Kameratest vid min favoritpöl

Jag har inte riktigt haft möjlighet att testa vad min kamera (Canon 5D mark III) kan prestera med den nya mjukvaran som gör det möjligt att använda 2x extender till min 300 f/4. Testsession ett blev Råstasjön och fåglar som inte rör sej så mycket. Bilden ovan gick dock mycket snabbt för nötväckan slog sej ner på grenen och jag ryckte upp kameran. I dessa lägen märker man skillnad på autofokushastigheten....men den satt kvar och det blev dagens första bild, obeskuren (...och på gränsen till utbränd i det vita, men det är ju mitt fel ). ISO 1600, 1/80 s handhållet (jag hade väl lite tur...). 

Efter nötväckan mötte jag den här stiliga fågeln. Nu är det frågan....är detta en rörhöna eller har sothönan bruna kläder när den är tonåring ?

Här visar den upp sig ordentligt. Bakgrunden blir inte så lyckad med bländare 8, vilket är vad det blir med 2 x extender på nämnda objektiv.

Det fungerar bättre att fånga den i vattnet och jag vet att jag borde legat på mage här med underlaget medgav inte riktigt det...

Om det är en sothöna har den inte fått de typiska sothönsfötterna ännu.

De här är jag säkra på.

Den här också fast den ser helt annorlunda ut än när de är riktigt unga. Men sothönskycklingar i den här storleken simmar fortfarande med en förälder.

Jag hittade fler av de bruna fåglarna och den här tittade tillbaka på mej när jag började ta bilder.

En rejält beskuren bild men det är ändå handhållet med 600 mm, 1/1000 s, ISO 800.

Som om den tror att den är en Jacana, ger den sej iväg över näckrosbladen. Det var allt för denna gång.

Hälsningar Lena

Ringmärkning och möte med kungsfågel

Den som inte tycker om småfåglar ska nog inte läsa längre för idag handlar det om ringmärkning av de små vid Örbyhus slott. Många bilder är det också...

Så här såg det ut när vi kom fram till slottet vid halv sju i morse. Dimman låg tät...

Märkningen ägde rum vid Oxängen bakom slottet och var ett arrangemang av Oxängens ringmärkargrupp och Upplands Ornitologiska Förening. Oxängens ringmärkargrupp märker fåglar här 12 gånger per år, men just denna dag var besökare välkomna att ta del av deras arbete och få veta lite mer om vad som händer vid märkning av fåglar. En av många rörsångare denna morgon som strax ska få en ring.

Med ett varsamt men bestämt handlag hanteras de små fåglarna mycket professionellt av två ringmärkare som också berättade om vad de gjorde och vilka arter de hanterade.

När fågeln fått sin ring, mätning, vägning etc fick besökare möjlighet att hålla i en fågel och släppa den fri. Just denna rörsångare satt kvar en extra stund och lät sej villigt fotograferas, innan den till slut gav sej iväg.

Fåglarna fångades i tunna nät och ungefär en gång i halvtimmen gick medlemmar ut och samlade in de fåglar som fastnat.

Anders Arnell demonstrerar hur man tar loss en fågel från nätet utan att skada den.

Lite pilligt var det med denna rörsångare.

Lite protester blev det ju också.

Varje fågel fick åka i sin egen tygpåse tillbaka till stationen där märkningen ägde rum.

Anders märker vant en koltrast.

Förutom ringmärkningen noterades kön (om möjligt), ålder, i vilket stadie av ruggning de befann sej, vingmått (vuxna fåglar), fettansättning och vikt.

Här visar den unga koltrasten tydligt vad den tycker om att få sin fjäderdräkt inspekterad.

Vägningen gick smidigt genom att fågeln stoppades med huvudet före i en burk av lämplig storlek. En välmående koltrast vägde ca 100 g.

Fettansättning kunde man bedöma genom att blåsa undan fjädrarna så huden blev synlig. Eftersom huden är så tunn att den är genomskinlig kan man se om fågeln lagrat på sej något fett eller inte. Här en vacker ung rödhake som får buken kontrollerad.

En järnsparv förevisas innan den får flyga sin kos med en ring på benet.

Morgonens absolut näpnaste gäst var en kungsfågel. Den är vår minsta fågelart och den var en överraskning för ringmärkargänget.

De fick plocka fram en av de minsta ringarna.

Den lilla fågeln vägde bara drygt 5 gram och den försvinner nästan helt i en vanlig gammal filmburk.

Solen har kommit fram och det vädret är fantastiskt, vilken morgon.

En annan liten fågel som fastnar i näten är en gärdsmyg.

Den håller på och ruggar sina stjärtfjärdrar så den ser lite rumphuggen ut. Den är vår näst minsta fågel men väger ändå dubbelt så mycket som kungsfågeln.

Entita förevisas med en svarthätta. Vi hade även bofink (hona och hanne), flera rödhakar, unga såväl som vuxna, sävsparv m fl.

