Mysstund med Foto

Julgranen utanför Åbo domkyrka, en regnig söndag. 27.11.2011 kl. 13.23. Foto: Håkan Eklund.

Små (och billiga) nöjen skall inte underskattas. Som att i novembermörkret på vägen hem från jobbet sticka sig in till en tidnings"kiosk" och köpa senaste nummer av Foto. Som jag gjorde ikväll.

På detta (helfinska) ställe , ett stenkast från min hemdörr, är Foto den enda svenska fototidningen som finns att köpa. Nu gäller det nr 12, som innehåller massor med läsvärt.

Att sen med ett eller två glas rött avnjuta några timmar med en fototidning, är ett sant nöje. Och jag börjar oftast från sida ett, och betar av allt. I lugn och ro. Det är den läsritual som jag gillar (när jag har avsatt tid för detta).

Inser också att jag gillar fotoreportagen, som Hannah Modigs bilder från St Charles, en "dead end town" i Appalacherna och Mikael Ringlanders text o bilder från ett ultraortodox kvarter i Jerusalem. Inser dock att Ringlander borde ha inkuderat en faktaruta med förklarande ord, en stor del av det som han skriver om begriper jag inte ett dugg av. Men bilderna och reportageidén är bra. Att visa på något som vanliga människor vet så lite om. Frank af Petersens passion för Afrika delar jag, men gillade inte hans sätt att göra svartvita bilder. Men, smaken är som baken, tudelad ...

Segeholms inspirationshandbok

Regnsöndag i november. Tavastgatan, Åbo. 27.11.2011 kl. 13.20. Foto: Håkan Eklund.

Igår sol och blå himmel, idag regn, hård vind och halvmörkt mitt på dan! Men som jag har skrivit tidigare, jag tänker inte låta sådant påverka mig mentalt. Tvärtom.

Körde runt i stan mitt på dan och tog en del "vindrutebilder" genom regnpiskad ruta, som roar mig storligen; bilden ovan ett snapshot mitt i trafiken med en hand på ratten och den andra med (tung)  kamera (dessutom med inflammerad hand, från "datamusarbete", yrkessjukdom  ...).

Alltså halvmörkt mitt på ljusa dan! Det är sånt man inte begriper vid midsommartid, när man då tänker bakåt.

Men det är sådan här dagar som man har tid att gå in på djupet, med tingens ordning. Som att för tredje gången läsa Göran Segeholms bok "Konsten att ta vinnande bilder" En värdefull inspirationshandbok!

Det som jag gillar är hans sätt att bena ut olika begrepp. Han skriver att om man  vill göra bättre bilder och utvecklas som fotograf är det viktigt att känna till hur en bildupplevelse skapas och förstå hur skillnader i bildvärdering kan uppstå. Detta kan låta enkelt och banalt, men är ändå ”fotografiska grundstenar” som är lika viktiga som grundstenarna kring ”exponeringskunnandet”. Mycket kan låta som självklarheter, men jag känner ändå att just detta "självklara"  ger mig en tydligare uppfattning om detta med bildskapande. Boken rekommenderas!

Så här säger Segeholm, i sammandrag:

Vi behöver:
1) en verklighet att avbilda
2) en fotograf som översätter motivet till fotografisk form
3) en betraktare som tolkar bilden och fyller den med mening

När du tittar på bilden tar du automatiskt del av alla tre: du betraktar bildens motiv, tänker på fotografens arbete och reflekterar över den egna upplevelsen.

Sen när det gäller själva bilden handlar det om att ta hänsyn till tre olika slags värden:

1) Innehållsvärdet
2) Formvärdet
3) Budskapsvärdet

Innehållsvärdet
= det värde motivet har för betraktaren i verkligheten/verkligheten är viktigare än bilden

- en bild kan ha ett högt innehållsvärde för dig som fotograf (ex en bild av en släkting) men vara helt ointressant för en annan
- en "rakt på" pressbild kan ha högt innehållsvärde som nyhet, men ha ett lågt formvärde (dvs. det krävdes ingen större fotografisk "skicklighet" att skapa bilden)
- motivet är viktigare än formen, t.ex. en banal "kändisbild"
- bilder med högt innehållsvärde hittar du i familjealbum, i dokumentärartiklar och -böcker

