Rosor till utställare och arrangörer!

Tre havsrosor till alla utställare och arrangörer som deltog vid Säters Fotografiska Förenings årliga fotoutställning idag! Stiliga bilder, strålande väder och verkligen kul att få träffa Er.

Önskar Er alla en fin dag i morgon

Lena

Gåsfotingar som ni aldrig sett förut...

Västra Kanadas vildmark och kallvattendykning i världsklass. Oslagbart som semestermål tycker jag och min sambo, som drar dit för fjärde gången i augusti. Det är inte den bästa tiden på året dykmässigt, men en konferens i Vancouver gör att jag skulle ju ändå åka…så att ta lite semester där även i år var inget svårt val.

Senast det begav sej var i oktober 2011. Då tillbringade vi en vecka ombord på en dykbåt som rörde sej i sundet mellan norra Vancouver Island och fastlandet, som heter Queen Charlotte Strait. De starka tidvattenströmmarna gör att dykningen strikt följer tidvattentabellen. Det här är dykning som kräver en del erfarenhet, men strömmarna för med sej att undervattenslivet är spektakulärt och i vissa fall helt unikt.

Vi förstod av våra medresenärer som varit där förut, att en plats som hette Turret Rock i Nakwato Rapids var veckans höjdpunkt. Här är sundet endast 300 m brett och den lilla ön mitt i påstås vibrera när strömmen tar tag som mest. Bara att namnet slutar med "Rapids" gör att man funderar över hur vettigt det kan vara att dyka där...

 Så här ser det ut när det är strömstiltje och dykare i vattnet.

 Ön är mytomspunnen och välkänd bland nordamerikanska dykare. Inför dyket här är instruktionerna striktare än på något annat dyk. När strömmen stannar (och vänder) ligger vi redan i vattnet på ca fem meters djup, bakom den lilla ön, och väntar på att kunna simma ut längs öns sidor. Varför ska man då nödvändigtvis dyka här, och riskera att dras med i tvättmaskinsvirvlarna som bildas en bit bakom ön. Jo, här finns helt unika gåsfotingar!

 Gåsfotingar i sej är inte unikt för det är en typ av havstulpan med en lång stjälk. På engelska heter de "Goose-neck barnacles" och liknelsen vid en gåsnacke är kanske mer slående än gåsfötter. Just denna typ heter Nakwato Goose-neck barnacles.

 Dessa spektakulära djur, för det är kräftdjur, är endemiska för området och Turret Rock kanske den enda ”dykbara” platsen där de går att se. 

Gåsfotingen får i sej näring genom att skicka ut fångstarmar genom den kraftigt röda mantelöppningen. Den röda färgen är hemoglobin i gåsfotingens blod. Vi får 10 minuter med de besynnerliga gåsfotingarna innan strömmen börjar dra i oss och vi måste avbryta. Det blir resans kortaste dyk, men ett möte med ett av de mest spektakulära djur vi någonsin skådat.

Hälsningar

Lena

Långhelg i Stockholms skärgård - utan dykutrustning!

Är nu åter tillbaka efter en långhelg på en ö i Stockholm skärgård. Det är en årlig familjesammankomst som blivit en tradition och även detta år fick vi en fin helg med soliga klippor och bad. Dock lite småkallt i vattnet, men det hindrade inte de yngre familjemedlemmarna från att hoppa i och till slut kom alla i vattnet. En vedeldad bastu hjälpte. I år hade jag med mej undervattenhuset till kameran, med en port för vidvinkelfotografering, samt mask och snorkel. Tänkte passa på att experimentera lite på riktigt grunt vatten.

 Vid klippkanten hittade jag stim med vad jag tror är spigg. Här guppade jag runt en lång stund och försökte fånga solljuset och småspiggarna med lite blå himmel genom ytan.  De två yngsta badarna ville gärna vara med och kolla in småfiskarna.

På lördagen dök det upp en familj med en spansk vattenhund. Den älskade att bada och jag fick en trevlig modell att experimentera med. Jag har föröskt fotografera simmande hund förut och det är vädligt knepigt att få till exponering och skärpa ordentligt på hela hunden.

 Den här hunden doppade ibland ner hela huvudet då den simmade men jag lyckades aldrig fånga det på bild som jag ville ha det. Hunden var 11 år, vilket den inte tycktes medveten om själv, men husse fick begränsa simturerna efter en stund.