" - Tänk vad man får stå ut med, han vill titta på mej under fjädrarna !!! "

Fredrik släpper iväg en rörsångare och vi tackar Oxängens ringmärkargrupp för en mycket givande morgon. Bättre start på en strålande vacker lördagsmorgon kan man knappast få.

Hälsningar Lena

En fullkomligt magisk morgon !

Klockan 04:04:44 såg det ut så här när jag kom ut på mossen. Jag hade stigit upp halv ett på natten och kört i tre timmar för att förhoppningsvis få uppleva soluppgång med dimma på Knuthöjdsmosse....

...jag kanske är lite galen...men det fick jag. Det var fullkomligt magiskt!

Lite mörkt i början....förstora gärna!

Sedan kom solstrålarna mellan träden...

...och det såg ut som att mossen brann.

Man kunde höra smålommarna ropa från flera olika håll.

Lite morgongymnastik...

Färgerna ändrades när solen gick upp och dimman lättade. Någon hade klätt naturen med ett tunt lager guld...

När solen hade kommit upp över trädtopparna blev motljuset svårt att hantera. Den sista lommen gav sej av men jag satt kvar i solen. Klockan är 05:56:12 och finare ställe att äta frukost på har jag nog aldrig upplevt.  

Hälsningar Lena

Sopsortering på avancerad nivå

Jag stannade vid en mack utanför Uppsala igår eftermiddag, men det var kö vid pumparna. Dessutom insåg jag att jag hade lite dålig koll på var tanklocket sitter, jag hade ju min sambos bil...Det innebar i alla fall att jag var tvungen att vända runt med bilen och då fick jag plötsligt syn på ett gäng kajor....Den till höger försöker säga att "sallad är gott".

Kajorna hade någon slags konferens på ett fikabord och det kunde jag inte motstå. Kameran låg inom räckhåll för jag var ju på väg ut på en fototur.

När jag körde fram bilen en bit till såg jag vad de konfererade om. Det handlade om sopsortering....

En kråka deltog i debatten och här gällde det att visa sej tuff.

En kaxig skata började plötsligt lägga sej i...

Den skulle minsann visa hur man gör och kajorna "gick i taket".

Det uppstod kajabalik !!! Förstora och kolla in den med "lejonfrisyren".

Kajorna drog och skatan retirerade snart till marksorteringen.

Efter regruppering återtog kajorna fikabordet och in träder nu en stor kråka...

" - Hallå kompisar...jag kan visa er hur man gör..."

" - Det gäller att dra undan de stora påsarna..."

Kråkan jobbar på och runt platsen kan man tydligt se vad det är som gäller, dvs UT MED ALLT!

Sibyllapåsen fick en grundlig genomgång. Det existerade två sorteringsklasser "ätbart" och "övrigt".  

" - Det gäller att arbeta sej ner genom lagren. " Kajorna lyssnade uppmärksamt.

Kråkan fick med sej en stor påse för vidare sortering.

Skatorna var bums på plats igen. Nya fynd hade uppdagats....Bananskalet sorterades inte som ärbart.

Här gällde det att hugga i ordentligt !

" - Kolla vilken godispåse ! "

Skatorna gick verkligen  "ALL IN" i sorteringsverksamheten...

Kvällen har ju bara börjat....

Då upptäckte jag att min kompis hade kommit och vi gav oss iväg mot gömslet som han skulle visa mej. Jag glömde naturligtvis att tanka...

Hälsningar Lena

En del börjar om...

Åkte till Råstasjön igår och hade tur med vädret i ett par timmar, dvs jag blev inte blöt. Stötte på några fina bläsänder.  

Upptäcker en ensam kyckling undrar var mamma tog vägen....

Mamma dök upp mitt i växtligheten.

" - Är det där mode eller ska vi äta det ?..." 

Sothönorna hade en stor unge och den var förstås både efterhängsen och talför.

" - Jag lovar att jag ska försöka själv,.....bara en smakbit till....!

" - Vart ska jag leta ??? Du dyker ju så fort jag ställer en fråga...."

" - Finns det mat här? Precis här där jag simmar nu? Kan du inte visa mej ! "

" - Wow, jag hittade en bit ! "

" - Den smakar lite underligt...går det här verkligen att äta,... en grön sak ? "

" - En ny bit! Kolla ! En gul ! "

" - Vilket bra skvätt det var i den här ! Men den smakar urk....."

" - Lek inte med maten vännen, du ska äta den ! "

Detta sothönspar hade bestämt sej för att börja på ny kula. De renoverade som bäst sin nya boplats.

Gräsandshonan hade fyra småkycklingar om det är nya eller en andra kull vet jag inte, men det har varit dåligt med kycklingar i år. Kolla in den till höger som kliar sej med hela simfoten i ansiktet :-).

Avslutar med en vacker slända. Jag hade inget makro med och fick chansa lite, men de satt stilla och poserade långa stunder (och solen sken).

Hälsningar Lena