Formvärdet
= det värde som fotografen genom kunskap och känsla tillför vid "översättningen" från verklighet till fotografi/fotografens arbete ger bilden dess värde (”graden av förädling”)

- ett enkelt motiv kan nå oanade höjder om fotografen lyckats tillföra bilden ett högt formvärde genom sin kunskap och skicklighet (komposition, exponering, ljusets kvalitet etc.)
- här ser du kanske fotografens arbete mera än motivet i sig; du kan uppskatta en bild med högt formvärde trots att motivet i sig inte betyder något för dig
- bilder med högt formvärde hittar du ofta på gallerier, i fototävlingar, i fototidningar och –böcker

Budskapsvärdet
= värdet av det budskap som betraktaren läser in i den färdiga bilden/upplevelsen av bilden är viktigare än bilden i sig

- när en bild får dig att uppfyllas av tankar och känslor som är mer än direkta reflektioner över bildens innehåll och form, så är det du som har fyllt bilden med ett budskap
- observera: en bild kan ha ett högt innehålls- och formvärde och ändå falla platt i sitt budskap ...
- självklart spelar både motivet och fotografens arbete stor roll för budskapsvärdet, men det är ändå betraktaren som gör jobbet
- fotokännare som sitter i fototävlingsjury är tränade att se till helheten, där budskapsvärdet väger tungt (medan tävlande inte kan förstå varför till synes tekniskt ”dåliga” bilder med lågt formvärde kan vinna fina placeringar ...)
- reklambilder, bildreportagebilder, kampanjbilder (insamling för svält, katastrofer) etc. har oftast högt budskapsvärde

En bra bild skall innehålla lagom proportioner av alla tre!

En bok som rekommenderas

Datacity, Åbo 26.11.2011 kl.16.30.  Foto: Håkan Eklund.

En fotobok som jag anser att varje aktiv fotograf borde ha i sin bokhylla är Göran Segeholms "Konsten att ta vinnande bilder" (2009). Om jag inte helt minns fel bloggade Göran här på FS om skrivprocessen, när han skrev boken.

Själv köpte jag boken på Fotografiska i Stockholm först  i början av detta år (2011), och det efter att ha bläddrat i boken och sett vad den verkligen handlade om. Eftersom jag är lindrigt intresserad av fototävlingar, trodde jag länge att boken handlade om sånt, dvs. hur man tar bilder som klarar sig bra i fototävlingar. Alltså kände jag att titeln var aningen vilseledande, eftersom boken handlar om viktiga grundelement som alla fotointresserade borde ta till sig. Fast det är klart, vinnande bilder är ju bra bilder. Oavsett användning.

I verkligheten handlar boken om en massa grundläggande element om bildseende, om sätt att fotografera, om olika typer av fotografer. En helt fantastiskt intressant bok som får många pusselbitar att hitta sina platser. Speciellt gillar jag hans indelning av bilder enligt innehållsvärde, formvärde och budskapsvärde.

När det gäller bilders innehållsvärde pratar han om två typer av fotografer, nämligen "jägaren" och "berättaren". I sammandrag handlar det (enligt Göran Segeholm) om detta:

Jägaren bestämmer sig först vad som anses vara värdefullt och söker därefter bilden; de vet att om de bara lyckas ta bilden så finns publiken

- bildvärdet har att göra med hur många liknande bilder som redan existerar
- här finns naturfotografen som försöker få bilder av sällsynta djur, fåglar och växter
- nyhetsfotografen som söker sitt exklusiva scoop
- bilfotografen som försöker få ett snapshot på testbanan av en ännu så länge hemlig modell
- paparazzifotografen som med sitt teleobjektiv smygjagar kända personer ...
- den vanliga familjefotografen är ofta mera jägare än berättare, ju ovanligare omständighet (bröllop, födelsedagar, julfester, semestrar) desto större sannolikhet är att kameran kommer fram

