Med leriga skor
Historiska medaljer
Intuition? I slutet av augusti började jag söka information om Vårgårda fotofestival. Tänkte att det skulle vara kul att igen besöka, men jag hittade ingen info. Mejlade Patrik Larsson, fick inget svar. Mejlade Kristoffer Sahlén, dito - mejlet kom i retur. Sen mejlade jag hotellet Mathias Rum o Kök där jag o frun brukade bo: han svarade att han inte riktigt visste, gav en ny kontakt. Innan jag aktiverade kontakten hittade jag nedläggningsnyheten här på FS.
Så var också det historia. Avveckling; förändring -inget är bestående. Men synd att de inte orkade till ett hejdundrande 40-års jubileum. Det var ju alltid så mysigt i Vårgårda; en bra helhet.
Mitt första möte med festivalen är från 2007 när jag till och med hade lämnat in bilder till tävling: fick både silver och brons i diaklassen, som då ordnades för sista gången. Också det historia.
I ett skede hade jag satt som mål att en höst ställa upp som bildvisare och berätta om naturfotografering i det som vi kallar Svenskfinland, dvs. det svenskspråkiga kustland som hittas i Österbotten, på Åland, i Åboland och Nyland. De flesta från Finland som ställt upp i Vårgårda är ju finskspråkiga "kändisar", som är bekanta från böcker.
Om oss finlandssvenskar tycks ju ni rikssvenskar veta ganska lite om ... kanske det blir bättre med Alexander Stubb som president.
Men jag har haft brådis med mina tre böcker, och två historiker - och glömde bort Vårgårda. Och mina hemliga planer. Så kan det gå; kanske lika bra så.