 Den simmade glatt efter småpinnar och kottar och struntade fullständigt i den närgångna fotografen.

Trots det kalla vattnet lyckades jag övertala det unga paret att agera undervattens-modeller. Det är betydligt svårare än det kanske ser ut, då det gäller att se avslappnad ut fast man håller andan och agera på order utan att flyta upp. De skötte sej utmärlt för att vara första gången.

 På lördag eftermiddag var hela gänget nyfikna på vad jag hade lyckats fotografera och eftersom jag inte hade tankat ner bilderna på en dator fick de titta på kamerans display. Medvetet hade jag sparat några bilder på en stor gädda på minneskortet (från förra helgens dyk i Storaxen). Jag hade också simmat i vassen en stund för att göra detta mer trovärdigt och visade vilken cool gädda det fanns som lurade helt nära. Morfar, barn och barnbarn skulle plötsligt alla fiska innan middag! He, he....det blev några grillade abborrar som extra tillbehör vid middagen och en trevlig historia vid bordet. 

Ha en bra kväll

Lena 

Undervattensmakro - havsanemoner

Havsanemoner påminner om någon sorts pampig blomma, men är ett nässeldjur. Den finns i olika storlekar och en mängd olika färger. De grannaste heter havsros och den har tentakler som kan variera i röda, lila och orangefärgade nyanser eller vara randiga. En del av de stora anemonerna kan bli mycket gamla och det finns exempel på arter som levt över 60 år i akvarium.

Anemonerna fortplantar sej på lite olika sätt. På bilden ovan är det en art som förökar sej genom avknoppning, dvs det bildas en identiskt liten anemon på foten den gamla och så avknoppas den nya individen när den är klar.  

Det här är en väldigt vanlig syn på västkusten och alla som dykt där har sett olika typer av anemoner. Det är stillasittande djur, även om de har förmåga att förflytta sej, och sålunda är det tacksamma motiv. De inbjuder ju dessutom till en del experimenterande.

Ha en fin kväll

Lena

Med munnen full av tänder

Havskatten är känd som en aggressiv fisk, vilket nog mest beror på att när man får upp den i en båt så hugger den tag i vad som finns närmast. Om det är en stor fisk kan den bita sönder en åra och fingrar ska helst inte komma ivägen. Tandgarnityret är imponerande!

Men när man möter havskatten på hemmaplan är den fridfull och låter sej villigt fotograferas. Den backar undan från dykare om man kommer för nära, även de stora exemplaren, som egentligen inte har några naturliga fiender.

 Havskatten är ofta stationär och man kan hitta den år efter år i samma skreva eller håla. Den är bottenlevande och lever på sjöborrar, kammusslor, sjöstjärnor och andra musslor. Utanför en havskattlya finns stora samlingar av skalrester och ibland botaniserar mindre fiskar eller, som på denna bild, räkor bland resterna efter den stores senaste måltid. Denna bild är tagen 2006 utanför Tromsö. På den tiden hade jag en Olympus C8080 kompakt och endast kamerans interna blixt. Denna havskatt, men inte just denna bild, var det första jag la ut här på FS.

 Det här är ett exempel på en ung havskatt, som är betydligt mörkare i färgen. Som vuxen kan den bli  ca 120 cm lång och väga över 20 kg. Detta exemplar var max 30 cm och den var mycket blyg.

Båda bilderna ovan och den nedanför är exempel på betydligt större exemplar, som är fotograferade i Saltströmmen utanför Bodö i Norge. Vi har aldrig sett en havskatt i svenska vatten även om de finns på västkusten. Men längs den norska kusten kan man stöta på dem och i Saltströmmen finns det gott om dem. 

 Havskatten leker på vintern och det är hannen som vaktar äggen i 2-3 månader innan de små larverna kläcks. Hannen rullar ihop sej runt äggmassan och äggen kommer då att komma i kontakt med slem från den vuxna fiskens hud. Slemmet tycks ha bakterie och svampdödande effekt, vilket man upptäckt i fiskodlingar där man upprepade gånger misslyckats med att kläcka rom utan närvaro av en hanne.

Ha en fin kväll

Lena