Skogstrollet får ID

Pärluggleunge (Aegolius funereus), Keskis, Oravais 23.5.2009. Foto: Håkan Eklund.

Under besöket på hemsoporna under veckoslutet deltog jag och min gamla barndomskompis Johan A (USA) och kusin Hilding B (Sverige) samt Allan S, en lokal ringmärkare, i den lokala naturföreningens fågeltävling ONK:s fågelrally. Det var jättekul, men jobbigt.

Det är start kl.18 och målgång följande dag kl. 14. Alltså 20 h till förfogande för att inom förenings område se eller höra så många fågelarter som möjligt; minst två av lagmedlemmarna måste se/höra arten innan den kan noteras. De lag som är med är jätteduktiga skådare, som kan sina marker bättre än oss som lever i förskingringen. Men vi hade turen på vår sida och vann med en arts övervikt, och den sista arten (brun kärrhök) tog vi 2 minuter innan tävlingen blåstes av, vid Oravaisfjärden (se bilden på bloggen innan). Jippiiiiii! Vi hade då fått ihop 123 arter, ca 10 relativt vanliga arter hade vi inte hittat, eller hunnit söka upp (ex. storlom och gråhakedopping). Ca 120 arter är det som är möjligt i detta område under 20 h, enligt de tiotal fågelrallyn som tidigare ordnats.

Det som var mest intressant var den goda förekomsten av jordugglor, som sågs på många ställen. Bästa minnet är den jorduggla som visade upp sin spelflykt över en stor myr med röd natthimmel som fond och ropande tranor, sångsvanar och spelande orrar som bakgrundskör. Det var mäktigt. Då var kl. 00.30, men på dessa latituder är det aldrig helt mörkt denna tid på året.

På ett ställe passade Allan på att ringmärka fem pärluggleungar som fanns i en holk alldeles intill ett fritidshus. Sen såg vi också sparvuggla (utanför holk), berguv och hornuggla.

Johan som bott i USA sen mitten av 1970-talet var min skådarkompis i hemkommunen Oravais när vi som 12 o 13-åringar började titta på fåglar 1965. Efter det är det inte många gånger han haft tid att fågelskåda under korta hembesök; nu tog vi igen den bristen. Det blev 17,5 h hårdskådning och 2,5 h nattvila; efteråt var vi alla aningen skelögda...

ONK står för Oravaisnejdens Naturvetarklubb, en förening som jag var med om att bilda 1976, och som har ett gäng aktiva medlemmar som håller koll på floran och faunan i området. Och som arrangerar detta trevliga evenemang. Jag har varit med en gång tidigare (2006) och tävlat, med Allan och Hilding i laget, då blev vi två med 114 arter. Vinnaren hade 116.

Givande nattfotografering

Oravaisfjärden vid midnatt, 20.5.2009. Foto: Håkan Eklund.

Körde upp till mina hemdomäner för några dagars fågelskådning och fotografering. Härifrån Åbo tar det fem timmar för mig att nå mitt fritidshus på farfars gamla gårdstun.

Strax innan jag skall svänga av till hembyn passeras slagfältet (som avgjorde 1808-09 års krig, till Sveriges nackdel) och Oravaisfjärden. Och just då, kl.23.40, ligger fjärden i ett enda rött färghav. Vackert som bara den.

Hade kameran med 300 mm (+ 1,4 X brännviddsförlängare) bredvid i sätet, och kunde förstås inte låta bli att ta några bilder. Några dagar senare, närmare bestämt 23.5 avgjordes en skojig tävling just här, till mitt lags fördel. Återkommer till det.

Spännande marker

Sumpviol (Viola uliginosa), Matsalu, Estland 16.5.2009. Foto: Håkan Eklund.

Har tillbringat veckoslutet i Estland i fina växt- och fågelmarker. Ett land som jag aldrig tröttnar på att exkurera i. Där finns ett överflöd på fina biotoper där man kan ströva omkring i jungfruliga marker i timmar utan att se en enda människa. Det känns lyxigt,  helt underbart.

Just nu var det massor med sträckande arktiska gäss som kunde räknas i femsiffriga tal, mest vitkindade gäss men också sädgäss och bläsgäss. På lördagmorgon passerade ca 2000 smålommar Spithamnsudden och i lövskogen längs vägen ut sjöng mindre flugsnappare (som alltid under våren; en sällsynthet i Finland). Vi såg ovanligt många ängshökar (8 ex.) jaga och spelflyga över markerna, och massor av andra intressanta saker.

Såg att Birgit E från Gotland fanns på sin stuga ute på Spithamnsudden, stannade och hade en pratstund med henne. Hon har varit VD för Donnergymnasiet, numera pensionär, är född ute i Spithamn, men flydde med föräldrarna i båt över till Finland, och sen till Sverige under brinnande krig. Undan ryssarna. Hon, liksom många andra estlandssvenskar, har nu kommit tillbaka till sina föräldramarker och byggt sig ett fritidshus på släktens jord.

Unik webbsida

Styvmorsviol, Uggleskogen, Hirvensalo 13.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

En webbkamera vid ett havsörnsbo i Estland ger unika möjligheter till att följa med något som få människor egentligen har sett. Jag kopplar dagligen upp sidan, låter ljudlandskapet med omgivningens fåglar rulla på. Låter mysigt.
Kolla på adressen (klicka på bilden): http://www.eenet.ee/EENet/, det är "live-bilder" 24 h i dygnet.

Boet tycks finnas i närheten av strandängar, ikväll hördes massor med rastande vitkindade gäss, ibland hörs enkelbeckansin och tranor. Och i skogen intill sjunger koltrast, bofink, rödhake; galande gök etc.

Jag har följt med sidan sedan ungarna var pyttesmå, nu är de rätt stora. Och nästan hela tiden finns någon av föräldrarna på boet. Superintressant.

På samma sajt finns också en kamera vid ett mindre skrikörnsbo (klicka på "konnakotkad"), men den ruvar ännu. Detta är egentligen ganska revolutionerande, att vem som helst plötsligt får tillgång till en värld som just ingen tidigare har kunnat följa med! Helt enkelt fantastiskt. Och utan att störa det minsta.

Bilden ovan tog jag på hundpromenaden i kväll, satt i solen på ett berg med hunden och teleobjektivet, eftersom det inte fanns fåglar i närheten tog jag några växtbilder istället, med 420 mm ...

Bra med kamera i bil

Mickel räv på jaktstig, Runsala, Åbo 13 maj 2009. Foto: Håkan Eklund.

Igen blev det bekräftat, nämligen vikten av att alltid ha en kamera till hands, i bilen. Det är inte alltid jag har kamerahuset med 300 mm (med 1,4 X) i bilen, idag hade jag - och lyckades fotografera rödräv i trevligt motljus.

Normalt är jag inte heller ute på Runsala i arla morgonstund, men blev idag intervjuad av regionalradion (i direktsändning), och de ville att vi träffades ute på ön.

Efter att det var klart gjorde jag en kort runda med bilen, ser en rödräv i ändan av en åker, anar att den är på väg till skogen bakom mig, parkerar bilen och plockar fram kameran. Och väntar. Visst kom räven ...

Och det blev ju inte helt fel, fick ett 20-tal bilder till arkivet. Problemet med autofokusering är att man oftast blir kvar med foto-objektet mitt i bilden, visst kan man låsa fokuseringen och snabbt flytta på kameran (för att i detta fall få räven i det gyllene snittet), men alltid blir det inte av när man kör med serie ...