Tejstefisk

Tejstefisken är en långsmal fisk som är ca 15-25 cm lång. Den har en ålliknande kropp med 9-13 vitkantade svarta fläckar längs ryggfenans nedre del.  

Tejstefisken är en bottenfisk som föredrar stenbotten. Den gömmer sej ibland i skrevor och då kan man hitta den tillsammans med t ex plattfisk och trollhummer (skymtar till höger).

 Om man har tur kan man hitta den helt öppet som på denna bild och de kommande.

Den här fisken kan t o m lämna vattnet och gömma sej under stenar och sjögräs. Då andas den luft.

Kanske har den här börjat fundera på att hitta en partner ? Dessa fiskar leker nämligen på vintern (november till januari) och när honan lagt äggen kommer båda föräldrarna att vakta dessa tills ynglen kläcks.

En testefisk som simmar längs botten. Ofta bryr de sej inte det minsta om fotografen och så länge man rör sej försiktigt i dess närhet kan man komma mycket nära. Bilderna är tagna med Canon 60 mm makro på en Canon 7D eller 7D mk II. 

Hälsningar Lena

Midsommar

Vi firade midsommar på västkusten och på midsommaraftonsmorgon, när vi åkte ut med dykbåten Triton till Väderöarna,  passerade vi lövade bryggor och folk som höll på att göra i ordning sina båtar, eller båthus, för dagens festligheter.

På väg ut från Hamburgsund mötte vi stora båtar, små båtar och jättesmå båtar (med små båtförare).

De här killarna fiskade vid bryggan och fick napp. Hunden tyckte det var jättespännande med makrill.

Det fanns också andra som uppmärksammade fisket...

Efter ett första dyk på Väderöarna gick vi till Storön och dukade upp lunch. Vi skippade sill och nubbe till förmån för varma lådor med thaimat, färsk frukt och vatten. Det smakade toppen efter en timme i fjorton grader.

Thailådorna kan man krydda lite extra med sötsur sås eller det heta såsen Prik Nam Pla (fisksås med chili). Kaffe och kaka avrundar lunchen. 

Vi stannade på Storön ett par timmar och de flesta låg och halvsov på klipporna. Det dök plötsligt upp en stor mysig Berner Sennen med blå ögon. Den rasen ska egentligen ha bruna ögon men just denna kull hade blå. Hur som helst en riktigt go hund.

Jag tog fram "landkameran" med 420 mm och tog en titt på fågellivet. Tärnorna var på hugget som vanligt så här års.

Tobisgrisslor flög i skytteltrafik med fisk till sina familjer.

Vi gjorde ett till dyk efter lunchpausen och här kommer några blandade exempel på vad man kan se under ytan utanför Väderöarna. En kaxig snultra som visar huggtänderna. Det vita är ett koralldjur som kallas "död mans hand".

Blågyltan är nog vår färggrannaste fisk. Det här är en hanne som kallas blåstråle. Tyvärr är bakgrunden riktigt trist.

Anemoner är tacksamma foto objekt med sina vackra tentakler och för att de sitter stilla.

En ganska stor nakensnäcka som sakta rörde sej på mörkröda tareblad.

Slutligen två sjöharar som ser ut att ha lite mysigt tillsammans.

Efter en hel dags dykning blir det en del efterarbete, även om det är midsommarafton. Alla som ska ut och dyka på midsommardagen vill ha sina flaskor fyllda. Niklas och Niklas tar hand om det. Dräkter och övrig utrustning får man skölja av och hänga ute på förtork. Innan natten hänger man sedan in dem i garaget.

Alla matlådor och muggar diskas för att nya matlådor ska bli till tidigt på midsommardagens morgon. Catarina torkar men det är Viktoria som stiger upp väldigt tidigt för att fylla lådorna påföljande dag. 

Medan vi och de andra gästerna duschar och byter om dukas borden med stora mängder havskräftor, vitlöksbröd, sallad och goda såser. Vi åt visserligen havskräftor för tre veckor sedan men de smakar lika gott ändå.

