Unik webbsida

Styvmorsviol, Uggleskogen, Hirvensalo 13.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

En webbkamera vid ett havsörnsbo i Estland ger unika möjligheter till att följa med något som få människor egentligen har sett. Jag kopplar dagligen upp sidan, låter ljudlandskapet med omgivningens fåglar rulla på. Låter mysigt.
Kolla på adressen (klicka på bilden): http://www.eenet.ee/EENet/, det är "live-bilder" 24 h i dygnet.

Boet tycks finnas i närheten av strandängar, ikväll hördes massor med rastande vitkindade gäss, ibland hörs enkelbeckansin och tranor. Och i skogen intill sjunger koltrast, bofink, rödhake; galande gök etc.

Jag har följt med sidan sedan ungarna var pyttesmå, nu är de rätt stora. Och nästan hela tiden finns någon av föräldrarna på boet. Superintressant.

På samma sajt finns också en kamera vid ett mindre skrikörnsbo (klicka på "konnakotkad"), men den ruvar ännu. Detta är egentligen ganska revolutionerande, att vem som helst plötsligt får tillgång till en värld som just ingen tidigare har kunnat följa med! Helt enkelt fantastiskt. Och utan att störa det minsta.

Bilden ovan tog jag på hundpromenaden i kväll, satt i solen på ett berg med hunden och teleobjektivet, eftersom det inte fanns fåglar i närheten tog jag några växtbilder istället, med 420 mm ...

Bra med kamera i bil

Mickel räv på jaktstig, Runsala, Åbo 13 maj 2009. Foto: Håkan Eklund.

Igen blev det bekräftat, nämligen vikten av att alltid ha en kamera till hands, i bilen. Det är inte alltid jag har kamerahuset med 300 mm (med 1,4 X) i bilen, idag hade jag - och lyckades fotografera rödräv i trevligt motljus.

Normalt är jag inte heller ute på Runsala i arla morgonstund, men blev idag intervjuad av regionalradion (i direktsändning), och de ville att vi träffades ute på ön.

Efter att det var klart gjorde jag en kort runda med bilen, ser en rödräv i ändan av en åker, anar att den är på väg till skogen bakom mig, parkerar bilen och plockar fram kameran. Och väntar. Visst kom räven ...

Och det blev ju inte helt fel, fick ett 20-tal bilder till arkivet. Problemet med autofokusering är att man oftast blir kvar med foto-objektet mitt i bilden, visst kan man låsa fokuseringen och snabbt flytta på kameran (för att i detta fall få räven i det gyllene snittet), men alltid blir det inte av när man kör med serie ...

Tagen på bar gärning

Två uppstickare ur klorofyllen, Hirvensalo, Åbo. 11.5. 2009. Foto: Håkan Eklund.

Alla som fotograferat växter, med eller utan makroobjektiv, vet hur lustigt det kan se ut för förbipasserande. Eller olustigt. En och annan tror ju att de träffat på en död människa, eller ett fyllo. Jag har skrämt upp en och annan ...

Senaste vecka fotograferade jag för ett projekt ute på Runsala, hade valt en mindre frekventerad stig där jag slog mig ner med utrustningen för att ta itu med växtfotografering. Och det gäller som sagt att ligga lågt; jag brukar breda ut en regnkåpa och ligga på den. Som jag förstås gjorde. Visst hörde jag folk som passerade en bit bort, men det kunde ju inte jag börja bry mig om.

Sen blev det ett mera högljutt tissel och tassel, jag tittar upp, och där står en hel skolklass och ser glada ut - tills jag upptäcker min son mitt i högen, som hade känt igen mig!  Han går andra året i gymnasiet, och hans klass hade uteundervisning ute i lunden.

Men han skämdes inte för mig, tvärtom. De tyckte det var coolt med en farsa som hade en massa kameror och kröp omkring bland buskarna på alla fyra; "en sån farsa skulle jag också vilja ha" hade en kille sagt när de gick vidare.

Kanske de insåg att det krävs ryggrad att avvika från det normativa ...

Från Sibirien

Sibirisk nunneört (Corydalis nobilis), Runsala, Åbo 10.5.2009. Foto: Håkan Eklund.