För jägaren är här och nu två ständig återkommande teman.
- här gäller det exklusiva tillträdet
- genom att vara ensam, eller nästan ensam, om att skildra en spännande miljö, får bilderna sitt värde (nyhets-, krigs-, kändisfotograf)
- det andra jägartemat handlar om att fånga ett unikt ögonblick; nu är kärnan i nyhetsfotografering
- lägst i rang är de formaliserade ögonblick (ritualer kring ett skeende, t.ex. bandklippning)
- en annan variant är de arrangerade ögonblicken (t.ex. poserande politiker under EU möte)
- högst i status är det naturliga ögonblicket, när fotografen lyckas fånga ett skeende som inte är tillrättalagt men sammanfattar ett händelseförlopp
- att hitta de naturliga ögonblicken tar tid och kräver mycket mer arbete och skicklighet från fotografens sida
- gränsen mellan arrangerade och oarrangerade bilder är ofta flytande ... (de flesta människor påverkas redan av att en fotograf är närvarande)

Berättaren utgår inte från vad som redan anses var intressant, utan frågar sig snarare vad som kan bli intressant om man får veta mer om det

- berättaren är beredd att lägga ner tid för att studera sitt ämnesområde
- vill synliggöra sådant som finns omkring oss men som vi inte vet så mycket om eller inte ens normalt sett bryr oss om
- till den här gruppen hör den hängivna dokumentärfotografen som följer upp ett visst ämnesområde under flera år
- reportagefotografen som söker dramatiken i vardagen
- nyhetsfotografen som lägger ner energi på att försöka göra något intressant av ett till synes trist ämnesområde
- att få en familjefotograf att tänka mer som en berättare är en stor välgärning, det är ju de vardagliga bilderna som har störst värde 30 år fram i tiden ...
- om trettio år finns det fler berättelser att minnas från det egna köket än från stranden på Teneriffa

Drivkraften för berättaren är inte att hitta det absolut unika, utan snarare att visa och lyfta fram det unika i det som till en början ser ut som något helt vardagligt. Berättaren gräver mer och jagar mindre.

Fotoprylar och fuskbilder

Vid åstranden, Aura å, Åbo 24.11.2011 kl. 17. Foto: Håkan Eklund.

FS-magasinet Fotoprylar blev ett stiligt och  intressant nummer. Gillar det temalagda, dvs. att dela upp innehållet i djur, makro, sport och porträtt. Och att man inte fallit för frestelsen att proppa tidskriften full med prylar, utan varit mera selektiva. Full poäng!

Intervjun med Staffan Widstrand är intressant, han är ju "pappa" till fotoprojektet "Wild Wonders of Europe", som var ett mycket modigt projekt när 69 av Europas bästa naturfotografer fotade 48 länders naturarv (och dessutom fick betalt) som resulterat i en kvarts miljon bilder, fem böcker, kalendrar, en webbsida, en app, massor med turnerande utställningar o.s.v. Målet är att nå 70 miljoner människor!

Också intressant att läsa om Staffans åsikter om bilders äkthet. Det som Amy Lagerman inte skriver om i intervjun är att Staffan & co blev lurad av en fotograf när de valde ut bilder till praktboken ...
I många språkupplagor av tegelstensboken (den är fin!) ingår nämligen en fuskbild tagen av en rysk naturfotograf i Ryssland, bilden visar dramatik där en flock vargar dödar ett vildsvin. Vem som helst som sysslat med naturfotografering vet att en sådan bild tar man inte så där bara, ute i den vilda naturen! Tänk att det finns så många naiva fotografer, som tror att sånt funkar (tydligen funkade det ändå, när bilden togs in som äkta ...).
 
I Finlands största fototidning (Kameralehti) tidigare i år berättade Lassi Rautiainen (som var med och avslöjade ryssen) hur det hela hade gått till. Lassi R hade nämligen rest till Ryssland och spårat upp stället där bilden togs (i hägn), som var en intressant historia i sig.

För att göra en lång historia kort: de som höll vargarna i hägn lät vargarna svälta en tid, lät fotografen rigga upp sina kameror, sen släppte de in ett vildsvin, och de utsvultna vargarna anföll ... Och det blev en jättebra bild, men som sagt - för bra för att vara äkta! 

Alltså: tro inte på alla naturbilder, speciellt med vilda djur, det har ju bl.a. Terje samt spanska och ryska vargfotografer bjudit på den senaste två åren .
Hur många fuskare som ännu inte blivit avslöjade skulle vara kul att veta ...

Debattokunnig jägare

Novemberregn vid rött ljus. Utfarten från Åbo 23.11.2011 kl.16.15. Foto: Håkan Eklund.