Mitt i förberedelserna tycker Anders att "personalen" ska ta en bild. Jag hjälper dem lite... 

Även om vår midsommarmat inte är så traditionell, avslutar vi med det som nog många andra också åt, jordgubbstårta. Sedan var det bara att gå ut och hänga in dräkterna i garaget och skriva i loggboken. Det blir inte så sena kvällar när man dyker....och nästa dag är en ny dykdag.   

Hälsningar Lena

Äntligen lite dykning !

Jag sorterar egentligen som bäst bilder från Svalbard, men i helgen hade vi en tur till västkusten inbokad sedan länge och vilken tur det blev. En morgon när vi gick ut från Hamburgsund mot Väderöarna såg det ut så här. Det var två dykbåtar som gick ut och vi klagade lite för att den första båten rörde upp vattenytan för oss som kom bakom...

Det var helt stilla och det gick därmed att dyka på alla dykplatser dvs det blev svårt att välja. Skarvar, ejdrar och en och annan säl förgyllde tillvaron. Men jag måste erkänna att mitt driv att fotografera fågel- och djurliv från båten var lite mättat efter vistelsen på Svalbard.  

Mellan dyken avnjöt vi som vanligt lunch med kaffe, frukt och kaka på någon fin ö vid Väderöarna. I lördags var det nästan för varmt att ligga på klipporna trots att vi var så pass långt ute på havet. Det kändes helt ofattbart och något som vi inte upplevt särskilt många gånger.

En och annan sjöfågel ville förstås vara med och smaka på lunchen. Havstrutarna är kaxiga och håller sej alltid framme när det vankas något gott.

Under dyken blev det mest makromotiv för sikten inbjöd inte till att använda vinvinkel. En liten plattfisk poserade snällt.

Sjuryggen är lite i största laget för makro men det går bra med porträtt. Den här hannen vaktade antagligen ägg för den höll sej troget vid samma plats. Jag kunde dock inte se någon äggsamling.

En liten snultra med en vit "död mans hand" i bakgrunden.

Vi hittade en hel del nakensnäckor trots att den bästa säsongen för att se dessa djur är över. Det är vackra små djur som är tacksamma att fotografera för de rör sej ganska långsamt. 

Många av dessa nakensnäckor har enbart latinska namn som jag inte bryr mej om att skriva ut här. Om någon är intresserad kan jag förstås bidra med dessa så långt det är möjligt.

Den här nakensnäckan var ovanligt stor (ca 5 cm) och fantastiskt vacker. Just denna sort har vi inte sett så ofta i våra svenska vatten.

Det här var också mycket praktfull och lyckades "larva runt" ganska mycket under fotosessionen.

Därför får ni se en till bild på denna lilla juvel.

På lördagskvällen serverades det som vanligt skaldjur till middag. Just nu är det havskräftor som gäller och det fanns mer än tillräckligt med kräftor till alla. För den som vill ha sallad till maten fanns det en skål, den gick inte åt helt heller....

Kräftorna var som alltid helt makalöst goda och serverades med hemgjord aioli eller romsås, vitlöksbröd och lite gott vitt vin för den som ville.

Avslutar med en bild på Viktoria och det senaste tillskottet till familjen (nr 4 !), som redan spanat in havskräftorna. Hon driver med sin man Anders dykföretaget DykLeif och har bl a dukat upp festmåltiden ni såg ovan, samt lagat frukost och lunch till alla gäster (ca 25) under helgen.

Hälsningar Lena

Rosor som är djur och en tångringbuk

Havsrosen är en anemon som förekommer i en mängd olika färger. Den är ett utpräglar rovdjur som fångar små kräftdjur, havsspindlar och t  o m fisk.

Här en ljus variant bredvid en mindre som har de typiska randiga tentaklerna som ofta är rosa eller lila.

Ibland kan de bli en del av en annorlunda bakgrund bakom en vacker sjöstjärna och ett blåmusselskal.

