Fotofika i Korsheden (med receptbilaga) och näckrosor under ytan

Att köra i två och en halv timme för ett fotofika kan tyckas lite galet, men inte när Björn bjuder oss till Korsheden. Under resan dit slås jag flera gånger av hur vackert Sverige är.

Lupinerna är på väg att blomma ut men de smyckade ändå vägen i rosa och lila. I synnerhet när man började närma sej Korsheden. Man bara måste ju stanna!

Gänget samlas vid Björns och Ingemors vackra sommarställe.

Utsikten från verandan som nog många som läser bloggarna känner igen.

En hink med sommarblommor på verandan,.....

....jordgubbar, glass, grädde och hembakad kaka med enbart naturliga ingredienser. Så ska det se ut när man har fotofika mitt i sommaren (recept följer i slutet).

Vi gick på visning runt hela tomten med toppstuga och lada.

Av någon anledning skulle alla fotografera laduväggen....så blir det när man släpper ut fotofikagänget på landet :-)

Sedan bar det av till Björns badsjö....

Vilket ställe! Minst 22 grader i vattnet och helt sagolikt vackert.

Björn var först i och jag njöt verkligen när jag följde honom och simmade ut i sjön. Årets premiärdopp (utan torrdräkt) hade inte kunnat vara finare. Sedan har det ju också förekommit bilder i andras bloggar där jag snorklar med en kamera för att fotografera näckrosor.... Man kan faktiskt hitta fina undervattensmotiv utan full dykutrustning.

Så här ser näckrosorna ut från undersidan.  

Det blir speglingar på undersidan av en vattenyta precis som på ovansidan. Det gäller bara att hitta rätt vinkel.

Vattnet var fint med det innehöll ganska mycket humus, vilket gör det brunaktigt i färgen. Därav den gulaktiga tonen på näckrosorna. Trots det glömde jag helt bort tiden och njöt av flyta runt i vattnet och experimentera  med de fina blommorna. Tack Björn för ett strålande initiativ och en toppenfin dag! Jag kommer gärna tillbaka nästa sommar.

Hälsningar Lena

Receptbilaga:

Smarrig kaka

4 ägg (svenska förstås)

6 dl strösocker

150 g mjukt smör (riktigt smör inte margarin)

6 msk kakao

2 tsk vaniljsocker

2 krm salt

3 dl vetemjöl

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt alla övriga ingredienser och rör ihop. Bred ut smeten i en liten långpanna klädd med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen i ca 18-20 min, 200°C.

Till glasyren:

200 g kokos

2 dl socker

1 dl sirap

1 ¼ dl grädde

75 g smör

Koka allt i 5 minuter, med omrörning. Bred ut smeten på den varma gräddade kakan och grädda sedan ytterligare 10 min i 200°C.

Enbart naturliga ingredienser och en kaka som blir väldigt "fyllig". Dubbel sats fyller en stor långpanna och räcker till väldigt många (ca 30 pers) ! Kakan går utmärkt att frysa. Servera som den är eller skär den i fina bitar och servera med lite syrlig bärsås, några jordgubbar, en klick grädde eller något annat naturligt svenskt och gott! Jag gillar inte att baka men den här kakan kan vem som helst sno ihop.

Rosor som är djur och en tångringbuk

Havsrosen är en anemon som förekommer i en mängd olika färger. Den är ett utpräglar rovdjur som fångar små kräftdjur, havsspindlar och t  o m fisk.

Här en ljus variant bredvid en mindre som har de typiska randiga tentaklerna som ofta är rosa eller lila.

Ibland kan de bli en del av en annorlunda bakgrund bakom en vacker sjöstjärna och ett blåmusselskal.

Det här är en annan art men rätt vacker ändå tycker jag.

Här ser man bara foten på anemonen, huvudmotivet är en räka, hoppas ni kan se den.

Det här är en typ  av cylinderros, också ett djur med vackra tentakler.

De vackra små bägarkorallerna får hänga med i detta inlägg. För att se dessa i svenska vatten måste man ofta gå djupare än 20 m, kanske t o m under 25 m för att få några exemplar att välja bland.

Om man kommer riktigt nära bägarkorallen ser den ut så här. Alla bilderna är tagna på Väderöarna under midsommarhelgen med Canon 60 mm makro på en Canon 7D + två blixtar.

Avslutar med en fantastiskt söt liten fisk (ca 2 cm). Jag fick kontakta fiskexperten Anders Salesjö för att få veta att detta är en liten tångringbuk. Tyvärr så var underlaget inte så vackert men det var där den satt. En ny fisk för oss som min sambo lyckades hitta då vi smög över botten på ca 15 m djup.

Hälsningar Lena

Nakensnäckor och sjöharar

Nakensnäckor hör till ordningen bakgälade snäckor som betyder att gälarna är placerade bakom hjärtat. De saknar skal och är ofta färggranna små varelser som nästan ser ut som smycken på det ofta ganska trista underlaget man hittar dem på.

Nakensnäckorna som man kan hitta i Skandinavien är ofta ganska små och luriga att artbestämma. Den här Onchidoris luteocincta är ca 10 mm och tack vare sina färger går den inte att förväxla med någon annan art.

Det här skulle kunna vara en Cadlina laevis men det står i min bok att förekomst i svenska vatten är osäker så jag har antagligen fel. Alla bilder i dagens inlägg är fotograferade på Väderöarna under midsommarhelgen. Det var ett antal dykare som beklagade att de inte såg några nakensnäckor och eftersom jag hade makro (Canon 60 mm) på kameran bestämde jag mej för att visa vilka arter vi hittat.

Det här är nog en Jorunna tomentosa för hos denna art är ryggen sammetslik och täckt av små, likstora tuberkler. Till vänster är en liten "död mans hand" som inte har några polyper framme.

Flabellina lineata kan man känna igen på de vita linjerna längs kroppen. De orangeröda utskotten på ryggen kallas cerata och innehåller intakta nässelceller från nässeldjur som snäckan ätit. Nässelceller är det som bränns på brännmaneter och de finns hos en hel del andra små djur förutom maneter. De ger dessa nakensnäckor ett skydd mot predatorer.

Det här är också en Flabellina, antagligen en bostoniensis för den  har långa muntentakler och röd pigmentering på huvudet (vilket syntes bättre på en annan bild av samma individ).

Den här vackra nakensnäckan har jag bara sett vid ett fåtal tillfällen. Det är antagligen en Eubranchus farrani. De kan variera lite i färgerna men cerata är uppblåsta och de kan vara orange i toppen som denna. Den är ca 20 mm lång enligt litteraturen vilket stämmer bra i detta fall.

En ganska stor bakgälad snäcka som jag visat bilder på förut är sjöhare (Aplysia punctata) . Här är det två stycken som ser ut att vänslas lite med varandra. Alla bakgälade snäckor är hermafroditer och vid parning utväxlas spermier mellan båda individerna.

Här kan man se en sjöhare lägga ägg i form av långa korviga band. Man ser ofta ringar eller mönster på stenar och andra underlag som är äggsamlingar från olika sorter nakensnäckor.

Dessa två satt och gungade fram och tillbaka på ett tareblad på ganska grunt vatten. " - Hold on my love ! " var ungefär min tanke då jag tog denna bild. Att det blev en bild är ganska förvånande för jag åkte fram och tillbaka i dyningen precis som sjöhararna. Prova att fotografera makro från en hängmatta i rörelse så förstår ni vad jag menar :-)

Hälsningar Lena