I morse när jag öppnade Hufvudstadsbladet (23.11) fastnar ögonen på en debattartikel med rubriken "Höstjakt på alfågel är inte möjlig", (detta som motivering varför man vill jaga på våren ...). So what - tänker jag, all fågeljakt är ju i sig onödig nöjesjakt.

Insändarskribenten är Tom Bergman från Utö som har reagerat på en Hbl-artikel om vårjakt på alfågel, som hör och häpna - fortfarande pågår i detta arma land (EU glömde bort att ta bort just den arten när vårjakten förbjöds ... I Sverige är alfågeln rödlistad, det borde den vara i Finland också).

Bergman anser att Hbl-artikeln är en i raden "med ensidig propaganda med vilka olika fågel- och naturskyddsorganisationer bearbetar den allmänna opinionen".

Hmmm, märkligt påstående. Peter Buchert som är journalist på Hbl, och bl.a. bevakar miljöfrågor, har väl all rätt att upplysa allmänheten om tingens ordning. Är det propaganda?

Sen fortsätter insändarskribenten: "Håkan Eklunds artikel om tjuvjakten på Malta som ingick i Hbl för ett par veckor sedan tjänar samma syfte: att svartmåla den finländska jägarkåren och då speciellt de, i praktiken skärgårdsbor, som bedriver vårjakt på alfågel."

Vilken okunnig skribent!! Alltså: vad hade min Maltaartikel att göra med den "finländska jägarkåren" att göra? Vad jag vet jagar inte finländska jägare eller skärgårdsbor alfåglar på Malta ...

Jag klistrar in min Maltaartikel nedan. Det är en substansartikel om Malta och deras (kriminella) jakt(o)kultur. Full stopp.

______________________________________________________________

Öriket Malta – ett hot mot våra flyttfåglar
TEXT: HÅKAN EKLUND

I en liten notis i Hbl (15.10) kan vi läsa att en fiskgjuse (Eikka) född i Paltamo i sommar, hade skjutits i centrala Ukraina i början av oktober och att en äldre gjuse (Jukka) passerade krigshärjade Sirte i Libyen den 11oktober.

Det handlar om satellitsändarförsedda fågelindivider, som öppnar en helt ny värld av kunskap om våra häckfåglars flyttningsrutter och övervintring. Samtidigt påminns vi om den laglöshet och ignorans som möter under flyttningen. Det räcker inte med att skydda häckningsbiotoperna i Finland, vi måste också via internationella avtal och övervakning se till att länderna längs flyttfågelstråken och i övervintringsområdena sköter sin del av förvaltningen av vårt gemensamma naturarv.

DET FINNS tre viktiga flygkorridorer mellan Europa och Afrika, den i väster (Gibraltar), den över centrala Medelhavet (Italien-Malta-Tunisien/Libyen) och den i öster (Bosporen). Att fiskgjusen Jukka helskinnad nådde Libyens kust, berodde bl.a. på att den passerade Malta under natten på trygga 1028 m höjd! För jägarkåren på Malta är nämligen fiskgjusen ett eftertraktat storvilt, liksom de flesta andra fridlysta rovfåglar och stora fåglar (storkar, hägrar).  

DE ROVFÅGLAR som toppar skottstatistiken på Malta är bivråk, brun kärrhök och tornfalk, eftersom de ofta övernattar på ön efter att kommit över havet; på våren från Afrika, på hösten från Italien.
De är lätta att skjuta när de från hög höjd kommer ner i skymningen för att vila i de få skogsdungar som finns på ön, eller när de på morgonen lämnar sin nattkvist.
En del hittas i frysboxarna på Maltas Naturhistoriska Museet i Mdina där intendenten John Borg väntar på att någon dag få besök av EU-parlamentariker, att han kan glänta på locken till sex fullproppade frysboxar fyllda med olagligt skjutna fåglar. I boxarna hittas främst rovfåglar, många är ringmärkta i Finland och i Sverige.
Bevismaterialet representerar mindre än 1 procent av det som skjutits under de senaste fyra åren; tidigare såg myndigheterna till att bevisen brändes ...

