Juneau

Juneau är Alaskas huvudstad och den enda av USAs delstatshuvudstäder som ligger på fastlandet, men ändå inte kan nås via bilväg. Man kan dock ta med bilen på det system av färjor som heter "Trans Alaska Highway" eller komma med flyg förstås.

Staden har ca 17 000 invånare och en yta som är större än delstaten Delaware. Varje dag under maj till september ligger minst sju kryssningsfartyg i Juneaus hamn så turismen är en viktig näring under sommaren (och sätter sin prägel på staden). Kabinbanan är dock ett måste om man är där.

På väg upp sitter Alaskas mest fotograferade örn. Vi trodde först det var en modell i trä men den flyttade runt i träden under dagen så den var högst levande.

I Juneau kan man äta Alaska king crab från gatuköket med Japanska turister, bli fotograferad med uttråkade draghundar och köpa t-shirts.

Strax utanför staden ligger Mendenhall glacier. Vi tog en tur dit trots att vi varit vid en glaciär. Här var det mer ordnat för att vandra runt, men vi kom inte alls så nära glaciären som vi LeConte.

Vattnet strömmade längs bergväggen vid glaciären och vi fick en lagom lång promenad denna dag.

Vad vi inte hade räknat med var att få se denna ungbjörn som kalasade på lax inte långt från besökscentret.

Det fanns fortfarande en hel del av de vackert röda Sockeye Salmon i vattendragen och björnen smörjde kråset på halvdöda fiskar.

Den lufsade vidare och lämnade en halväten fisk.

En ännu större bonus var detta trädpiggsvin. Det var tydligen inte alls vanligt att få se dessa. Den satt först högt upp i ett träd, men kom sedan nerklättrande och passerade på ett träd över en fors nära där vi stod (nja, nära med 300 mm). Våra vänner från BC blev betydligt mer exalterade över denna än björnen.

Från Juneau gick vår resa hem och den startade som så ofta i gryningen. Så här såg det när vi lämnade Alaska för denna gång. Vi pratade redan på flyget om att vi måste återvända och se mer av denna vackra, vilda del av världen.

Jag kunde inte motstå att riva upp kameran när jag fick syn på glaciären genom fönstret. Varför sitter jag alltid vid en vinge.

Det var allt från denna resa (tror jag i alla fall....).

Hälsningar Lena

Snart bär det av...

Snart bär det av till Vancouver och efter lite jobb väntar Smaragdhavet dvs vattnet på Vancouver Islands västra sida. Jag hoppas innerligt att vi får se min favoritfisk....

....den blyga Decorated warbonnet och naturligtvis vill vi gärna stöta ihop med....

....jättestora stillahavsbläckfiskar. Nyfikna djur med åtta slingriga, undersökande armar.  Det vore också trevligt att få föreviga några....

 ...havsmöss. Besynnerliga broskfiskar som ser ut att vara dekorerade med bladguld.

 Dessytom räknar vi med "anfallande" nakensnäckor, stöddiga eremitkräftor, fisk av alla sorter, roliga räkor och, med lite tur, Six-gill shark. Det är säsong för denna hajart där vi kommer att vara och det vore en höjdare att få möta dem. Kanske blir det en hajblogg när jag kommer hem.

Det är ju ganska OK även på land i British Columbia och vi förväntar oss många...

 ...bald eagles och andra fina fåglar. Dessutom kan man ibland se svartbjörn när det är lågvatten och de kommer för att leta efter smaskens bland stenarna. Eftersom vi är ute med båt varje dykdag har vi också goda chanser att se ...

 ...knölval och späckhuggare. Nu har jag dessutom ett extra kamerahus så jag ska ha en chans att fotografera före, mellan och efter dyken. Sälar ska det naturligtvis också bli, det har vi bokat...

På återseende

Lena