Vackert, soligt morsdagsväder under första halvan av dan. Sen mulet och lite regn. Gjorde en tvåtimmars vandring med bättre halvan ute på Runsala som i praktiken fungerar som en stadsnationalpark. Här hittas Finlands största enhetliga ekbestånd, men de flesta träd är inte sååå gamla. En stor del har väl i tiden gått åt till svenska flottan.

Just nu är det vitsippsmattorna som ännu dominerar, innan trädkronorna via kommande lövverk försänker markskiftet i en lång skuggperiod. Fotograferade bl.a. sibirisk nunneört vid ett torp, som hittas på många gamla tomter i Åbotrakten. Det är en växt som hör hemma i Sibirien.  

Hittade en intressant hemsida (http://www.luontoportti.com/suomi/sv/med) med  info om natur, så här skriver man om denna växt:

Sibirisk nunneört (Corydalis nobilis)

Familj: Jordröksväxter – Fumariaceae

Höjd: 40–60 cm. Med jordstam. Stjälk uprätt, rikt förgrenad.

Blomma: Zygomorf krona (ca. 20 mm). Fyra gul och vitbrokiga kronblad varav 2 delvis hopvuxna och ett försett med sporre. Två fria foderblad. Två ståndare (bestående av 1 hel och två halva ståndare dvs. sammanlagt 4). Pistillen uppbyggd av två fruktblad. Blomställningen en rikblommig klase.

Bladen: Två ggr. parflikiga. Bladen strödda.

Frukten: Mångfröig kapsel (15–20 mm lång) som liknar en skida. Många frön i kapseln.

Växtplats: Gårdar och parker, förvildad.

Blomningstid: Maj–juni.

Den sibiriska nunneörten utvecklar varje vår tidigt blommande skott ur jordstammen. Arten är en gammal prydnadsväxt från herrgårdar. Den klarar sig emellertid själv också efter att trädgårdsskötseln har slutat och har i södra Finland blivit ett svårutrotat ogräs i parkers gräsmattor. Den sibiriska nunneörten är giftig.

Flitig

Mindre hackspett (Dendrocopos minor), Runsala, Åbo 7.5.2009.
Foto: Håkan Eklund.

Finns det något bättre sätt att vakna än ute i skogen, i ett timrat vindskydd omgiven av skogens ljudlandskap. Strax efter nollfyra vaknade jag av en ivrigt sjungande rödstjärt i träden intill. En bit bort startade en trädpiplärka sin morgonkoncert. Först nån timme senare väckte jag resten av gänget (unga tjejer o killar), vildmarksguidekursister som ville lära sig fåglar.

I gårkväll kunde vi i fin kvällssol njuta av trastsångre, gråhakedopping och fiskande skräntärna på nära håll vid en fågelsjö, och när vi långt senare kom fram till vårt nattkvarter vid en skogsstjärn ropade göken och morkullan drog. Hade en fin kväll vid lägerelden mellan våra två vindskydd. Sen en underbar sömn i sovsäck i härlig skogsluft. 

Men snabbt ändrar vädret. Vid morgonfrukosten svängde det och idag fick vi traska omkring i hård vind och regn; ändå fick vi ihop en fin artlista. Ute på Hangö udd som är ett bra flyttfågelställe (ledlinje) hittade vi en kattuggla som mobbades av koltrastar trots att den försökt gömma sig i en gran, en del arktiska vadare och flockar med alfågel. Till slut hade vi en efter omständigheterna bra artlista med bl.a. lärkfalk, fjällvråk och havsörn och många nyanlända tättingar.

Också mindre hackspett såg vi, samma art som på bilden ovan som jag tog på torsdagen.

På bilden kommer hannen ut med träspån som han hackat ut innifrån bohålet. Ett tiotal gånger kom han ut för att "tömma näbben". Klibbalen som paret valt till boplats ligger strategiskt utanför ett Naturum på ön Runsala, det är i en 6 m "stubbe", avkapad för att påskynda förmultning - som hackspetten varit snabb att utnyttja. Med en sån liten o klen näbb som arten har går det inte att bearbete alltför hårt och friskt virke.