Det här är en annan art men rätt vacker ändå tycker jag.

Här ser man bara foten på anemonen, huvudmotivet är en räka, hoppas ni kan se den.

Det här är en typ  av cylinderros, också ett djur med vackra tentakler.

De vackra små bägarkorallerna får hänga med i detta inlägg. För att se dessa i svenska vatten måste man ofta gå djupare än 20 m, kanske t o m under 25 m för att få några exemplar att välja bland.

Om man kommer riktigt nära bägarkorallen ser den ut så här. Alla bilderna är tagna på Väderöarna under midsommarhelgen med Canon 60 mm makro på en Canon 7D + två blixtar.

Avslutar med en fantastiskt söt liten fisk (ca 2 cm). Jag fick kontakta fiskexperten Anders Salesjö för att få veta att detta är en liten tångringbuk. Tyvärr så var underlaget inte så vackert men det var där den satt. En ny fisk för oss som min sambo lyckades hitta då vi smög över botten på ca 15 m djup.

Hälsningar Lena

Nakensnäckor och sjöharar

Nakensnäckor hör till ordningen bakgälade snäckor som betyder att gälarna är placerade bakom hjärtat. De saknar skal och är ofta färggranna små varelser som nästan ser ut som smycken på det ofta ganska trista underlaget man hittar dem på.

Nakensnäckorna som man kan hitta i Skandinavien är ofta ganska små och luriga att artbestämma. Den här Onchidoris luteocincta är ca 10 mm och tack vare sina färger går den inte att förväxla med någon annan art.

Det här skulle kunna vara en Cadlina laevis men det står i min bok att förekomst i svenska vatten är osäker så jag har antagligen fel. Alla bilder i dagens inlägg är fotograferade på Väderöarna under midsommarhelgen. Det var ett antal dykare som beklagade att de inte såg några nakensnäckor och eftersom jag hade makro (Canon 60 mm) på kameran bestämde jag mej för att visa vilka arter vi hittat.

Det här är nog en Jorunna tomentosa för hos denna art är ryggen sammetslik och täckt av små, likstora tuberkler. Till vänster är en liten "död mans hand" som inte har några polyper framme.

Flabellina lineata kan man känna igen på de vita linjerna längs kroppen. De orangeröda utskotten på ryggen kallas cerata och innehåller intakta nässelceller från nässeldjur som snäckan ätit. Nässelceller är det som bränns på brännmaneter och de finns hos en hel del andra små djur förutom maneter. De ger dessa nakensnäckor ett skydd mot predatorer.

Det här är också en Flabellina, antagligen en bostoniensis för den  har långa muntentakler och röd pigmentering på huvudet (vilket syntes bättre på en annan bild av samma individ).

Den här vackra nakensnäckan har jag bara sett vid ett fåtal tillfällen. Det är antagligen en Eubranchus farrani. De kan variera lite i färgerna men cerata är uppblåsta och de kan vara orange i toppen som denna. Den är ca 20 mm lång enligt litteraturen vilket stämmer bra i detta fall.

En ganska stor bakgälad snäcka som jag visat bilder på förut är sjöhare (Aplysia punctata) . Här är det två stycken som ser ut att vänslas lite med varandra. Alla bakgälade snäckor är hermafroditer och vid parning utväxlas spermier mellan båda individerna.

Här kan man se en sjöhare lägga ägg i form av långa korviga band. Man ser ofta ringar eller mönster på stenar och andra underlag som är äggsamlingar från olika sorter nakensnäckor.

Dessa två satt och gungade fram och tillbaka på ett tareblad på ganska grunt vatten. " - Hold on my love ! " var ungefär min tanke då jag tog denna bild. Att det blev en bild är ganska förvånande för jag åkte fram och tillbaka i dyningen precis som sjöhararna. Prova att fotografera makro från en hängmatta i rörelse så förstår ni vad jag menar :-)

Hälsningar Lena