ÄNNU I SEPTEMBER 2011 hade inte intendent Borg träffat en enda modig EU-politiker som skulle våga titta in i frysboxrummet. Att inte så sker (officiellt) ser Maltas regering nogsamt till. De gör allt för att tysta ned fågeldödandet i öriket, som lever på turism och positiv image.
Att de själva är helt i händerna på jägarkåren, som har 20 000 registrerade medlemmar, gör jakt(o)kulturen till ett politiskt problem. I tvåpartistaten Malta vinner det parti som gynnar (och blundar för) jägarna. Med familjemedlemmarna inkluderade har de hand om minst 50 000 röster, som alltid är tungan på vågen i ett val.
I stället för att ta avstånd från sina medlemmars olagligheter försöker istället jaktorganisationerna få intendent Borg avsatt från sin tjänst, eftersom han visat journalister och dokumentärfilmare vad jägarna åstadkommit, som ger negativ PR för landets turistimage! Att inte europeiska politiker vågar ta itu med detta är ynkligt!
Vad hjälper det att skydda arter i övriga medlemsländer om de sen skjutas ner över Malta, också under självutnämnd vårjakt.

ETT PROBLEM är att det finns alldeles för många jägare på Malta och att vem som helst som betalt medlemsavgift i en jaktförening och statens jaktlicens kan bli jägare. Helt utan skolning.
Men sen då; det finns ju inget att jaga i öriket som till ytan är 60 % av Kimitoön! Dessutom är en tredjedel av ytan bebyggd; verklig natur finns det inte mycket av.
Malta har endast 18 regelbundet häckande arter, mest ”småfåglar”. Men med en jägarkår på 15 – 20 000 outbildade, ekologiskt ignoranta och laglösa jägare på en liten ö (som skulle tåla högst 100 jägare), måste det ju finnas något att skjuta på: våra flyttfåglar, vår och höst!

Illustration:
Bild 1:
En jägare vandrar i gryningen fram och tillbaka på sina fågeltomma och steniga åkrar i väntan på att någon lågtflygande flyttfågel skall lämna sin nattkvist. På bilden håller han telefonkontakt med andra jägare i närheten. 26.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

Bild 2:
Beth från England visar upp en sällsynt eleonorafalk som sköts i parken nedanför presidentens sommarpalats den 26.9.2011. En engelsk tevefotograf dokumenterar. Foto: Håkan Eklund.

Bild 3:
Intendenten John Borg öppnar en av de sex överfulla frysboxar fyllda med illegalt skjutna flyttfåglar, många är rovfåglar från Norden. 27.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

Faktaruta:

I Andy Browns och Michael Warrens antologi ”There and Back? A Celebration of Bird Migration” (352 s. Langford Press, 2011) handlar 15 av bokens 47 kapitel om den skamliga jakt(o)kulturen på Malta. Langford Press donerar vinsten från konstpraktverket till BirdLife Malta och dess kamp mot jaktbrotten i öriket.
Förlagets satsning på Wildlife Art, som är mycket populärt i Storbritannien, har hittills varit mycket lyckosam. Under åtta år har förlaget producerat 27 konstböcker med naturmotiv i stort format (http://www.langford-press.co.uk/).

Den pinfärska boken ”The Breeding Birds of Malta” av John Borg et al (380 s. BirdLife Malta, 2011) är ett informativt paket om Maltas avifauna och om jaktens inverkan på olika arter; många arter har utrotats som häckande arter p.g.a. okontrollerad jakt.

En klassiker som i detalj dokumenterar fågeljakten och –fångsten på Malta genom tiderna är Natalino Fenechs bok ”Fatal Flight. The Maltese Obsession with Killing Birds” (173 s. London, 1992).

På webbplatsen http://www.birdlifemalta.org/ hittas uppdaterad information samt äldre rapporter om fågeljakten på Malta.

På webbplatsen http://www.luomus.fi/elaintiede/satelliittisaakset/eikka/index.htm finns mera att läsa om den olycksdrabbade fiskgjusen Eikkas höstflyttning från Paltamo via St Petersburg, Vitryssland och Ukraina – där den sköts i slutet av september och lämnades i terrängen.

Här hittas detaljinformation om fiskgjusen Jukkas höstflyttning http://www.luomus.fi/elaintiede/satelliittisaakset/jukka/syksy2011.htm

Rapporten visar att fiskgjusen Jukka flög över Medelhavet i ett svep; den flög 1554 km på 27 timmar och nådde Libyens kust 11.10 kl.16. Jukka fick sin sändare 2009, som vuxen.