Var välkommen kära Du...

I helgen gjorde vi en tur i Dalarna och den svenska sommaren bjöd på tidstypiskt väder, dvs ostadigt/molnigt med solglimtar och risk för regn. I efterhand kan jag skriva att det blev ganska bra och lite fina moln är ju aldrig fel på bilderna. 

Här kunde man hyra en liten stuga men vi hade hittat ett annat boende i Dala-Floda. Vi var mest förvånade över att vi fick en plats (den sista) på parkeringen och att den var gratis. Insåg förstås att det fanns en betydligt större parkering en bit bort och där får man väl stå när turistsäsongen dragit igång på allvar, vilket den nu inte hade. 

Det var detta hus med dess trädgård som vi ville se och hade bokat en guidad visning av. Huset är större än man upplever det från utsidan och som ni kan se är det ett resultat av att det byggts ut flera gånger. Gården heter Lilla Hyttnäs och var ursprungligen en timrad envåningsstuga på två rum, kök, vind, förstuga och källarsvale med snedtak vid gaveln. Platsen är Sundborn utanför Falun.

Välkomstfrasen ovanför ytterdörren torde vara välkänd för många av er. "War Välkommen kära Du till Carl Larsson och hans Fru! " De flyttade in 1889 efter att de fått huset av Karins far, som var en förmögen affärsman. Carl kom från en fattig familj och är född i Gamla stan i Stockholm. De träffades i som unga konstnärer i Frankrike. Carl, som då bara hade sålt två tavlor, fick tillstånd att gifta sej med Karin för hennes föräldrar ansåg att hon var klok nog att göra ett bra val.  

Till höger om ytterdörren har Carl gjort denna tavla av de barn de hade då. Man fick tyvärr inte fotografera inne i huset, så det här är den enda konsten jag kan visa. Mycket av husets interiörer visar Karins konst som designer och alla textilier i huset har hon gjort. Det finns förstås också målningar t ex bilder av barnen på dörrarna, målade bårder på väggar och ibland i taket. Det finns också tavlor, inte bara av Carl utan även av t ex Zorn, som ofta besökte familjen.

Om jag bara hade fått ta en bild inne i detta fascinerande hem hade jag utan tvekan valt att fotografera rummet innanför detta fönster. När man klev in i detta rum kände man igen sej direkt. Ljuset flödade in genom de vackra fönstren och blommande Mårbacka pelargoner stod längs fönsterbrädan. Länken nedan visar ett mycket känt motiv som heter Blomsterfönstret som är målat i detta rum. Det var som att kliva in i denna tavla.  

https://www.europeana.eu/sv/item/2064116/Museu_ProvidedCHO_Nationalmuseum__Sweden_24209 

Huset har också fin utsmyckning på utsidan och en härlig trädgård som man kan gå runt i. Vi åkte medvetet dit innan de stora horderna med turister börjar anlända och det var behagligt lugnt runt hela stället. 

Här en liten detalj utanför Carls första atelje. Den växte han ur och byggde därför en betydligt större atelje senare. Då blev detta rum Karins arbetsrum och det är fullt med textiler.

Uthus på gårdsplanens framsida. Bakom den röda staketet ligger en privat bostad. Undrar vem som vill bo mitt i en turistattraktion av denna magnitud.

Lilla Hyttnäs förvaltas av Carl och Karin Larssons släktförening. Släktföreningen arbetar för att bevara gården som ett hem och behålla Carl och Karins verk levande. En fin gest var att man fick sitta och äta sin egen matsäck i de möbelgrupper som fanns i trädgården runt huset. Visst fanns det café och restaurang, men det var i ett intilliggande hus helt avskilt från denna trädgård.

Här satt vi och åt våra äggmackor med skinka, drack kaffe och njöt av utsikten efter en utmärkt guidad tur. Den här utsikten hade familjen Larsson genom det stora "blomsterfönstret". Det här stället var väl värt ett besök. 

Bredvid Lilla Hyttnäs finns Stora Hyttnäs, med en betydligt större trädgård. Här kan man också gå på visning, men just denna dag hade de premiär på en teaterföreställning och inga visningar. Vi har helt nöjda ändå och gick bara runt i trädgården för att vädret inbjöd till det.

Här fanns en äppelträd som enligt informationsskylten var 350 år gammalt och äpplena som det gav var så mjuka att även gamla gubbar utan tänder kunde äta dem. Därav namnet Gubbäpple.

