Men vad är nu detta?

Den här stolta gräsandshonan hade en liten gul dunboll bland sina mörkspräckliga telningar.

Antagligen finns det gener från tamanka i honan eller den hanne hon parat sej med och så blev det en gul kyckling i denna kull. Den borde bli helt eller delvis vit när den blir vuxen.

Om den överlever...Den lilla gula kycklingen lyste på de mörka gröna vattnet där de brunspräckliga ungarna var väl kamouflerade.

Plötsligt började ett gäng skrattmåsar föra ett oherrans oväsen och jag gick för att undersöka. Jag var nu nära kraftverksdammen och såg att ett brunt djur rörde sej vid kanten. 

Förstod inte riktigt vad jag såg först men tog några bilder....

Sedan kom den fram och visade sig. En mink. Minken hör egentligen inte hemma hos oss i Skandinavien och den ställer till stora problem för vissa sjöfåglar. Men det är ändå spännande att få se en på så nära håll...

Den hade också en stor börda att bära på. Middagsmat, ... kanske en död råtta tänkte jag först...

Men sedan såg jag genom kamerans tele att den bar på en minkunge som var i allra högsta grad levande.

Skrattmåsarna hade nog gärna tagit den men minkhonan simmade iväg över ån med sin unge i munnen.

På andra sidan försvann hon snabbt med ungen in bland de stora stenarna och det höga gräset. Tänk vad man kan stöta på under en timmes promenad i Boulognerskogen.

Hälsningar Lena

Blöta små vänner

Det blir mycket björn nu så jag "sticker emellan" med några blöta och lätt tilltufsade småfåglar.  Vi har fortfarande lite mat framme och en del för oss ovanliga fåglar kommer så här års. Ett domherrepar har varit stamgäster i ett par veckor nu. Herren klarar sej rätt bra i regnet.

Blåmesen står sej också bra i det blöta vädret och frossar i talgkaka.

Steglitsen, som vi inte ser särskilt ofta, såg verkligen blöt och tufsig ut. Alla bilder är tagna genom köksfönstret med 420 mm och är något beskurna. Fåglarna är dock väldigt nära. 

" - Lite regn måste man ju tåla, man är väl ingen mes heller..."

Svartmesen kommer till talgblocket fast vi står bredvid och fixar i landet så den är sannerligen tuff.

De roligaste gästerna just nu är nog paret stenknäck. Fru stenknäck tycks ta blötan med ro och lyssnar nog till kamerans ljud just vid detta tillfälle. Trots att det är glas mellan verkar de höra ljudet.

Herr stenknäck ser lite bister ut och inte konstigt när regnet bara tilltar i styrka.

Tyvärr har vår häck inte slagit ut riktigt ännu så jag får även det röda från grannens hus i bakgrunden. Om en vecka blir det bara gröna toner (men då ska det växa ärtor på denna plats...).

Blöt men rätt cool ändå, eller hur?

Hälsningar Lena

Porträtt, projektilsimning och sötchock!

Om Du tillhör dem som anser att kanadagäss borde utrotas och försvinna helt från vår svenska fauna så bör du inte läsa längre.

Dagens inlägg handlar nämligen bara om denna gås. Vid valet av titel klämde jag till med ett ord som ofta används i kvällstidningar, om Du vill ha det söta direkt får Du skrolla neråt. Jag börjar med porträtten.

Vi åkte till Råstasjön och jag var inställd på att ta fågelporträtt (om det inte fanns en massa dunbollar). Det fina vid denna sjö är att man kommer nära fåglarna för de är vana vid människor.

Det här är mest troligt en hybrid mellan kanadagås och grågås. Kanske t o m en av de hybridkycklingar som jag fotograferade förra sommaren. Om de är fertila eller ej har jag inte lyckats få svar på ännu.

Gässen kommer väldigt nära av sej själva men lite belöning kan de ju få ändå.

Den här fågeln låg väldigt nära promenadvägen men var ändå så väl kamouflerad att jag tror inte många såg att den låg där. Här var det smått på gång i alla fall.

Här verkade det som att uppvaktningen fortfarande pågick. Han var rätt tjatig och honan verkade lite lätt besvärad,... men inte helt ointresserad.

Plötsligt inträder en ny spelare på banan...

....och det är då vi får se det jag valt att kalla "projektilsimning". Det är den uppvaktande hannen som gör detta mot den nyanlända. Vilken fart den hade...

Därefter följer en explosion med mycket skvätt, stora vingar och högljudda skrän. Jag är för nära med min fasta objektivkombo på 420 mm och får inte med det skådespelet på bild.

Den uppvaktande hannen avgår i alla fall med någon slags seger och en näbb full med dun...

....vartefter han återupptar sitt högljudda uppvaktande. Är det månne uttröttningsprincipen som gäller för dessa fåglar eller.... 

Nu uppenbarar sej dock Råstasjöns stoltaste föräldrar. De kommer glidande med inte mindre än tretton små dunbollar.

Jag räknade dem flera gånger men fick nog aldrig med alla kycklingar på bild.

I det här läget får jag väldiga problem med att placera fokuspunkten....kycklingarna är överväldigande söta och såååå många....

Det är väl det här som kvalificerar för kvällstidningarnas uttryck "sötchock".

Ha en skön lördagskväll allihopa,

hälsningar Lena