Hälsningar Lena

Familjen fisktärna

Gjorde en morgontur till Hjälstaviken och fick då en stund med familjen fisktärna, eller flera familjer faktiskt. Fyra par häckade på en flotte och jag räknade till sammanlagt 10 ungar. Ibland har de häckat på gömslets tak och då kan man titta på dem på riktigt nära håll, här var det snarare lite för långt och bilderna är beskurna (ibland kraftigt).  

Här kommer en fiskleverans till två ungar som bodde mitt på flotten. Man kan se den ena tydligt och den andra sticker upp i grästuvan. Bakom denna grästuva fanns också två ungar som hörde till de två andra vuxna fåglarna på denna bild (de till vänster).

Längts ut till höger bodde den här familjen med sina tre telningar prydligt uppradade i väntan på inkommande mat. 

På vänster framkant fanns också tre ungar och här såg det lite ledsamt ut. Det ligger två på de sluttande brädorna och den minsta såg väldigt klen ut. 

Här kommer en förälder med fisk och det är den största ungen som får fisken. Den minsta är i alla fall uppe på benen så den var inte fullt så klen som det såg ut vid första anblicken. Här kan man också se de två ungar som håller till bakom grästuvan, de är också intresserade av fiskleveransen. 

De vuxna fåglarna flög i skytteltrafik med småfisk i näbben. De fiskade oftast på för långt avstånd för jag skulle kunna fota dem, men det gjorde inte så mycket. Dykande fisktärna har jag fotat många gånger förut. 

Här får den lilla familjen en ny fisk.

Den minsta ungen blir utan igen. Det är såna här gånger man önskar att det var en Disneyfilm och någon snäll fe skulle släppa ner småfisk så det räckte till alla tärnungar. De skulle sedan alla växa upp till graciösa mästerflygare osv. Så funkar det dock inte i naturen.

Det här var ett intressant beteende. De flög lågt över vattenytan och dippade ner näbben precis i ytan.  Jag såg det flera gånger och jag antar att de dricker vatten, eller kan det vara något annat på ytan de är ute efter?  

De fiskar i alla fall inte, för det ser ut så här. Det blev ju några dyk i närheten av gömslet och det här hann jag med att fånga. De störtdyker och plaskar ner i vattnet. Tyvärr blev det bom denna gång.

Här kommer en förälder med en riktig kalasmåltid....

Men fisken var för stor. Alla tre ungarna var framme och försökte ta den men gav upp. Den vuxna fågeln verkar inte veta vad den ska göra med fisken, för någon sax har den ju inte. Fågel som kommer med den lilla fisken trodde jag först hörde till detta par, men den fortsatte förbi och matade en av de två vid grästuvan.  

Det är den fågeln som är i luften här och skriar högljutt något om att den kan minsann ta fisken om hen inte tänker göra något med den. Så uppfattade i alla fall jag situationen :-) Ungarna tittar på men bryr sej inte ens om att tigga längre.

Den släppte fisken på flotten men jag är ganska säker på att den vuxna fågeln sedan åt upp den. Efter alla bestyr med den kladdiga fisken tar den ett hastigt bad. Det här beteendet såg jag också flera vuxna fåglar göra efter att de matat ungarna. 

Det var ett hastigt dopp av näbb och huvud som inte alls såg ut som ett fiskeförsök. Sedan kom de upp och skakade lite på sej, så jag tror det var rengöring det handlade om. 

Så fortsatte förmiddagen för fisktärnefamiljerna och vi får väl hoppas att det går bra för några av ungarna i alla fall. Avslutar med några flygbilder bara för att tärnorna är så otroligt eleganta i luften.

Hälsningar Lena

Jag stackar vidare

I morse var väderförhållandena ideala för dimma och dagg. Klockan ringde sålunda väldigt tidigt och jag kom ner på vallen bakom vårt hus strax efter fyra på morgonen. Solen gick upp 03:30 men det är en skogsridå bakom mej som ger skugga på vallen. Bilden är en panorama av tre bilder tagna med 100 mm makro, för det var vad som satt på kameran denna morgon.

Det var bara fem grader och ordentligt blött i gräset som nådde mej till knäna. Jag borde ha haft regnbyxor, men det fick duga med högskaftade vattentäta kängor. 

Det första jag hittade var en gräshoppa (eller kanske en vårtbitare?). De är inte så stora så här års. Vis av erfarenhet hade jag stativet med denna gång och experimenterade med bildserier om 7-12 bilder beroende på motivets storlek.   

Solen är nära men har inte riktigt nått denna plats ännu. Som den sitter på gräset kunde jag inte fota den från andra hållet.

Likaså var det med den här lilla insekten. Jag hade gärna testat detta motiv i medljus, men det gick inte. Det är en liten insekt och den sitter på ett timotejstrå.

Det var ganska blandat med växter på vallen. Diverse blommor och timotej, samt vad jag tror är kruståtel och ängsgröe. När solen kom upp glittrade växtligheten vackert. 

Då kan man välja om man vill ta en sån här bild...

...eller nio bilder och stacka dem. Det är en smaksak tycker jag, med eller utan bling. Den här är inte perfekt och den rörde sej också en liten aning, för det började komma lätta vindpustar.  

Det här gräset kan vara ängsgröe, som skimrar lite i lila. Flugan är väldigt liten och inte helt perfekt, men jag tycker gräset är rätt läckert med daggen. 

Jag ville ju hinna med några bilder även i solljus, innan insekterna började bli varma och rörliga. Det här har jag inte en aning om vad det är men den är ju rätt cool med sina röda ögon.

Jag hittade också en mindre harkrank som hade börjat röra sej lite, men den satt stilla för två gånger nio bilder. Samma sorts gräs (ängsgröe).

Om man förstorar den här bilden kan man se att blå himmel och grön vall speglas i många av dropparna. Nu blir det nog inte fler såna här tidiga turer innan nätterna har börjat bli lite längre.  

Hälsningar Lena

Mera dagg och makro

Jag hade klockan på 03:45 och det hade regnat kvällen innan. Det var endast sex grader varmt när jag gick ut och jag hade faktiskt glömt hur kallt sex grader kan vara, även om det är vindstilla. Jag gick ner på vallen en bit från vårt hus och promenerade mot en våtmark. Det var blött på marken och när jag tittade noga på en prästkrage så var det små perfekta daggdroppar på den. Bilden är en stack av sju bilder.

Jag letade efter daggvåta insekter och det här var den första jag hittade. Den satt helt stilla och nu ångrade jag att jag inte hade stativet med mej. Jag fick i alla fall till en bildserie som blev denna (7 bilder). De daggvåta insekterna är nerkylda och rör sej inte ur fläcken. Man kan pyssla med sin utrustning runt dem utan problem. I alla fall till solen når dem. 

Den här harkranken var i största laget men jag kunde inte motstå den. Den sitter på en timotej och allt är täckt av perfekta små droppar. Förstora för att se detaljerna. 

Jag tog några bildserier (sju och nio bilder) på denna stora insekt. Den satt stilla och jag kunde välja vinkel. Solen hade dock nått den och jag såg hur den började torka. 

En annan harkrank, stackad av sju bilder. Här kan man se att den börjar torka men den satt fortfarande still. De har roliga små antenner framför ögonen. 

En annan insekt som ni får på köpet. Den här hade börjat röra sej lite, men satt stilla så länge att jag fick sju bilder. Solen värmde nu och myggen hade definitivt torkat. De var dessutom vrålhungriga. Hög tid att gå hem.

Avslutar med en vacker liten spindel och även om den satt helt stilla gick detta inte att stacka. Det är en bild ur serien. Nätet är för stort och ibland kom en liten, liten vindpust. Det syns direkt om man stackar bilderna. 

Nästa gång ska jag ha stativet med mej (och självutlösaren), även om jag inte gillar att bära på det. Det här är kul.

Hälsningar Lena

Välkommen till Husaby Marken

Den sjätte juni varje år går Husaby Marken av stapeln. Det är en medeltidsmarknad i Husby-Långhundra, strax söder om Uppsala och ca 15 minuters bilresa från där jag bor. Ändå har jag inte lyckats besöka detta event en enda gång, trots att jag bott så nära i mer än 20 år. Husaby Marken arrangeras av Hembygdsföreningen och har arrangerats sedan 1991. Området har en gedigen historia. Husabyn var en kungsgård i Långhundra härad, eller Husaby Aernawi som byn hette på 1300-talet. Kyrkan är från 1100-talet. Flera av gårdarna längs bygatan är från 1700-talet. 

Det som präglar marknaden är gediget hantverk och lokala produkter (Uppland med omnejd). Det fanns i princip inget krimskrams och endast ett stånd sålde det typiska marknadsgodiset i form av remmar och klubbor.  Annars var det korvar, rökt kött, ostar, honung, sylt, färska ägg, nybakat bröd, korgar, skinn, järnsmide, silversmycken mm. Jag kom tidigt och därför är det inte så mycket folk på mina bilder. Det var packat när jag lämnade.

Alla som sålde varor hade tidsenlig klädsel. Eftersom jag kom tidigt hade alla inte kommit på plats ännu och kvinnan till höger får hjälp att arrangera sin huvudbonad. En smartklocka på handleden bryter av lite men det vanliga livet pågår ju parallellt med marknaden. Swish fungerade förstås överallt, men man kunde betala sitt Tullbevis med kontanter, dvs inträde till marknaden. Parkeringen var otroligt nog gratis (och välorganiserad).

Många besökare på marknaden hade också väldigt fina tidsenliga dräkter. Den här klänningen pysslar man inte ihop i brådrasket. Dessutom har hon flätade hårkringlor under sin huvudbonad (Princess Leia jag vet, men kanske medeltid också...). 

Solen strålade men det var inte alls så varmt som det varit de senaste veckorna och långa yllemantlar med huva var inte alls fel. Här säljs läderarbeten av olika slag. 

Det fanns förstås musik på marknaden och den framfördes på instrument som var helt okända för mej. Det var även ett musikarrangemang i kyrkan men det missade jag. Här ser det ut som att de medeltida musikerna behövde "touch base" med nutiden och kolla av sina mobiltelefoner mellan sina framträdanden. 

Här kör man ett live framträdande längs marknadsgatan. Det här var mycket stämningshöjande även om det inte drog stora skaror som stannade. Jag kan föreställa mej att de kanske spelade den här musiken under precis där här typen av förhållande, fast det skiljer flera hundra år.

Mat måste man ju ha på en marknad och brända mandlar i små strutar av brunt papper är ju givet. Det var en gaslåga under det stora kärlet där mandlarna lagades till (lite enklare att styra än en vedeldad motsvarighet). Damen till höger sålde grillspett med lokalproducerat kött från en gård som jag känner väl till och har handlat bl a lammkött från. Man kunde betala med vanliga pengar och kolla in nyckeln till kassalådan som hon har i snöret runt midjan.  

Knäckäpplen är också en marknadsgrej, men de ser onekligen rätt läckra ut, även om kokosflingor knappast är lokalproducerade.

Medeltiden var ganska tuff och det fanns ett visst behov av att kunna försvara sej. Det här var ett av få stånd som hade en del enklare saker i plast och ni kan säkert förstå varför. Det fanns hjälmar och svärd i naturmaterial, men knappast något man köper till sin telning, även om man har en liten kung i familjen.

Det fanns också möjlighet att träna sej i närstrid t ex kamp med säckar sittande på en bom. Man kan också lära sett hur man använder en pilbåge av sin marknadsgranne, som också råkade sälja just pilbågar. Prickskytte med pilbåge och armborst med instruktör fanns också för den som ville prova.  

Den här marknaden hade förstås sin egen smed och man kunde köpa diverse smidesprodukter. 

Om man inte själv ville bära svärd och pilbåge för att försvara sej kunde man säkert hyra en kämpe eller två. Det verkade som att det fanns en del riddare som var ute och letade jobb,... eller va de nu gjorde...

 De var helt klart inte kvalificerade för det som alla nu väntade på...det som måste finnas på en medeltidsmarknad...förutom knäckäpplen...

Nämligen tornerspel och riddare till häst. Här dundrar "Bockens kämpar" in på den förvånansvärt begränsade spelytan, vilket gjorde att alla i publiken fick uppleva dessa spel på nära håll, men det var inte alls optimalt för att fotografera. 

En stor och tung kämpe i ringbrynja beväpnad med både lans och svärd i full galopp på en häst som väger minst 600 kg. Ett imponerande ekipage.

Fler riddare rider in på banan, i galopp med fladdrande man och baner.

Man visar upp stridstekniker som olika tävlingsmoment, men det är förstås bara en uppvisning. 

Två team "tävlar" mot varandra och man får service i depån på var sida om arenan mellan tävlingsmomenten. Det är dock inte särskilt pressar i depån mellan delmomenten.

Det här ekipaget väger nog inte ens hälften av den första riddaren+häst jag visade, men i övningarna som krävde precision klarade den sej förstås lika bra. I en kamp hade det varit annorlunda, men det här är show och ingen ska göra sej illa. 

Det här är ändå en imponerande uppvisning med stora hästar som manövreras skickligt i galopp på små ytor med publiken väldigt nära. Jag är imponerad även om det hade varit enklare att fotografera tävlingen om det hade varit större avstånd och mer arenalikt. Så är det inte på Husaby Marken. Där möter man medeltiden mer på nära håll.

Hälsningar Lena